Yokio Mishimas Credo

Mar 6th, 2010 | By | Category: Artikel

Av Bertil Falk

Kan man som svensk begripa hur den homoerotiske poeten, muskelbyggaren, sf-författaren, tvåbarnspappan, kejsardyrkaren med mycket mera, Yokio Mishima tänkte när han iförd egenhändigt hopsatt uniform tillsammans med Masakatsu Morita begick rituellt självmord?

Även om hans landsmän fattar mer än vi, tog de flesta av dem avstånd från hans misslyckade ”statskupp” som närmast var ett ”lyckat” sepukku/harakiri.

”Vilket slöseri”

Den äldre kollegan och vännen Yasunari Kawabara, som fick Nobelpriset i litteratur, utbrast där han stod inför de båda männens avhuggna huvuden och huvudlösa kroppar:

”Vilket slöseri!”

Filosofin bakom Mishimas beteende är känd sedan gammalt, men nu kan vi på svenska höra det från hästens egen mun.

Sol och stål har 2006 getts ut av ellerströms med ett efterord av Jonas Ellerström, där denne beskriver händelseförloppet vid självmordet.

Det ligger nära till hands att med den verbala begreppsförvirring som råder hävda att Mishima var en ”fascistoid romantiker”. Men långt ifrån att liksom Mussolini hylla ett koporativistiskt styrelsesätt i motsats till ett demokratiskt, hyllade Mishima ett militäristiskt och kejsartroget styrelseskick av traditionellt japanskt snitt.

Jag tror inte heller att Mishimas dyrkan av heroiska självmord kan jämföras med dagens självmordsbombare. De hjältar bland kamikaze-piloter som Mishima framhåller som föredöme var inte alltid så hängivna inför den stundande döden som Mishima hävdar genom att hänvisa till självmordspiloternas avskedsbrev, som var en slags officiella farväl.

Därutöver finns det faktiskt kamikazeflygare som skrivit och berättat vilken känsla av rädsla och oro de kände inför sitt uppdrag att ta död på sig själv för kejsarens skull. Deras entusiasm var stundom måttlig.

Förförande vackert språk

Nå, jag är inte ute för att kritisera Mishimas eventuella brist på källkritik. Sol och stål är Mishimas credo.

På ett förförande vackert språk skildrar den känslige Mishima sina upplevelser och sin filosofi.

Mishima framstår här som en mystiker som drogs till masochistiska helgongestalter och utövare av flagellantens späkningar och självplågeri eller utsattes för grymma övergrepp. Denna mystik tar sig bland annat uttryck i föreställningar om att orden fanns hos honom innan han fick en kropp.

Irrationella resonemang

I långa stycken ter sig hans resonemang ologiska och irrationella, vilket han faktiskt själv understryker när han ifrågasätter sina egna uppfattningarunder den period då han utvecklades, i andra sammanhang ter de sig distinkta -och klarsynta.

Men att det inte är som filosof utan som uttrycksfull författare Mishima känns sannast visar sig i denna text när han i stället för att filosofera berättar om upplevelser som betytt mycket för honom, t.ex. ett fallskärmshopp eller ensam på en enorm stadion.

Det paradoxala som uppstår är att inför ett så pass extremt fenomen som Mishima, har hans livsöde en tendens att överskugga hans verk samtidigt som hans livsöde håller intresset för honom vid liv och kan få människor att leta efter hans böcker.

TV-spel av Bergman

Mishima finns väl företrädd på svenska och hans no-spel har uppförts på Dramaten liksom skådespelet Madame Sade, dels vid ett finländskt gästspel och dels i en uppsättning av Ingmar Bergman, som också visats i TV

Titlar på svenska bokutgåvor är bland annat Den gyllene paviljongens tempel, Fruktbarhetens hav, Sjömannen som föll i onåd hos havet, Demaskering, Efter banketten, Bruset av vågor, Fem moderna nospel och Madame Sade.

Det har spekulerats om det faktum att Kawabata och inte Mishima fick Nobelpriset i litteratur kan ha påverkat beslutet att begå harakiri, men så vitt jag kan förstå är det ren spekulation. Möjligen uppfattade Kawabata det så.

Han, liksom Mishimas starka hustru, tog avstånd från självmordet, men slutligen begick även Kawabata självmord, förvisso inte lika dramatiskt.

För den som inte känner till hur Mishimas spektakulära sepukku gick till är Jonas Ellerströms efterord klargörande.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22