Willy gör en rockad: Sex böcker om Martin Nu behövs en präst

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-2, Artikel

Willy Josefsson har sedan han dök upp på den svenska deckarparnassen skrivit sex böcker med Martin Olsson i förgrunden eller, som i den senaste boken, i bakgrunden. Där är det istället prästen Eva Ström som står i centrum.

Willy Josefsson är född 1946 och uppvuxen i Ängelholm. Han har under mer än 20 år arbetat som kulturjournalist bland annat som redaktör för det oerhört seriösa radioprogrammet OBS! Kulturkvarten.

Numera ägnar han sig åt att skriva, vara pappa till en halvårig pojke, och att fiska.

Det som kännetecknar Josefssons böcker är inte det polisiära detektivarbetet, utan snarare fokuseringen på det som sker innan och efter ett brott är begått.

– Jag kan inte polisarbete och det intresserar mig inte särskilt, däremot intresserar jag mig för psykologin och sociologin. Vad spelar samhället för roll, hur påverkas människan av samhället och vad är det för mekanismer hos en människa som gör att man begår brott?

I sina böcker återkommer han ständigt till Bjärehalvön och Ängelholm, dels för att han har en förkärlek till området, men också för att det är en tacksam metafor. Den lilla staden där förfärliga saker händer får bli en spegel av Sverige och hur det svenska samhället utvecklar sig. Liksom Martin Olsson är den siste folkhemshjälten, en hygglighet som håller på att gå förlorad.

Det är inte bara i Sverige som Willy Josefssons deckare säljer bra, även i Tyskland, Danmark och Holland finns en stor marknad för hans böcker. I Tyskland har hans senaste bok sålt i 35 000 ex, och i december släpptes Den fjärde punkten på Rowohlt verlag.

Willys Ängelholm

Henning Mankell har med sina böcker lyckats placera Ystad på deckarkartan. Willy Josefsson drar sitt strå till den skånska stacken då han använder Ängelholm med omnejd som bakgrund för sina texter. Ett halvdussin deckare har han hittills hunnit släppa. Dödarens märke finns liksom de tidigare även som pocket och för dem som bor i Barkåkra församling är den kanske en speciell läsupplevelse eftersom han beskriver Magnarp och Vejbystrand.

Willy Josefsson beskriver sina miljöer mycket exakt. Hans pensionerade polis bor till exempel vid Storgatan i Ängelholm där också Stadsbiblioteket vid torget figurerar. I sina tidigare böcker skrev han om andra delar av kommunen, inte minst Bjäre; Vila i vatten kretsar exempelvis kring Västersjön medan debuten Död skörd har Förslöv som utgångspunkt. Inför boken som utkom i fjol gjorde Willy ett grundligt undersökningsarbete i närområdet. Det gick lätt för han har sin hemliga skrivarlya i bygden.

Med sina senare böcker har Willy Josefsson fått ett litterärt flyt. Bäst är nog hans miljöskildringar – de är oftast bättre än intrigerna. Det märks inte minst när det drar ihop sig till slutet. Tyvärr tenderar upplösningarna att bli något av en antiklimax – det förtar dock inte den övriga behållningen.

Kulturknutten som deckarförfattare

Man kan undra varför en kulturknutte ger sig in i deckargenren. Josefsson tycker inte att det är konstigt. En sådan uppfattning är förlegad, menar han. Deckare säger mest om vår samtid, vårt samhälle, både psykologiskt, existensiellt, politiskt.

Han tycker dessutom att det är svårare att skriva kriminalromaner än annan skönlitteratur. En deckare måste innehålla allt som finns i en skönlitterär roman plus en bra, sammanhängande intrig. Numera ställs lika höga krav på en deckare som på en annan roman.

Willy Josefssons debuterade med Död skörd 1996 – det år han fyllde 50.

Han började sin karriär som skrivande journalist – och blev sedan, utan att det var meningen, fast på radion i nästan 20 år.

När han fyllde halvseklet tyckte han att det var dags att börja skriva en bok, något han tänkt göra sedan ungdomen. Han ville skriva berättelser från den miljö han kände till: Nordvästskåne och Bjärehalvön som varit en vit fläck på den litterära kartan sedan Frans G. Bengtsson försvann. Att det blev en deckare kom nästan som en överraskning.

Det blev kanske en kriminell intrig eftersom han i ungdomen läste Stieg Trenter om och om igen. Han var Willys författaridol under de tidiga tonåren. Först för spänningens skull, och sedan, när Willy kom till Stockholm blev han fascinerad av stadsskildringen och tidsandan.

Han säger att han norpade stilgrepp av Trenter eftersom han ville skriva om Skånes nordvästra delar på samma sätt som Stieg Trenter skildrade huvudstaden.

Det kom fler idoler senare – samhällstillvända sådana, som Per Wahlöö och Maj Sjövall som berättade om rättvisor och orättvisor och gav sin version av vad som är rätt och fel, gott och ont. Han tycker sig ha lånat politiken från Sjöwall & Wahlöö och miljötänkandet från Trenter. En Josefsson blir det när han införlivat vår tids samhällsdebatt.

I sakta mak

Att hans romaner går i samma fart som en stövelklädd skånsk bonde över ett vårlerigt fält tar han som en komplimang. Det är så han vill ha det.

Hjälten i de första romanerna är den förtidspensionerade polisen Martin Olsson. Därmed vill han ha sagt att han inte skriver polisromaner – snuten är ju före detta snut. Dessutom tycker han att det skrivs alltför många polisromaner i Sverige. Det behövs inte, menar Josefsson, eftersom en deckare kan ha vem som helst som huvudperson. Det handlar om frågan om varför folk begår brott. Martin Olsson, den före detta polisen i Ängelholm, är en hygglig man, kanske ”den siste folkhemssvensken” som bär på de gamla folkhemsvärderingarna. En utrotningshotad sort.

Underligt kulturliv

Mellan debutdeckaren Död skörd och Den fjärde punkten har Willy Josefsson skrivit Brinnande bevis, Vila vid vatten, Minnet av en mördare och Dödarens märke. Dessa romaner rör sig alla i närheten av Ängelholm, på Bjärehalvön och Hallandsåsen.

Han menar att kulturlivet – åtminstone det som visas i TV – är underligt. När han var med i Röda Rummet fick han frågan varför han skrev om ”vischan”. Det är inte konstigt alls, säger han. Större delen av Sverige är landsort och den påverkas av det som händer i stan. Sverige tillhör dessutom stora världen.

Han har sagt att en bra deckare ska vara som en termometer i samhällets rumpa. Det betyder att en bra deckarförfattare måste ha bra koll på samhällsutvecklingen.

Försvunnen huvudperson

Nu har Willy Josefsson ytterligare en huvudperson. Hon heter Cecilia Cederberg, är journalist och betydligt yngre än Martin. Hon har flyttat från Malmö till en lägenhet i Vejbystrand för att skriva om svenskars attityder till flyktingar. I Vejbystrand ligger en flyktingförläggning.

Det blir en lite vän kärlekshistoria där.

Men i senaste boken, Den fjärde punkten, är hon inte med och Martin själv har inte heller mycket att göra. Här introduceras rejält prästen Eva Ström, kyrkoherde i Barkåkra, som ny problemlösare.

Det var brottet och brottsmotivet som blev orsak till att Josefsson skrev till henne som moralisk motvikt i en story om ondska. Och snart är det höst igen. Då får vi veta vad Josefsson har på gång och vilken huvudperson som sakta vandrar över sidorna.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22