Wilbur Smith: Med 26 romaner har han försökt lära världen Afrika

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

Av Kjell E Genberg

Wilbur Smith påstår sig vara en gubbe mot strömmen, men hans böcker är tillräckligt strömlinjeformade för att generera stora upplagor runt om i världen.

DAST Magazine träffade honom när han besökte Sverige på en omfattande resa till olika världsdelar för att göra PR för sin senaste roman Härskare från haven. Han har fått ut ett stort antal böcker i Sverige. Från början kom han ut på Bra Böcker, men numera ges hans romaner ut av B. Wahlströms förlag.

Härskare från haven är den åttonde av Smiths romaner om släkten Courteneyes – och den första där de stöter på det vilda, orörda Afrika. Det handlar alltså om historiska äventyrsromaner och att sådana är populära bevisas kanske av att böckerna översatts till 26 språk (lika många som Smiths titlar hittills, faktiskt) och därmed kan man kalla honom en internationell bestsellerförfattare. Wahlströms har hakat på framgångarna och återutger den första trilogin om familjen Courteneys – När lejonet äter, Elfenbenslasten och Tillbaka till Afrika.

Det är en mycket distingerad medelålders gentleman som möter upp på Hotel Diplomat där han bott under Stockholmsvistelsen. När man ser honom i kostym och slips är det inte lätt att tänka sig att han är – eller åtminstone varit – en vildmarksmänniska som talar afrikaans och zulu och som 13-åring sköt sitt första lejon.

Bara road av uppsats

– Men det var förr, erkänner han. Nu ägnar jag mig åt bekvämare fältstudier.

Wilbur Smith är uppvuxen i Nordrhodesia, nuvarande Zambia, och han erinrar sig att i skolan var det bara uppsatsskrivningen som roade honom.

– Jag har varit en bokmal hela livet, säger han. En sådan som alltid älskat att berätta. Ett tag funderade jag på att bli journalist – då bodde jag i Sydafrika – men blev varnad för det. Lika bra var det eftersom fri information satt trångt under apartheidtiden.

Men skriva ville han, som sagt. Under senare delen av 50-talet satte han igång på allvar. Han jobbade som revisor och skrev om nätterna.

– Mina första manuskript refuserades av alla de stora förlagen. Någon påstod att jag var för grovkornig i språket, för rättfram i berättandet, alltför lite litterär, förklarar han med en röst som på något sätt bärs fram av ett kluckande skratt. Det sades klart och tydligt att jag inte hade någon framtid som författare. Men jag gav mig inte eftersom jag visste att episka berättelser – de där med en inledning, en avhandling och en avslutning – roade många fler än mig själv. Till sist hade jag skrivit boken som fick namnet När lejonet äter (1963) och den blev genast antagen. Sedan dess har jag inte varit utan mat själv heller.

Född i England

Smiths föräldrar föddes i England och kom som barn till Sydafrika. Fadern hamnade så småningom i Rhodesia där han fick arbete i de väldiga koppargruvorna. När Wilbur var tio år ägde hans far en butik. Han var en kraftfull, viktoriansk människa, som sedermera kom att stå modell för flera av de hotfulla gestalter Wilbur beskrivit i sina böcker. Affären gick bra och familjen skaffade en väldig ranch där boskapen fick samsas med allehanda vilda djur; lejon, leoparder, antiloper, zebror och liknande.

– Jag levde som ett kungabarn när jag var grabb, säger Smith. Mitt ”gäng” bestod mest av svarta pojkar och vi gjorde en massa bus – tjuvjagade och knyckte fågelägg. Pappa hade ett eget litet flygplan, så när vi skulle åka någonstans, blev det i luften. Faktum är att jag är döpt efter flygpionjären Wilbur Wright.

Far och mor ville att han skulle bli läkare eller advokat, så han hamnade på Rhodes University och klarade sig bra där.

– Jag hade lätt för mig, så jag kunde ägna mycket tid åt sällskapsliv, ler han. Nu ville jag bli någonting och eftersom jag läst Hemingway visste jag precis hur det skulle gå till. Jag levde rullan, drack som en svamp och gifte mig misslyckat två gånger.

Regimen bannlyste hans böcker

Som författare hamnade han i Sydafrika och fick uppleva att regimen bannlyste hans böcker.

– Därmed trodde jag att min saga var all. Men det blev tvärtom. Censurens ingrepp gjorde att jag genast hamnade på den litterära kartan. De kunde inte ha gjort mig en större tjänst.

Det var också en upphöjelse som gjorde att han nu kunde skratta gott åt de tidigare refuserarna. De ville ha honom tillbaka, men nu satt han själv med bra kort.

– Håll er till era krångliga författare, sade jag till dem. Jag skriver det jag vill skriva sådant jag själv skulle vilja läsa – och nu klarar jag mig utmärkt på det.

Vilket man gott kan hålla med om. Wilbur Smith har skrapat ihop så att kistbotten mer än väl är täckt. Enbart royaltyn från USA ger miljoner i inkomst.

– Nu börjar det också gå riktigt bra i Australien och Europa, säger han. I Sverige verkar jag ha många läsare och det är jag ytterst tacksam för.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22