Verklighetens ”Engelske” patient

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

Av INGE EKBRANT

Det är trängsel på National Film Theatre. Filmtemplet under Waterloo Bridge måste ha ett ovanligt attraktivt program denna söndag för att kunna konkurrera med det vackra brittsommarvädret. Det är glädjande att se att den största av NFT:s salonger är så gott som fullsatt, när dagens första program Durch Afrika im Automobil. (Genom Afrika i bil) visas. Den handlar om en forskningsresa som företogs 1929, en filmad forskningsresa, med hjälten (?) i Anthony Minghellas mycket prisade film, Den engelske patienten, Laszlo von Almasy.

Filmer har ibland haft sina öden, men ett av de märkligaste är att denna film påträffades gömd i – en bikupa i Österrike. Bina måne ha vaktat filmen väl, för i sitt restaurerade skick är den av god kvalitet. Den som har restaurerat filmen är Kurt Meyer, son till Rudi Mayer, expeditionens regissör och fotograf. Dennes arbete har varit av högsta klass. Med på resan, förutom Almasy och producenten Anthony Brunner, var prins Ferdinand Andreas Lichtenstein.

Ingen kvinnlig älskarinna

På filmen ser vi Almesy som en lång och gänglig figur, som dyker upp lite här och där och tycks vara road av att utforska Afrika och inte räds några vedermödor. Men visst är han ganska så olik den Almasy, som spelas av Ralph Fiennes i Den engelske patienten. En likhet är dock besattheten av Saharaöknen. Det är också riktigt att Almasy upptäckte de grottmålningar i Gilf Kebirbergen, som han i brev till sin bror Janos beskrev som arbeten värdiga en Michelangelo.

Någon kärlekshistoria som den i Den engelske patienten tycka han inte ha varit invecklad i. Den är osannolik därför att han var homosexuell. Hans älskare, Hans Entholt, blev senare ett av ökenkrigets offer.

Som tonåring sattes han av familjen i skola i sydengelska Eastbourne, där han möjligen förvärvade kunskaper som kom honom att betecknas som engelsman.

Hans skolbetyg i österrikiska Gras gav vitsordet ”Nöjaktig”. Kanske tuberkulos satte ner krafterna med dåliga studieresultat som följd.

Förnämsta medaljen

Fastän född i Österrike var han ungersk medborgare. I första världskriget vann han dubbelmonarkins förnämligaste tapperhetsmedalj. Efter kriget deltog han i två misslyckade försök att återinsätta exkejsar Karl på hans förlorade tron. På 20-talet påträffar vi honom i Egypten som representant för den österrikiska motorfordonsfirman Steyr. Ett fordon från Steyr är det som i filmen för expeditionen från Kenyas hamnstad Mombasa till Alexandria. Av filmen framgår att bilen var utmärkt, den klarade av mycket dåliga vägar, ja, ibland vägar som inte ens förtjänade att kallas vägar.

När andra världskriget bröt ut erbjöd han britterna sina tjänster och sårades av att de tackade nej till erbjudandet. Italien tackade också nej – där trodde man att han var brittisk spion.

För att inte bli internerad lämnade han då sin kära Egypten för Budapest, där riksföreståndaren, amiral Horthy, beordrade honom att ansluta sig till Rommels stab. Den legendariske härföraren tog hans tjänster i anspråk såsom expert på öknen. Almasys stora passion var att söka efter spår av perserkungen Kambyses armé, vilken enligt den grekiske historieskrivaren Herodotos hade gått under i öknen.

Hjälpte värdelösa spioner

I maj 1942 fick Almasy uppdraget att hjälpa två tyska spioner till Kairo. De båda tyskarna var värdelösa som agenter, något som en tyskvänlig egyptisk officer (den senare presidenten Anwar Sadat) nämner i sina memoarer. Britterna hade inga svårigheter att plocka upp dem från deras bas i en husbåt på Nilen.

I Bletchley Park i England fanns den central, där britterna lyckades dechiffrera tyskarnas hemliga koder. En översättare där, Jean Howard, fick korn på Almasys färdvägar i den libyska öknen. Hennes överordnade var dock inte intresserade, utan sade till henne att följa upp Almasys spår fick hon, om hon så ville, göra på sina lunchraster. Hon tyckte att mannens göranden och låtanden var så intressanta, att då hon år 1976 blev löst från sekretesshinder, försökte hon spåra honom. Då fick hon veta att Almasy var död. Han hade i själva verket avgått med döden redan i mars 1951. Han dog i dysenteri i Salzburg.

En av historierna om Almasy är att Rommel en dag tog honom avsides och sa:

– Det här är inte ditt krig. Åk hem till Budapest. Vi är på väg att förlora kriget.

Bok fick ryssarna att agera

År 1945 hade Almasy skrivit en bok på ungerska, Med Rommels armé i Libyen. Den boken gjorde att ryssarna stämplade honom som nazist och fängslade honom. Enligt brodern blev han släppt då han talade inför domstolen om sina meriter som forskningsresande. En annan version säger att kung Faruk av Egypten, i varje fall en kusin till denne, mutade kommunistregimen till att ge Almasy friheten.

En reflektion då jag ser Almasys dokumentär från 1929 är, att på den tiden sköt européer allt som rörde sig på Afrikas savanner. Det skulle dröja länge innan man blev medveten om att till exempel de stora rovdjuren var utrotningshotade.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22