Vem var Hucks farsa?
Sep 19th, 2009 | By ansvarig | Category: 1995-4, ArtikelAV NILS COSTIANDER
Jim ligger och snarkar mellan stockarna på det gamla varvet. Det är en varm augustimorgon 1840. Knappt en själ i den lilla hålan Bear Creck, Hannibal har vaknat. Dimman stiger upp i virvlar från Mississippi. Solen är nyss uppstigen över hannibalborna, hålan som bara hyser 1500 människor, en stor del svarta, när hela landet har 17 miljoner, 17.069.453 för att vara exakt.
– Steamboat a-coming, var det nån som ropade nere från kajen, utifrån bryggan.
Jimmy öppnade sina tunga ögonlock, ännu rusig efter nattens whiskyfestival, mest moonshine, förstås. Vem i helvete? frågade han sig. För smedens dunkanden vid ståndet intill hade inte stört honom. Men väl signalen att ”Big Missouri”, steamern, var i antågande bakom udden, ännu inte till synes.
Nu kom också Judge Clemens pojke, Sam, fem år gammal, hoppande jämfota ner mot strandbrinken. Det var lanthandlarn-advokaten John Marshall Clemens son.
En hygglig karl
– Kalla mig Judge, bara, brukade hans far säga till vän som ovän, vit som nigger, i grunden en hygglig man med stora planer. 75000 acres hade han i spekulation satsat på, ett totalt värdelöst impediment ansåg de flesta, men Judge själv trodde det skulle bli de två-tre följande generationernas bärgning, vad tiden led. Han hade ju åtta barn att sörja för. Sam är alltså Samuel Clemens, senare Mark Twain.
Charles Dickens höll denna tid, denna dag denna stund av lördan på att skriva rent sin David Copperfield, två systrar Brontë skrev på sin Svindlande höjder och Thackerey höll just på att avsluta sin Vanity Fair. Telegrafen hade bara varit två år i bruk. Men allt det här intresserade inte invånarna i den lilla stan. För Hannibal, Missouri var en viktig hamn i det stora Mississippi och lördagens ångbåt hade just lagt till.
Farsan söp upp allt
Tom Blankeship, fyra år äldre, Will Bowen, hans bästa vän ett och ett halvt år yngre, barfotalasse, vars farsa Sam Bowen var stans brandförsäkringsagent. Tom (i boken Huckleberry Finn) växte upp med sju syskon och gick inte i skola. För farsan söp upp varendaste cent och hade därför inte råd att vare sig sätta nån av barnen i skola, än mindre skicka dem i kyrkan i morgon, inte heller nästa söndag eller söndan därpå. Han var alltså en riktig near-do-well och kom naturligtvis från South Carolina.
Känns han igen? Jovisst, det är Finn Pap, Huckleberry Finns farsa, förstås. I milda ord, så som det egentligen var, för nu snart 155 år sedan. När de vilda kalkonerna flög i skogarna längre upp från strandbrinken, talrika och lättskjutna.
Jim Blankeship hette han alltså. Ingen direkt finsk drinkare men, säkert i mästerverket Huck Finns äventyr med många lånade drag av sorgliga skepnader av finsk extraktion vilka Mark Twain mött under sina unga år. Avslocknade på stranden, strandsatta eller efterseglade och på böljan av floden, när han lotsade fram skovelkolosserna mellan krökarna, över sandrevlarna som ständigt flyttade på sig.
Ja, galleriet var stort, mästerligt hopknypplat.
Relaterade poster:
Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php:22 Stack trace: #0 /home/dastnu/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include() #1 /home/dastnu/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/home/dastnu/pu...') #2 /home/dastnu/public_html/index.php(17): require('/home/dastnu/pu...') #3 {main} thrown in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22