Var journalisten Kurt Persson succéförfattaren Bo Balderson?

Mar 5th, 2010 | By | Category: 2007-1, Artikel

AV GÖSTA ARVIDSSON

När journalisten Kurt Persson avled 2004 trodde alla att han var fattig. När han dog var det enda som fanns i hans kylskåp en urklämd tub Kalles Kaviar. Det sociala erbjöd en fattigbegravning. Men när testamentet öppnades visade det sig att Kurt Persson var mångmiljonär. Han efterlämnade ca 13 miljoner kronor. Av dessa testamenterades ca 10 miljoner till Skanstull Rotaryklubb som skulle inrätta en stipendiefond till ”Kurt Perssons minne”. Problemet var bara att man på Rotary enbart kände honom som en trevlig sällskapsbroder. Kurt Persson hade varit så hemlighetsfull om sig själv att ingen kände honom närmare.

Rotaryklubben bad då mig att försöka ta reda tillräckligt mycket om Kurt Persson för att kunna skriva en liten minneskrift. Själv hade jag aldrig träffat honom, men blev snart fängslad av hans personlighet. Att han på Dagens Nyheter varit en av landets ledande deckarrecensenter var lätt att konstatera. Men i övrigt var hans person gåtfull. När jag började prata med personer som träffat Kurt Persson förstod jag snart att det inte fanns någon som egentligen känt honom. Alla utsagor och minnesbilder var vaga och inte mycket att bygga på. Då gick jag till arkiven. Där fick jag fram en person som inte alls stämde med den otydliga bild jag fått av vänner och nära släktingar. Med dessa pusselbitar försökte jag lägga pusslet som skulle föreställa Kurt Persson.

Snart upptäckte jag att man med samma bitar kunde lägga ett pussel som föreställde Bo Balderson. Det var över tjugo år sedan jag läst en deckare av den gäckande pseudonymen och totalt hade det inte blivit mer än 4-5 böcker. Men jag mindes ändå tillräckligt för att se likheterna mellan dem båda. För att minnas bättre köpte och lånade jag alla Bo Baldersons elva böcker, vilket inte var lätt eftersom de var sällsynta både på bibliotek och antikvariat.

Läsningen blev spännande på flera sätt. Deckarna var oväntat underhållande och i varje bok fanns flera spår som ledde till Kurt Persson. Läsningen utvecklades till en intellektuell lek, nästan som en pusseldeckare med Kurt Persson som eventuell gärningsman, skyldig till en aldrig knäckt pseudonym.

I den bok som jag senare skrev om Kurt Persson ägnar jag de sista trettio sidorna åt att visa på de spår till honom som jag säkrade under min läsning av Bo Balderson. Här kommer nu ett urval av dessa spår. Mer finns att läsa i boken Den hemlighetsfulle journalisten Kurt Persson utgiven på Carlsson bokförlag.

Balderson var i Lund

Få personer i Sverige var så insatta i deckarlitteraturens alla spår och villospår som Kurt Persson. Han var Dagens Nyheters deckarrecensent under flera decennier. Kurt läste därför hundratals svenska och utländska deckare varje år.

Mycket pekar på att den gäckande Bo Balderson var väl förtrogen med den svenska deckardebatten. Bo Balderson visar i intervjuer att han läste både Jury och DAST. Han deltog också i kongresser och möten som diskuterade deckarlitteratur.

När Skånska deckarsällskapet hade kongress i Lund sommaren 1975 fanns enligt Uppgift Bo Balderson där under sitt ”civila” namn. Kurt Persson var naturligtvis där, både som tidningens utsände medarbetare och deckarentusiast.

Författarnamnet

I försöken att knäcka gåtan Bo Balderson har många sökt härleda namnet Balder till olika författarkandidater. I Kurt Perssons fall finns anknytningen i Bollnäs. Kurt var ju från Hälsingland och Bollnäs var för honom staden framför alla andra.

Han var en hängiven supporter till Bollnäs bandylag och besökte alltid staden varje år även sedan han mantalsskrivits i Göteborg och Stockholm. Man kan verkligen kalla Kurt ”en son av Bollnäs”.

Innan staden fick namnet Bollnäs hette den ”Baldanäs” och i folkmun ”Baldersnäs”. För den historiskt intresserade Kurt Persson skulle det vara naturligt att anknyta till detta historiska faktum och som signatur skriva sig som son av Balder, det vill säga Balderson.

På omslagen till Balderson-böckerna fanns alltid en siluett av ett manshuvud med kubb. Kurt Perssons styvfar, Lars Robert Olsson, var kommunalkamrer i Bollnäs och känd för att klä sig som en engelsk gentleman. Naturligtvis bar han alltid plommonstop, dvs. kubb. En oljemålning i Bollnäs visar att Lars Robert Olsson hade en fysionomi som exakt motsvarar ”Mannen med kubben” på Baldersans böcker.

Böckernas huvudpersoner

Berättaren i Balderson-böckerna är adjunkt Persson. Kurt har alltså samma efternamn som huvudpersonen. Detta kan vara en djärv personifikation för en författare, som känner sig säker i sin skyddande pseudonym. Adjunkt hade Kurt Persson varit om han verkligen studerat engelska på Göteborgs Högskola som många trodde att han gjort.

Den andra huvudpersonen benämns alltid i personförteckningarna bara som ”statsrådet”. Men i Statsrådet i tiden får vi veta hans egentliga namn: Erik Axelsson. Ungefär när boken skrevs så fick Kurt Persson äntligen veta vem som var hans far och att hans eget andranamn ”Axel”, kom från denne. Namnet Erik bar en av mor Martas bröder, den som ägde Kurts släktgård Fagerlund innan den såldes ut.

Samma uppväxt

Många har påpekat att Bo Balderson måste vara uppvuxen på landet. I böckerna finns åtskilliga liknelser med det gamla bondesamhället, som inte är litterära schabloner utan originella uttryck som tyder på egna minnesbilder. Kurts morfar var storbonde och hästhandlare. I böckerna finns personliga referenser till hästhandel och hästsport som stämmer med Kurts. I böckerna finns också referenser till slakt, som skulle kunna vara desamma som Kurts, eftersom han under uppväxten hade en slaktare i hushållet.

Gemensamma intressen

Adjunkt Persson hos Balderson läser alltid historiska böcker. Det gjorde Kurt Persson också. I Bo Baldersons böcker finns även otaliga anspelningar på litteratur som även Kurt Persson brukade referera till i sin muntliga framställning.

Även adjunkt Perssons matvanor stämmer överens med Kurt Perssons. Adjunkt Person lagar inte själv mat utan äter ute, precis som Kurt. Båda älskar fisk. När adjunkt Persson går på Sturehof väljer han ”kokt piggvar – djurens konung – med smörsås”, precis som Kurt Persson. I Statsrådets klipp bildar en misslyckad anrättning ett kusligt ackord genom en hel bok utan att egentligen ha någon betydelse för intrigen. Endast en fiskälskare som Kurt Persson vet hur adjunkt Persson åter ska bli på gott humör och få smaklökarna att tro på ett nytt liv.

Liknande erfarenheter av sjukdom

I Statsrådet klarar krisen berättar adjunkt Persson att han tar ”medikamenter” för hjärtat. Upplysningen följs av en lång parentes där adjunkten funderar över hur medicinen påverkar kroppen. Även Kurt Persson åt hjärtmedicin efter en by pass-operation och hade säkert liknande funderingar.

I Mord, herr talman! berättar adjunkt Persson att hans hjärtstimulerande tabletter ger honom yrsel, vilket gör att han måste ta två stabiliserande piller. Dessa påverkar tarmen, så att han även måste ta medicin för detta.

Men dessa piller gröper ur hans benstomme, som gör att han måste äta kalktabletter. Dessa kan ge upphov till njurlidande, vilket innebär att han måste ta två dragéer för att förebygga även denna risk. Skildringen kan mycket väl vara en lätt absurd beskrivning av Kurt Perssons situation.

Ingen bilkörning

Adjunkt Persson kör inte bil, han blir alltid skjutsad. Detta verkar även stämma på hans författare Bo Balderson. I böckernas skildringar av bilkörning är det alltid passagerarens perspektiv som är i fokus. Att Balderson inte är intresserad av bilar framkommer också när han låter en person helt naturligt hälla glykol i motorn istället för i kylaren.

Kurt Persson var inte heller intresserad av bilar. Kusinen Bertil fick hjälpa honom att både köpa och sälja den Saab som han körde en kort period.

Intresset för börsen

I flera av böckerna visar Bo Balderson en stor förtjusning i börsnyheter. Även Kurt Persson var en hängiven lyssnare till börsnyheterna, som lästes på radio mitt på dagen. Detsamma gällde hans mor Marta. Det berättas att ingen fick störa henne under börsnyheterna från TT. Den unge Kurt växte därför upp med denna ekonomiska ritual under andaktsfull tystnad.

I Statsrådets klipp läser adjunkten börsnyheterna i tidningen på samma sätt som Kurt Persson. Så småningom visar det sig att hela mordmotivet i Statsrådets klipp helt hör samman med aktiekursernas svängningar på börsen. Själva tidpunkten för mordet väljs med tanke på detta.

Balderson visar att han väl känner till vad som kan styra kurserna och låter mördaren använda sig av denna kunskap.

När denna Baldersonbok skrivs bygger Kurt Persson skickligt upp sin egen förmögenhet börjar stiga på allvar tack vare hans stora insikter i aktiemarknadens mekanismer.

Statsrådets sommarställe Lindö är en central plats i många av böckerna. Ön ligger i Stockholms skärgård. Många beskrivningar av övärlden hos Bo Balderson associerar till ett militärt språkbruk.

I Statsrådet klarar krisen funderar adjunkt Persson dessutom på att besöka Vaxholms fästning, som han inte sett ”på år och dag”. Vid det tillfället var det 40 år sedan Kurt Persson där inledde sin militära grundutbildning.

Han åkte också ofta till ett sommarställe på Lisö, ett namn som är misstänkt likt Baldersons Lindö.

Arbetsplatser

En tidningsredaktion är också en miljö som ofta besöks av adjunkt Persson. Besöken föranleder Balderson att utbrista i de mest vällustigt absurda prov på konsten att skriva löpsedlar.

Med tanke på att tidningsredaktioner och löpsedlar spelar så stor roll i flera böcker är det underligt att ingen gissat att Bo Balderson var journalist. En journalist har ju också tillgång till en mängd information om det politiska etablissemanget som böckerna antyder.

Bostäder och hemort

Bastugatan förekommer i Balderson-böckerna som adjunkt Perssons hem. Kurt Persson hade flera journalistkolleger som bodde på Bastugatan, som han därför kände väl.

Även flera andra miljöer i böckerna kan associeras till Kurt Perssons liv. Några gånger rör sig adjunkt Persson i miljöer på Östermalm, som Kurt Persson kände väl efter att ha varit inneboende på två adresser i denna stadsdel.

Kurt Persson var väl känd för sina fantastiska muntliga berättelser. De kännetecknades av en vild och absurd humor, gärna med surrealistiska inslag.

Nonchalant ordfogning

När man läser Baldersonböckerna stöter man ofta på skildringar av samma karaktär. Dessa har ofta inget med själva handlingen att göra utan lever sitt eget liv i berättelsen.

Granskar man språket i böckerna finns en hel del uttryck och vändningar som stämmer överens med Kurt Perssons. Många ordval är desamma och ibland broderas meningar ut med intrikata bisatser på samma sätt som Kurt Persson gärna gjorde.

Däremot är själva skrivstilen, det djärva och lite nonchalanta sättet att foga orden, svår att identifiera som Kurt Perssons. Kurt Persson kan därför ha samarbetet med en person som skrev en mer flyhänt svenska än han själv.

En person som skrev med lika lätt handlag som Bo Balderson var Åke Runnquist, pseudonymens förläggare på Bonniers. Kurt Persson kände Åke Runnquist väl. De träffades ofta i deckarsammanhang och uppskattade varandra.

Efter Åke Runnquists död i början av 1991 kom inga fler Balderson-böcker. Däremot skickade Bo Balderson ett maskinskrivet brev till Aftonbladet 1996, där han skämtsamt förklarade att han fortfarande var i livet. Brevets äkthet ifrågasattes, eftersom dess ton och språk inte helt överensstämde med Bo Baldersons. Brevet kan ha skrivits av Kurt Persson, men inte, av naturligt biologiska skäl, redigerats av Åke Runnquist.

Därigenom blev det heller ingen ”äkta” Balderson-text.

Tankar om begravning

I Statsrådet klarar krisen finns en kvinna som är så förtjust i ”skärgården med dess solglittrande vatten” att hon vill att hennes aska ska spridas där efter begravningen. Kurt Persson hade en liknande önskan.

Han ville att hans aska skulle spridas över sjön Bergvikens vatten hemma vid Kilafors. Detta antydde han också i den dikt han skrev till sin egen dödsannons.

Pengarna

Ingen vet hur Kurt Perssons förmögenhet uppstod. I Kurts taxeringar kan man notera att hans inkomster varierade kraftigt. Samma år som sista boken kom ut steg hans inkomst våldsamt för att sedan återgå till den tidigare nivån. Året efter att han pensionerats ökade hans förmögenhet oförklarligt med flera miljoner kronor. En förklaring skulle kunna vara att han fonderat pengar från royaltyn för att sedan ta ut dem som en slags pensionsförsäkring.

Delar av testamentet skulle också få en intressant belysning om Kurt Persson skrev Baldersonböckerna.

Där anges att en stor summa pengar ska delas ut till personer som jobbar med brottsförebyggande åtgärder. Om förmögenheten bygger på royalties är den ju skapad av fiktiva brott, som löses av Kurt Perssons alter ego i böckerna.

Efter sin död skulle Bo Balderson då övergå till att förebygga verkliga brott istället för att lustfyllt lösa påhittade. Dikten skulle komma verkligheten till hjälp, då diktaren själv lämnat den.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22