Vad döljer sig bakom häcken? Kan vem som helst bli igelkottsmördare?

Mar 18th, 2010 | By | Category: 2003-4, Artikel

Av Kjell E. Genberg

För några år sedan satt tre skrivande människor – Sven O. Bergkvist, Kurt Salomonsson och Lennart Högman – i en trädgård i Sollentuna och diskuterade grannsämja, eller snarare dess motsats.

Samtalet hade bakgrund i att Högman av en granne beskyllts för att ha en våldsam hund och att han, eftersom grannen inte sett några igelkottar på länge, troligen tagit död på dem. Det blev sladder i området och Lennart Högman fick snart veta att han fått öknamnet Igelkottsmördaren.

Vilken boktitel! tänkte han sedan kompisarna gått hem.

Nu finns boken Igelkottsmördaren utgiven på Tre Böcker.

– Jag fick höra att grannosämja var den mest förekommande orsaken till en polisanmälan i Sverige, säger han. Anmälningarna har ibland Stridbergska övertoner. I novellen Tschandala låter han övermänniskan segra och i romanen I havsbandet, låter han de, enligt honom enkla och enfaldiga, besegra övermänniskan.

DAST undrar försynt om Högman författat en roman om über- och untermenschen.

– Nej, boken handlar inte om sådana, men det finns drag från sådana tankesätt i mobbning, trakasserier, förtal eller baktaleri. De går att beskriva på olika sätt. Ett bra hittar man i filmen Änglagård, skrattar han. Jag har skrivit en vardagsroman som speglar helt vanliga människor med sådanas liv eller oliv, dess leverne eller oleverne.

Romanen – enligt recension av Kerstin

Carlsson i DAST 4, 2003 – handlar om ”brott som inte är några egentliga brott utan utslag av grannosämja”. Krig utkämpas över villahäckarna när en människa utsätts för skvaller och hämndpolitik genom polisanmälningar och polisutredningar.

Något som först ser ut som en struntsak kan krossa en persons liv och få ohejdbara konsekvenser och Högman sätter in saker och ting i ett större sammanhang. Som kommunpolitik, något han också är bekant med.

Prisad författare och förläggare

Lennart Högman är ingen duvunge när det gäller det skrivna ordet. Hans verklista omfattar ett par tiotal böcker: romaner, biografier, debattböcker och medverkan i antologier. Bortsett från En etta på Kungsholmen med helpension (1998) är Igelkottsmördaren hans enda längre inhopp i det kriminella skrivandet.

Det föranleder DAST att undra vad han är för slags författare – egentligen.

– Jag är kanske arbetarförfattare, säger han med ett grin. Fast kanske inte ändå, med tanke på att vissa som kallar sig så har ägnat mycket liten del av sitt liv åt kroppsarbete. Men jag har faktiskt fått betalt för att jobba som bland annat idrottsupplysare, tradjazzmusiker, likbärare, lagerarbetare, expedit, sjukhusvaktmästare, godsräknare i hamnen…

När han drar efter andan säger denne reporter stopp och lovar att tro på honom. Men inte helt. Han påminns om att ha varit VD för McCann-Erickson och Slicegruppen AB. Arbetarförfattare, bah!

– Bara författare då? Och förläggare. Jag gav ut något som kallades Veckans Bok, där några kända skribenter gärna skrev i deckargenren. För den insatsen fick jag 1998 pris av kulturdepartementet för ”nyskapande satsning inom litteraturområdet” och samma år fick jag ABF:s litteraturpris för det egna författandet.

Jaha du, tänker DAST avvärjande. Högman tar till storsläggan igen.

– Du borde veta att jag är ordförande i Skönlitterära Författarsällskapet Stockholm Nord, arbetat med kulturprogram i TV – lokal-TV, visserligen, men ändå – och att jag för tre år sen var idégivare till Litteraturmässan i Sollentuna.

Lärd göteborgare

Då kryper reportern skamset samman och bestämmer sig för att i fortsättningen hålla sig till lättare biografiska fakta.

De visar sig också vara av den högre skolan, men bestämt är bestämt.

Lennart Högman föddes i Göteborg år 1940, pappa var banktjänsteman och mamma inköpschef.

Han tog studenten på latinlinjen, läste företagsekonomi och informationsteknik vid universiteten i Göteborg och Lund (blev diplomerad marknadsekonom) och gick företagsledareutbildning på IFL i Sigtuna samt lärde sig marknad och ledarskap vid University of Chicago.

Betryckt tänker reportern på sin egen utbildning vid Hudiksvalls Högre Allmänna Läroverk, men tänker också på vad mormor alltid sa: ”Det låter stort när katta skiter”.

Men det ska sägas att Högman själv inte spelar på sina kunskaper och sin akademiska ställning.

– Jag har lärt mig mycket av livet, kanske det allra mesta, säger han.

Nu är han åter i Göteborg. I anden på ett av stadens förlag med nya boken. Kroppsligen finns han kvar i huset i Sollentuna tillsammans med vacker hustru och snäll hund.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22