Vad är egentligen rysk maffia?

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-2, Artikel

Av NILS COSTIANDER

I tidningarna har under senare år ofta hänvisats till att storskaliga kriminella handlingar i Europa begåtts av ”ryska maffian”. Mord i Marbella, vit slavhandel och prostitution, uransmuggling, ligor som smugglar västregistrerade bilar till Polen eller Estland, nyrika ryssar som köper hektarvis med villatomter i Alicante o.s.v. Att det rör sig om organiserad brottslighet inom och utanför Rysslands gränser känner envar till. Men när, var och hur uppkom denna ryska maffia, vem står bakom den och vilket hot döljer sig bakom fasaderna?

Olof Palme sade en gång på 70-talet: ”Vi sysslar inte med antisovjetism” (Stefan Hedlund: Sovjetmyten i Sverige, 1992). Detta klassiska uttalande manifesterar det närmande till Sovjet som var utmärkande för en rad ledande politiker (Brandt, Kekkonen m.fl.) vilka strävade efter goda relationer med supermakten i öst. När vi i glasnosteran fick tillgång till de ryska arkiven kunde vi läsa facit: allt det som hävdades av 70- och 80-talens revisionister var fel (Norman Stone: Ondskans imperium, Th. Drager: Who killed Soviet communism). De förringade t.ex. det antal offer i 30-talets sovjetiska tragedi då Stalin likviderade mellan 20 och 40 miljoner landsmän; politiker, officerare, jordbrukare och andra oppositionella, och hävdade att det rörde sig om färre än en miljon. Kanske bara några tiotusental, menade de.

Vem styr den nya maffian!

När dagens Ryssland till synes förgäves försöker rätta till det brutala gangstervälde som Lenin påbörjade, Stalin fulländade och hans efterträdare fortsatte, frågar sig mången: vem är då den maffia som ideligen dansar i tidningsrubrikerna?

Dagens ryska maffiaverksamhet präglas av att det nu råder fri konkurrens mellan olika grupperingar. Det gäller nu att muta sig in i egna territorier, att skaffa sig egen tillgång till politiskt och rättsligt skydd. Under uppbyggnadsfasen måste denna process ackompanjeras av betydande våld – precis som i Capones USA på 20-talet. Det rör sig också om i stort sett samma lukrativa marknadsnischer: sprit, tobak, narkotika, storskalig stöld av bilar, prostitution och smuggling.

Gårdagens kleptokrati under kommunistpartiets täckmantel leds i stort sett av samma handgångna män i dag, de som skall upprätta demokrati och marknadsekonomi. I Sovjet fanns ingen kriminalitet. Staten eller partiet var maffian. Hur detta fungerade har beskrivits många gånger tidigare, också i sovjetiska källor, men har så småningom blivit alltmera känt i väst (David Remnick: The Russian maffia, 1992).

Den allvarliga skillnaden mellan i dag och i går ligger i att det inte längre finns särskilt mycket kvar att suga ur Ryssland och dess befolkning, varken huliganerna på gatan eller mer sofistikerade kriminella har något att hämta ur ryska företag. Allt intresse riktas därför mot väst och västerlänningar. Stölder av bilar för smuggling till Ryssland, våldsbrott mot utländska turister i Moskva, St. Petersburg och Tallinn var de första tecknen.

Västkontakter kan tvätta pengar

Sovjetmaffians enda sätt att överleva går via de rikedomar som finns i väst, inklusive Finland, Sverige och Spanien. Det betyder att alla kontakter med väst i kultur, idrott, affärer, vetenskap men också inom turism och etablering i turistregionernas fastighetsaffärer, ger intressanta möjligheter att tjäna och tvätta pengar. Detta är öststatsekonomins moderna bidrag till en process som med all säkerhet eskalerar (Stefan Hedlund: Öststatsekonomi, 2. uppl. 1996). Först skövlade man i sjuttiofem år i grunden det egna landet, nu riktar det gamla systemets verkliga makthavare sina blickar mot oss. Startkapitalet har redan skapats i och med all det substansvärde som fanns kvar i sovjetiska industrier – skrot, råvarulager. Avverkningsrätter till skog – har sålts till väst, där förtjänsterna gått rakt in i privata bankkonton. Denna överföring är ett annat bidrag till att det tyvärr saknas tecken på an Rysslands ekonomi skulle vara på väg att tillfriskna.

Nils Costiander är diplomatekonom. Han forskar i internationell ekonomi vid Uppsala universitet och är bosatt i Los Alcázares, Murcia, Spanien.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22