USA, Kanada och Sverige: en blandning som blev hyllade debuten Silvervägen

Oct 5th, 2018 | By | Category: 2018-10 okt, Artikel

Stina JacksonStina Jackson är från Skellefteå i Sverige men bor nu, sedan 12 år, med sin amerikanske man i Denver, Colorado. I våras kom hennes debut Silvervägen, en spänningsroman som hon själv vill kalla Nordic noir. Men fortfarande är hon inte riktigt säker på om hon verkligen fått ut boken. Det har hon, dessutom har hon fått fina recensioner och nominerats till priser.

Skrivit har hon alltid gjort. Först tänkte hon bli journalist för skrivandet, men i stället blev det universitetsstudier i historia och en rad olika jobb, bland annat på svenska handelskammaren i Denver. Nu är det författandet hon satsar på men kan också tänka sig att arbeta inom förlagsvärlden. Det dröjer nog, hon har planer för två böcker till och håller på med en av dem som hon har en tidsplan för.

Hon lämnade Västerbotten för make och andra miljöer. När hennes man ville plantera gran vid deras hus protesterade hon, granar hade hon sett nog av. Det fick bli äppelträd. Hon var nöjd i början med att ha lämnat Västerbotten, men efter ett par år började det komma känslor av hemlängtan. Och efter sju år började hon skriva, och nu inser hon att hon inte kunnat skriva om de norrländska miljöerna och människorna om hon inte lämnat sin hembygd. Nu blev skrivandet ett sätt att komma tillbaka hem.

Många manus
Så hon började skriva, blev missnöjd och slängde, skrev mer, slängde. Till sist ingrep maken och såg till att hon skickade sitt manus till Sverige. För det blev på svenska hon skrev trots vänner som tyckte att hon kunde engelska så bra, och marknaden är ju mycket större. Men när det kommer till att gestalta känslor så ligger ändå modersmålet närmast. En sommar försökte hon på engelska men det blev inte samma närhet till texten.

Hon skickade till sju förlag, fick raskt ett standardrefuseringsbrev och sedan två lite positiva nej. En skrev att de inte vill ge ut den här boken men ser att hon kan skapa levande litteratur.

Ett nytt försök, nu med en ny historia. Den skickade hon bara till ett förlag, till det som tyckte att hon hade förmåga. Bonniers. Det kom svar, förslag på förbättringar, på omarbetningar ett par gånger, och hon gjorde så.

— Tydligen blir en del stötta när de får sådana önskemål, men jag tycker det är häftigt att folk vill jobba med mitt manus och göra det bättre, säger hon.

Det man hade synpunkter på var en del av handlingen, att en av personerna var för osympatisk, en var överflödig. Under hösten 2016 ägnade hon sju veckor att skriva om, och ville absolut inte bli störd. Det är nog fyra år hon har arbetat med texten, men inte hela tiden.

Så kom ett mejl: Kom hit till oss när du är i Sverige.

Kaffe?
Vill de bjuda på kaffe eller? Maken ingrep igen: Vi åker nu! Ett par dagar senare ringde hon till förlaget och sade att de råkade vara i Stockholm just nu. Så då kom de till förlaget.

Oroligt undrade hon om de skulle ha en pratstund och bjuda på kaffe, och kanske komma med fler förslag på ändringar. Första frågan när hon kom var förstås om hon ville ha kaffe. Men strax fick hon höra att det här är ju jättebra, vi ger ut den.

— Sen minns jag inte mer.

Efter tre timmar mötte hon maken som väntat på en pub och druckit öl. Så nu var båda påverkade av situationen.

Idén till intrigen fick hon från Kanada. I British Columbia finns en väg som fått namnet Highway of Tears, tårarnas väg, eftersom det varit flera fall av unga kvinnor som försvunnit där. Skulle inte det kunna hända utefter hennes egen välkända silverväg?

Roman? Spänning?
Hon tänkte roman, förlaget sade spänningsroman. Spännande skulle det bli. Hon gillar true crime, verklighetsfall, och undrar om det är något sjukt med hennes intresse som gör att hon associerar platser till verkliga mord som hänt där. Aktuellt är ju Arbogafallet. Hon läser mycket deckare också.

Platsen skulle få mycket utrymme. Vägen och omgivningarna finns ju och ett tag undrade hon hur folk där skulle uppfatta hennes historia, men nu när många läst boken är de stolta och glada. Många känner också igen personerna i boken trots att de är helt påhittade. ”Vi har ju ingen Roger i byn” kommenterade en ortsbo.

Efter sina år i USA har hon insett att hon påverkats en del. Misstänksamheten mot samhället är mycket större där, och det kanske har smittat av sig på hennes berättelse. Och de som väntar och förbereder sig på den kommande katastrofen, preppers, är mycket vanligare.

Men att det gick så fort att få fram så många poliser i glesbygden är inte det också mer amerikanskt? Kanske, men hon har två vänner som är poliser i Skellefteå och hon har kollat med dem.

Engelska underbyxor
Boken har redan sålts till sex länder, Tyskland var först. Den engelska översättaren hade problem med underbyxor: kvinnan i boken som går omkring i bara trosorna, vilket var det rätta ordet på engelska?

— Tydligen finns många fler underbyxord i brittisk engelska. Vilket det blir får ni läsa när den kommer i mars.

Det är en del naket, är det svenska synden? Nej, det är inte lika känsligt i Västerbotten, man kommer naken från bastun, så att skriva om det ändes inte långsökt.

Hon har fått inspiration från Kerstin Ekman och Åsa Larsson, både miljöer och språk. Många av hennes av henne själv refuserade manus har rört sig kring ensamheter. Hon mindes en norrländsk man som sagt om sommaren att det är så skönt att sätta sig och känna hur myggen kommer: ”Då känner jag lugnet.”

I Silvervägen finns flera udda personer, och det avspeglar Stinas intresse för original.

— Jag gillar att sitta och prata med dem.

Om den kommande får vi inte veta mer annat än att den också handlar om Västerbotten.

LEIF-RUNE STRANDELL

Niklas Natt och Dag, Stina Jackson

På Bokmässan fick Stina träffa en annan prisad debutant, Niklas Natt och Dag, vars bok hon läst och sett fram mot mötet. Dessutom spelar båda fiol så till kommande bokmässor blir det kanske musik också.

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22