Uno Palmström: Litteraturens tunge boxare

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-1, Artikel

Av LEIF-RUNE STRANDELL

Det är med vissa författare som med tungviktsmästare i boxning. Har man en gång skaffat sig titeln behåller man den livet ut. En sådan skrivare är Uno Palmström. Det var länge sedan han kom ut med en kriminalroman nu och egentligen har han gått över till ”fiendesidan” genom att först vara förläggare på bokförlaget Prisma och numera sitta som chefredaktör på bokbranschens tidning Svensk Bokhandel. Men fort farande är han närmast självskriven som författare i SVT:s bokprogram när det ska pratas deckare. Och han är skattmästare i Deckarakademin.

Det kan bero på att han det senaste decenniet ideligen lovat att han ska komma med en ny kriminalroman. När som helst!

Men det är svårt, tycker han, att komma tillbaka. Skriver man en bok varje år kan man förlåtas om inte alla blir i absolut toppklass, men efter 12- 13 år måste det bli bra!

Kamrater till honom har uppmuntrande sagt att ”det är klart att du inte glömmer hur man skriver – det är som med cykling.”

”Jag provade att cykla häromdagen. Jag får lätt yrsel också av att skriva…”

Under den författaraktiva perioden kom han med nio vuxenromaner och ett antal ungdomsböcker, bland annat tillsammans med Hans Erik Engquist.

Uno Palmström föddes den 9 augusti 1947 i Vänersborg. Den danska tidskriften Krimi-Cirklen, utgiven av DAST-bekantingen Finn Hansen, berättar att denna dag föddes också Waldemar Kallendorff (1902) och Robert Gulik (1910). Numera bor Palmström på Söder i Stockholm tillsammans med hustru Kersti. Paret har två döttrar och en son.

Sin skrivande bana inledde Uno genom att studera till journalist. Direkt från journalisthögskolan gick han till tabloiden Göteborgs-Tidningen i utgivningsstaden. Efter en tid blev han GT-korrespondent i Stockholm.

Men han trivdes aldrig riktigt så han sa till sist upp sig.

Skapade fiktiv journalist

Men det journalistiska var tydligen svårt att lämna. När han skrev sin första roman skapade han huvudpersonen Olle Lyck, en som har ett kärleksförhållande till flaskan. Boken hette Kuppen (Askild & Kärnekull ) och kom ut 1976. Den handlar om en statskupp i Sverige som äger rum medan hela nationen sitter och glor på en viktig ishockeymatch på TV. Samma år utkom på samma förlag Kamraterna, en bok som han skrev tillsammans med Ken Andreasson.

1978 kom hans andra thriller med Olle Lyck och kommissarie Sven Thorén i huvudrollerna. Den fick namnet System 84, utgavs av Askild & Kärnekull, och handlar om maktkamp som börjar synas sedan en mördad hittats i en soptunna.

Så tog det slut mellan Uno Palmström och hans gamla förlag. Han hade börjat arbeta som förlagsman på Arbetarkultur, Vänsterpartiet Kommunisternas mediala flaggskepp. 1980 gav han där ut kriminalromanen Mördare! Mördare! med de gamla huvudpersonerna.

Kommissarie Thorén är i något bättre form än Lyck i historiens jakt genom Sverige efter mannen som blivit känd som ”Yxmördaren”. Denne mördare lämnar spår efter sig, inte minst genom brev till både Thorén och Lyck.

Två år senare korn den ”kriminella romanen” (så står det på omslaget) Där kanonen blommar. Här jagar Lyck och Thoréns vikarie Leonard Bergström folk som stjäl experimentvapen av försvaret. Avsikten är att använda dem vid väpnade bankrån. Det fungerar bra på grund av en läcka hos försvarsstaben.

Ubåtarna vimlar i valåret

1983 låg Unos femte kriminalroman på bokhandelsdiskarna. Den hade titeln Slutstation Stockholm och utspelas hösten 1982, som var ett valår. I vattnen kring riket tycks det vimla av ubåtar och Stockholm har hunnit bli de snabba klippens stad. Det är en roman om svarta pengar och människor utan samvete och barmhärtighet. Det Palmström tycks vilja diskutera mest med sin text är samhällsmoralen och de alltmer uppluckrade hedersbegreppen.

Redan året efter fanns en ny Palmström ute och här låter han sin trio Thorén, Bergström och Lyck befinna sig i idrottens garn, nämligen löptävlingen Stockholm Marathon, där en deltagare segnar död ner, avlivad.

Boken heter Maratonmannen och efter den dröjde det två år innan Uno lyckades färdigställa nästa som fick den något kryptiska titeln Om någon är född eller död.

Det var tydligen jobbigt att vara både förläggare och författare hos Arbetarkultur.

Nu dröjde det ända till 1989 innan Hundarna yla för lik kom till allmänhetens kännedom. Den börjar spetsigt: två barn hittar en oförvitlig äldre man mördad och samtidigt är en ung kvinna anmäld försvunnen. Det verkar inte finnas något samband, men då känner man inte den dynamiska trion Thoréen, Bergström och Lyck …

Döden i ett låst rum

Sedan blev det 90-tal och Uno Palmström kom i detta decenniums första år med romanen Bara till graven – ett ”det slutna rummets gåta”,

En människa ligger död i sitt badkar i en lägenhet där säkerhetskedjan är pålagd inifrån.

Döden är inte naturlig och frågan är om det är ett mord och vem som i så fall är mördaren.

Minst ett trepiporsproblem.

Vid sidan av sin bokproduktion har Uno Palmström också skrivit noveller.

Han är medlem i Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm och har medverkat i deras antologier och med noveller till svensk landsortspress i föreningens regi.

Han har länge lovat att komma med en ny roman. Flera recensenter har tyckt att han är en författare i Sjöwall-Wahlöös anda och tydligen saknat honom. Efter tolv, tretton år är det kanske säkrast att han håller ord.

Och läsarna undrar oroligt hur det går för Lyck och Thorén. Kommissarien är pensionerad sedan sex år, och Olle Lyck har hunnit fylla 62 nästa år och fått avgångsvederlag från DN.

Fortfarande måste Lyck skriva dygnet runt för att inte supa.

Detaljerna får vi i boken.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22