Ulla Bolinder, arkivarie, journalist och författare som vill ge läsaren en utmaning

Mar 1st, 2016 | By | Category: 2016-03 mars, Artikel

Ulla BolinderUlla Bolinder har skrivit en rad böcker i spänningsgenren. De har en egen uttrycksform, är ett slags dokumentsamlingar. Hon vill inte vara den allvetande berättaren, skriver hon i en mejlintervju med LEIF-RUNE STRANDELL.
Foto Tomas Lundin

– Så här började det: Idén till sättet att skriva fick jag när jag läste en fackbok som handlade om vårdnadstvister, där man gav  exempel på hur motstridiga uppgifter från de inblandade kunde försvåra bedömningarna av fallen. Jag tyckte att det kändes intressant att som läsare ”tvingas” dra egna slutsatser av utsagorna och att det inte fanns något facit, som det ju inte gör i verkliga livet. Och sen var inte steget långt till tanken på brottsutredningar.

Hon har haft en rad olika jobb som ibland gett underlag till intrigerna.

– Jag har arbetat på reklamfirma, restaurang, sjukhus, bokförlag och arkiv  (polisen och universitetet). Sjukhusmiljön har jag använt mig av i Uppsåt och min inblick i polisens arkiv hade jag nytta av när jag skrev Trauma, men annars har mina olika jobb inte haft någon betydelse för mitt skrivande annat än i den meningen att jag under största delen av mitt yrkesverksamma liv har arbetat halvtid för att få tid att skriva.

Hennes metod kräver att hon har kollat hur olika typer av dokument ser ut, hur förhör skrivs ut etc.  Så här gör hon:

– Så här skrev den numera avlidne journalisten BoLennart Anbäcken om mig redan innan jag hade påbörjat Weber-serien:

“Som journalist kan jag alltid identifiera en för mig personligen obekant journalist som är i tjänst, en yrkeskollega. En journalist iakttar, lyssnar och ser, men har ingen aktiv roll. Hon eller han deltar inte, påverkar inte, utan är utsänd för att bevaka, lyssna och iaktta och därefter rapportera om detta (= reporter). Jag kommer att tänka på detta då jag möter författaren Ulla Bolinder.”

– Och det är ju så jag gör. Jag är tydligen en blandning av arkivarie, journalist och författare?
Urvalet gör jag rent känslomässigt, utifrån vad jag själv känner mig intresserad av och vill veta mer om. Utifrån det insamlade materialet bestämmer jag sen vad boken ska handla om, och medan jag skriver skaffar jag ytterligare material som kan passa in i historien.

– Någon personlig hjälp av sakkunniga har jag inte. Mitt material hittar jag bland privata dokument, på nätet, i böcker och tidningar och i allmänna handlingar från olika myndigheter inom rättsväsendet.

Hon har valt metoden att inte ha en allvetande berättare men själv älskar hon detaljerade dialoger:

– Många tycker att det är tröttsamt och tråkigt att läsa långa, ordagrant återgivna samtal eller förhör, men själv älskar jag att följa detaljerade dialoger, där varje ordval, varje paus, varje nyans i språket kan tolkas och ge en uppfattning både om människorna det gäller och om vad som försiggår mellan dem under samtalets gång. Därför finns det många sådana inslag i mina böcker.

– Det är språket, och vad det kan avslöja om en människa, som intresserar mig mest. Hur olika ord och uttryck visar på olika mentaliteter, olika åldrar, olika utbildningsnivåer, olika samhällsklasser, olika sätt att se på saker och ting. Hur varje situation där människor interagerar med varandra har sin egen, speciella typ av språkanvändning. Att jag vill ge prov på detta är den viktigaste anledningen till att jag inte skriver i tredje person. I den formen skulle möjligheten till språklig variation bli begränsad och berättarrösten skulle vara den helt dominerande. En allvetande berättare skapar en viss distans till personerna i en bok och kan ge lugn och trygghet, men det är inte vad jag eftersträvar. Jag vill hellre ge läsaren en utmaning. Så den som föredrar att få allt serverat på ett fat och inte aktivt orkar engagera sig både intellektuellt och känslomässigt ska kanske inte välja mina böcker.

————-
Ullas böcker, recenserade i Dast:

Övriga, ej recenserade i Dast:

  • Hela mig 2001
  • Någonstans inom oss 1999
  • Hoppa in då 1998
Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22