Ulf Durling: Mer än lysande novellförfattare

Mar 16th, 2010 | By | Category: 2004-1, Artikel

Av Jean Bolinder

Det är få författare som klarar av novellens begränsning. I en roman kan man låta personerna utvecklas i en rad kapitel, men i en novell har man bara några korta rader på sig. Tjechov är en mästare på noveller, han kan med bara några ord få en människa att leva. Bland svenska författare har orättvist bortglömde Tage Aurell den förmågan. I en boklåda hittade jag nyligen en inspelning med hans radiouppläsningar av berättelser, bl.a. den mästerliga Grindstolpe. Det är en njutning att lyssna till detta trolleri med prosa – vilken författare!

I höstas kom det ut en ny novellsamling av kriminalförfattaren och överläkaren Ulf Durling, en av den svenska litteraturens skickligaste skildrare av mänskliga psyken. Det är Per Olaisen Förlag som ger ut hans Ett steg i rätt riktning i sin serie CDM-Biblioteket – en serie ägnad åt kriminalnoveller. Detta bibliotek startades 1996 och det skedde faktiskt också genom utgivningen av en novellsamling av Ulf Durling: Styva linan och andra kriminalnoveller.

Godnattsagor

Sex lysande noveller ingår i samlingen och borgar för att man får nära en veckas lagom skrämmande godnattsagor att läsa istället för att se usla teveprogram. Det är precis som Olaisen skriver att Durling är en av Sveriges mest läsvärda kriminalförfattare. Det viktigaste är ”vad som händer och har hänt inuti människorna.”

I titelnovellen handlar det om två gubbar som sitter på hemmet Tallgården i Fjällbacka. En av dem har varit polis och den andre har varit misstänkt för ett mord en gång för länge sedan. Den eventuelle mördarens fasta punkt på jorden bestod av en kobbe i yttersta havsbandet och dit längtar han fortfarande, där han står på hemmet vid sin rollator med blicken riktad västerut. ”Han … var utan tvivel bortom all närvaro. Han befann sig på Gråknaggen.”

Grekisk tragedi

På denna kobbe, Gråknaggen, utspelade sig i augusti 1970 ett ödesdrama som skulle kunna vara hämtat från en grekisk tragedi. Aron Sixtensson och hans religiösa mor Brita bor på kobben. En bror till Aron har tagit livet av sig och de två som är kvar tränger på sommaren in sig i ett skjul och tjänar pengar på att hyra ut boningshuset under de ljusa månaderna.

Hyresgäster är en fabrikör med fru och det hela har gått bra i flera år. Men så blir det på det sättet att sommargästerna måste ta hand omen dotter som blivit sjuk. Värdfolket accepterar att fabrikörsparets nittonårige son Fredrik ska bo i stugan under de veckor som återstår av sommaren. Han anländer med hårdsminkad älskarinna och fortsättningen blir en mardröm för de på ön bofasta. Oblygt exponerad sex och våldsamma fyllefester utmanar all moral.

Flickvännen försvinner spårlöst. Polisen forskar men kommer inte fram till något. Och nu sitter både polis och eventuell gärningsman på hemmet. Allt har stelnat i ovisshet, ångest och skuld. Så är Livet – vi blir aldrig riktigt säkra på vad som hänt och varför. Men vi känner skuld över det som skett och över vad vi gjort eller underlåtit att göra.

Det är något av Strindbergs människoskildring i Durlings novell. Kanske utspelas alltihop på Hemsö eller ännu hellre någonstans ute I havsbandet. Novellen är mästerlig och borde komma in också i antologier där inte bara kriminalnoveller medtas. Och nog blir det så som Olaisen hoppas att Ulf Durling kommer att vara en av de svenska författare man fortfarande läser om femtio år. Det är med spänning man ser fram mot Durlings kommande roman Vägs ände som beräknas utges 2005.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22