Ulf Cavallius: oprovocerat våld för hundratals år sedan!

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2001-1, Artikel

Av BERTIL FALKLUND (DAST) Ulf Cavallius skulle egentligen ha ägnat sig åt arkitektens yrke, men när byggmarknaden rasade samman kom han att ägna sig åt andra saker. Via Ordbyrån – hans egen firma – har han producerat korsord åt olika tidskrifter, däribland Kupé som ligger i nätkorgen när man åker tåg. När marknaden för den arkitektoniska sidan av tillvaron reste sig ur byggmarknadens kollaps, så hade Ulf Cavallii liv tagit en helt annan vändning. Hans deckardebut bar titeln Vogel (Gondolin) och kom ut hösten 2000. Det är berättelsen om en skånsk seriemördare som härjar i Simrisborg, en fiktiv ort som ligger mellan Simrishamn och Trelleborg och är besläktad med Ystad.

Den här seriemördaren är visserligen ingen människoätare som Hannibal the Cannibal i Thomas Harris filmatiserade bokhandelsvältare, men det finns en eller annan likhet. Fast det visar sig att Ulf Cavallius inte har läst Harris. Han har bara sett filmen (När lammen tystnar) och medger att det finns en ytlig likhet om man tittar långt ner i halsen på ett av offren.

Anspelar på Mankells deckare

– De som har läst Mankell märker nog att jag alluderar på Mankells deckare som också utspelar sig i Skåne, men man kan läsa Vogel utan att ha läst Mankell, säger han. Jag läste en rad romaner av Mankell och till sist kom jag fram till slutsatsen, att det har kan jag nog skriva själv.

Ulf Cavallius tycks alltså ha inspirerats på ungefär samma satt som paret Maj Sjövall/Per Wahlöö, efter vad det sagts, när de översatte Ed McBain till svenska och kom fram till en liknande slutsats – med bekant resultat.

Ulf Cavallius är en lundapåg. Uppvuxen i lärdomsgrändernas stad och med siktet inställt på att där förbli i resten av sitt liv. Men så mötte han sin hustru och flyttade ut på landet. Paret har tre söner.

I dag är Ulf Cavallius bosatt i Småland. Och det i en liten ynka by med fem hus, varav tre är bebodda. Fast en by med rejält tilltagna anor. Trällebo har nämligen fått sitt namn efter en frigiven träl på tolvhundratalet.- Det är spännande när man går på den gamla slingrande vägen och tänker på att det bott folk i Trällebo så länge, säger han. Jag har läst gamla tingsprotokoll och annat där personer från åtminstone 1700-talet nämns vid namn. Det är mycket fylleri och det är mycket frågan om vem som har lägrat vem och vem som är far till barn.

Våld och fylleri

Det klagas mycket på våld, fylleri och ungdomar nuförtiden, men jag tycker att det verkar att ha varit kontinuerligt på det planet i alla tider. När en främling körde förbi på vägen i en vagn så sprang de ut, slet honom ur vagnen och spöade upp honom innan han fick fortsatta. Det påminner om det som sker i dag.

Numera har det oprovocerade våldet försvunnit från Södra Trällebo, där Ulf Cavallius bott i tio år.

– Visst är det roligt att komma tillbaka till Skåne då och då och se gula rapsfält genom bilfönstret, säger han, men jag tycker inte om öppna landskap, där det blåser.

Rapsfältens tid är förbi när DAST hugger honom på ett sådant återbesök i Lund där han på den höstliga bokdagen trängs med folk som i ordets skilda bemärkelser läser i Lund och där han bland annat lyssnar på deckarkollegan Willy Josefsson. .

– De första böckerna jag läste var nog

De tre musketörerna av Alexander Dumas och Skattkammarön av Robert Louis Stevenson.

Jag var mycket förtjust i Herman Hesse när jag var 16-17 år. Stäppvargen och Siddharta. Sen var det en bok av Hesse som jag aldrig kom att läsa. Glaspärlespelet. Jag hittade den för bara nån vecka sen. Jag förstod då inte varför jag inte läste den när jag var ung, men nu förstår jag varför. Den var fullkomligt omöjlig att läsa.

Jag kunde inte ta mig igenom tre sidor – nu vid vuxen ålder. Men annars tyckte jag bra om honom och om Franz Kafka, dennes Processen, Förvandlingen och andra.

Vad beträffar deckare tycker jag det är roligast med svenska författare. Min absoluta favoritjust nu är Hakan Nesser, kanske inte så mycket hans deckare som för hans andra böcker.

Dessutom verkar han vara en så fruktansvärt sympatisk människa. Jag hörde honom hålla ett anförande. Det är roligt när man träffar på en författare som man gillar och upptäcker att han själv är ännu trevligare än böckerna.

Ovan vill man ju inte bli

Ulf Cavallius har läst en hel del svenska författare för att se vad han har för konkurrens och han tycker att han lär sig mycket på det viset. Men han har inte läst de mer sällan omtalade.

– Kan man inte lite lita på att de författare man hör talas om har uppnått den kvaliteten att det lönar sig att läsa dem? frågar han och besvarar själv den retoriska frågan med ett “Det vet jag inte.”

– Jag menar inte att de som är okända inte är bra. Jag är ju själv inte känd. Men det bör finnas en anledning till att författare fått ut en räcka böcker och är kända. Å andra sidan så finns det en hel del böcker av kända författare som är rätt dåliga, tycker jag. Jag nämner inte några namn. Jag vill inte bli ovän med någon. Man kan ju hamna på någon bankett bredvid någon som man uttalat sig om.

– Vogel kommer tillbaka i Cirkeln. Den boken handlar inte så mycket om att sätta fast brottslingen utan mera om brottet i sig självt. Där kommer jag inte heller att leka med Mankells Wallander som jag gjorde i Vogel.

Cirkeln handlar om modern brottslighet och Internet och har ett ovanligt slut som jag hoppas att läsaren ska acceptera. I Fallet, den tredje boken som jag nu håller på och skriver, är det Vogel själv som för pennan i jag-form.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22