Tre böcker är Lena Pilborg – Borgerlig bohem som gillar deckare

Jan 12th, 2008 | By | Category: 2000-3, Artikel

AV HELENA GENBERG

Tre Böcker Förlag AB i Göteborg är ett av våra unga, små och gedigna deckarförlag. Det drivs av Lena Pilborg, född -41, som sedan starten 1984 hunnit med att lansera deckarförfattare som Sten-Åke Cederhök, Åke Edwardson (sedermera ”snodd” av Norstedts), Sven Westerberg, Catharina Kjellberg, Björn Hellberg, Ingemar Härd & Christian Diesen och Inger Jalakas. I år kommer också pseudonymen Christian Aage som hon själv övertog från Boströms Förlag när förläggaren där gick till Forum och debutanten Henrik Tandefelt. En period gav hon ut ”lokalt förankrade” deckare av Jan-Olof Ekholm. Ibland ligger det lokala en bit bort – som Dubbelmordet i Filipstad av Philip Johnsson och Lennart Lauenstein, en bok som kommer i år.
Fast hon har förstås gett ur andra storheter också: historiska skribenter som Sören Skarback, avlidne Ernst Lundberg och Algot Mattsson vars böcker om Amerika linjens båtar getts ut i flera upplagor.
Lite elakare än de vanliga böckerna från Tre Böcker var nog Anderz Harnings Varning Harning.
Hon har gett ut memoarer, dikter och aforismer – för hon brinner för orden mitt i all rationell driftighet.
En gång karaktäriserades Lena Pilborg som ”borgerlig bohem” och det kan nog stämma.
Att hon hör hemma på Sveriges framsida har sina bekymmer. När Dagens Nyheter (som bor på baksidan) skrev om henne och förlaget döptes hon raskt om till Lena Pilblad.
Förlagsnamnet har sin speciella historia. Tillsammans med maken Göran blev hon ägare till Pilborgs Bok- och Pappershandel.
Det gick bra och familjen skaffade ytterligare två boklådor och döpte om företaget till Tre Böcker. Det räckte inte med det. När de var som mest i stöten hade de sju affärer och nu har de intressen i lyra.

Förlaget började på skoj

I slutet av 70-talet började paret, mest på skoj, ge ut böcker och Lena fick ensam ta hand om förläggandet. Sedan blev det allvarligare, ett riktigt företag som kom att heta nästan likadant som bokhandelskedjan.
Sedan en tid har Tre Böcker och flera andra göteborgsförlag redaktion i en lokal som heter Förlagshuset. Men mest jobbar Lena hemifrån den schangdobla villan på Humlegårdsgatan i Örgryte.
– Det går bra, säger hon. Här ryms både jobb och familj.
Matsalens stora bord inramat av välfyllda bokhyllor är navet kring vilket den litterära verksamheten kretsar. Där ligger manuskript i olika stadier, färdiga korrektur i ena änden och de olästa manusen i den andra.
Hon har ständigt dåligt samvete över att inte hinna läsa manuskripten så snabbt som hon önskar.
– Då tycker jag att jag sviker, säger hon. Det är ju författarnas skötebarn som blivit anförtrodda mig. Jag tycker att författare är fantastiska människor som kunnat och orkat skapa något så komplicerat som ett bokmanus. Men tyvärr har dygnet bara 24 timmar.
Det kanske allra märkligaste med Lena Pilborg – affärskvinnan – är att hon inte gillar siffror.

Siffror bedövar kreativiteten

– Jag har kontroll i alla fall, menar hon. I min lilla, lilla värld behöver man inte analysera ner till minsta nyckeltal. Om jag gjorde det skulle jag förlora min kreativitet. Det vore livsfarligt.
Hon ger sin inställning en lätt feministisk anstrykning:
– Karlar får krupp när de hör att man inte håller reda på siffror och resultat. Ett barn håller sin mor i handen, man håller sina siffror i handen.
Bokförläggande verkar vara ett arbete som pågår dygnet runt.
– Ja, det är en allomfattande uppgift som är omöjlig att dela upp i arbetstid och fritid. Men det är livstid, en positiv livstid.
I ungdomen hade Lena egentligen tänkt bli läkare som farfar. Då hette hon fortfarande Lena Årén och var redan bokslukare av stora mått.

– Jag rände mellan hemmet på Södra Vägen och Dicksonska Folkbiblioteket så ofta jag kunde, säger hon och upprörs över de nya propåerna om avgiftsbelagd bokutlåning och planer på att lägga ner bibliotek. Ett ordentligt samhälle måste ha råd med de oaser som används av så många människor.
Förvånande nog talar hon inte göteborgska. Den dialekten borde ju en före detta lokalpolitiker – hon var engagerad i moderaterna i tio år, fem som ledamot av kommunfullmäktige – ha behållit.
– Jag håller med, men det är ett arv från flickskolan där man menade att allt lokalt och ursprungligt var fult. Det gällde att lära sig tala riktigt, alltså tala rikssvenska.

Galenskap förutsättningen?

Vad är då den viktigaste egenskapen hos en liten förläggare?
– Galenskap är en förutsättning för att ihärdigt, år ut och år in, ge ut böcker som ibland är föga lönsamma.
Fast det är svårt att hos Lena Pilborg finna några yttre tecken på galenskap. Kanske skulle det vara att hon aldrig använder klocka. Men det säger hon sig göra för att slippa den stress som uren genererar. Och en förläggare jobbar ju alltid – även när hon krattar löv tänker hon på sina böcker. Att se på klockan förlänger inga krediter. Det är ju så att ett förlag betalar för sina produkter i ett tidigt skede. Om det blir intäkter så kommer de långt senare.
– Men jag har svårt att se på böcker som varor, säger hon. De har värden som man inte kan lägga lönsamhetsaspekter på.
En bok som blev något av en flopp var en historisk roman av Gösta Carlson – en mycket bra bok men med fel titel. Den hette Puken kommer. Puken var vad folk kallade pesten. Men romanen mötte köpmotstånd, det var ingen som ens vågade fråga efter den i bokhandeln.
Fast vissa utgåvor har lönat sig. Förlaget fick en smakstart genom att ge ut De flytande palatsen, en bok av Algot Mattsson om den göteborgska Amerikalinjens båtar, som hör till storsäljarna. Sedan skrev Sten-Åke Cederhök Peter Bly och deckaren Döden dansar på Polketten, som också gick mycket bra. På senare tid hör Björn Hellbergs deckare till de goda utgåvorna.
– På min nivå är en bestseller en bok som kommer över femtusen exemplar, skrattar Lena Pilborg.
Ja, just det. Hur hävdar sig ett litet förlag mot de stora drakarna i branschen?
Lena Pilborg har världens enklaste svar:
– Man låter bli att försöka!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22