Tawni O’Dell – Amerikansk debutant med brokig bakgrund

Sep 3rd, 2009 | By | Category: 2002-2, Artikel

Av Kjell E. Genberg

Vi har lärt oss att de amerikanska sydstaterna är en fattig och efterbliven del av landet. Debutförfattare Tawni O’Dell lär oss i kriminalromanen Avvägar (Natur och Kultur) att det finns liknande problem i Pennsylvanias bergstrakter. I original heter boken Back Roads och kom ut i USA år 2000.

Att hon kan området står utom alla tvivel. Hon föddes och växte upp i Alleghenybergen i västra Pennsylvania, ett område som hon kallar ”en vackert men förstört ställe där de böljande bergen fläckas av grå och döda gruvstäder som liknar brännmärken på en grön matta”.

Kolgruvorna började läggas ner under andra hälften av 60-talet och det fanns inte många kvar när Tawni växte upp. Hon är född 1965.

Då hon började skolan hade nästan alla försvunnit och kvar fanns bara kolossala vrak efter brytningsmaskiner som skräpade nära plugget. Kvar fanns också öppna schakt där folk och fä kunde trilla ner. Ingen brydde sig.

Svårt att förlåta

– Alla människor glömdes bort. Ingen kunde försörja sig, har Tawni O’Dell sagt. Än i dag har folk svårt att förlåta alla brutna löften.

Nu bor hon i staden Indiana, mest känd för att vara födelseplats för filmskådespelaren James Stewart.

– Hälften av gatorna är döpta efter honom. Utanför rådhuset står han staty, fast han är mer lik Henry Fonda. Själv anser jag mig vara till hälften bondlurk och hälften fattigpack från södern. Trots att den beskrivningen är alldeles sann vägrar mina föräldrar acceptera den. Mor menar att hon kommer från ett slags förnäm landsortsadel och far gillar inte att slås i ihop med andra sydstatare eftersom han kommer från Florida, där folk anser den staten vara alltför viktig för att bli inlemmad i resten av regionen. Men han håller med om att han härstammar från ”vitt fattigpack”. Hans föräldrar var bondfångare med försäkringsbedrägerier som specialitet, skadade sig själva och hotade stämma företag. Det brukade bli förlikning och det levde man bra på.

Fast till slut funkade det inte längre. Tawnys far skickades norrut till släktingar och hamnade i Pennsylvania, blev förälskad och brädade alla gruvarbetarsöner.

– Morsan tyckte att han var exotisk och snart var hon gravid med mig. De är skilda nu. Resten av släkten bor lite här och var i fängelser och husvagnar och långt ute i obygden. De läser inga böcker, inte ens min.

Älskade Roald Dahl

När Tawny växte upp ansågs hon konstig eftersom hon gillade böcker och levande djur. Hennes tjejkompisar ville likna tidens filmstjärnor, Tawny ville bli som Roald Dahl vilket oroade familjen. I synnerhet sedan hon förklarade för dem vad det var för typ.

Tawny är också den enda i släkten skaffat sig en utbildning. Hon gick journalistlinjen på Northwestern University, trots varningar för att skolan hade ett uselt fotbollslag.

För att finansiera studierna jobbade hon som bankkassörska och servitris.

– Men så hittade jag ett arbete där jag bara behövde jobba en kvart om dagen och tjäna tre gånger så mycket. Jag började hoppa fram ur jättetårtor på svensexor.

Det var tydligen ett fint tårtbolag, för hon framträdde på Chicagos finaste hotell för läkare, företagsledare, politiker och advokater.

Oförskämda och vidriga

– De var hundra gånger mer oförskämda och vidriga än de dödfulla typerna på krogen därhemma. De var fula i mun men jag brukade förklara att jag inte hann med att gå i säng med dem eftersom jag snart har tentamen i samtida rysk litteratur. Tawny klagar över att hon alltid var tvungen att kämpa med sina identitetskriser.

Så blir det tydligen om man är en utbildad kvinna med kropp som en stripteasedansös och dessutom heter som en spätta i ett mc-gäng. Dessa kriser har hon omsatt i sitt arbete som författare. Hennes personer kämpar för att definiera sig själva bland människor som placerat dem i ett fack och inte klarar av att se vad som finns bakom fasaden.

När hon senare återkom till Chicago fick hon fler bekymmer. Män som sett hennes tårtframträdanden kände igen henne. Fast hon haft sina barn med har de försökt ragga upp henne i parker och varuhus och en gång jagades hon i en sjukhuskorridor av en narkosläkare.

– Jag vet faktiskt inte vad de där karlarna förväntar sig av mig.

Journalist och författare

Sedan hon gifte sig med biokemisten Mike hängde hon undan sin silverfärgade bikini och började arbeta som journalist på tidningar i Florida, Pennsylvania och Massachusetts.

Efter första barnet – dottern Tirzah, nu sju år på det åttonde – blev hon hemmafru i Chicago. Hon har också sonen Connor, fyra år, och bor i Chicago där hon tänker fortsätta att skriva romaner, gärna med kriminell anstrykning.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22