Sveriges sämsta skivomslag

Sep 24th, 2009 | By | Category: 2007-3, Artikel

AHRVID ENGHOLM

En bok av Mattias Boström, Martin Kristenson och Fredrik af Trampe, Känguru, 2007.

Varje månad kan man träffa Mattias Boström, Martin Kristenson och Fredrik af Trampe på stockholmska Sunkit (krogen Bröderna Olssons) där de avnjuter otroligt underlig musik – i många fall musiken bakom Sveriges sämsta skivomslag.

Boken börjar med ett förord om skivan och dess omslagshistorik kommenteras med en lätt ironi. Vi får veta att trion inte ”enbart har velat samla fula eller smaklösa skivomslag /utan också/ udda och annorlunda omslag, bilder som avviker från mängden eller fungerar som en tidsspegel, som överraskar, förbryllar eller bara har någon anmärkningsvärd detalj.”

Några nedslag i denna roliga bok: Bokens omslags omslag är symptomatiskt. Det är en bild av dansbandet Kinds, som är typiskt för många av skivomslagen. Bandet står i lekpyjamaser (uniformen för 70-talsdansbanden!) i ett hörn av ett fult tapetserat rum med skära gardiner. Det är så folkhemskt, i dubbel mening. Man blir litet varm – kanske av värmelementet som på ett subtilt sätt stör den sötfula harmonin.

Ett exempel i samma genre är bandet Mixers, där miljön visserligen är mer sofistikerad men blicken fladdrar – hos honom till vänster. Bruno Wintzells griskramande är fr o m nu en klassiker, men jag vill gärna också framhålla Loa Falkmans julskiva från en sommargrön byggarbetsplats.

Vi får också se hur Lösjötorparn ”Plöjer nya fåror” med sin häst och plog. Men är inte en kylslagen förvår litet tidig för plöjning? Vi har den niofaldiga Lycksele-”Kvartetten” eller ”Eckens sextet” som upphäver lagarna för rum och grammatik.

Eller Pethers som anser sig vara ”gammaldansens Osmonds” – vad kommer härnäst, dansbandens Mahler? Flamingokvintetten skulle troligen villigt bära väskor på vilken hotell som helst och att Nisse ”N P Möller” Ahlroth var transvestit hade vi ingen aning om.

Innan Photoshop kom var det svårt med grafiken, vilket blir uppenbart med Göteborgs symfoniorkesters skiva till handelsmässan 1980. Ett mysterium är varför Christer Sjögren är den enda utan de groteska Vikingarna-hornen? Vi kan också konstatera att Johnny Svängman gillar cigaretter – han badar i dem.

Det finns mycket! Beskrivande texter är lågmält sakliga och roliga. Författarna har gjort en hel del research och kan i många fall upplysa om bandens och artisternas vidare öden. Sveriges sämsta skivomslag är en humörhöjare på vilket partaj som helst.

Tre fantastiska skivomslag som från vänster visar Arne Weise, Loa Falkman och Janne “Loffe” Carlsson.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22