Surt sa Lem om bären

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-2, Artikel

”Solaris skapare tycker sience-fiction är trams”, sägs det i Svenska Dagbladets intervju med Stanislaw Lem, 28 februari. Många menar att science fiction tycker att Lem är trams. Han har kommit på kant med stora delar av sf-världen. Vida omtalat är bråket med Science Fiction Writers of America (SFWA).

Lem erbjöds på 1970-talet ett korrespondentmedlemskap, kallat ”honorary membership”, avsett för författare som ännu inte utgivits i USA, vilket annars krävs för medlemskap. När Lem strax därefter kom på amerikanskt förlag, erbjöds han istället reguljärt medlemskap. Lem missuppfattade det som en skymf, som om en utmärkelse tagits tillbaka, och att han straffades för att han uttalat sig kritiskt mot amerikansk sf.

Mer på www.sfwa.org/faq/lem.htm; en del av debatten, med till exempel brev från Philip K Dick, skildras av SF Studies på www.depauw.edu/sjs/backissues/14/lemaffair14.htm

Jag väntade mig knappast att få se Lem på sf-europakongressen i Gdynia, augusti, 2000. Arrangörer och deltagare skakade besvärat på huvudet när jag slängde ur mig hans namn. Lem betraktades som en eremit i ett elfenbenstorn, utan kontakt med eller ens med relevans för polska läsare. Det perfekta tomrummet – så kan man beteckna hans status på hemmaplan.

Österrikaren Franz Rottensteiner var som översättare, vän och litterär agent den som introducerade Stanislaw Lem i väst. Men i nyligen utkomna SF Commentary nummer 78 (som PDF-fil från gandc@mira.net eller via efanzines.com) kallar han det ”mitt livs största misstag”.

”Han känner sig som en feodalherre”, enligt Rottensteiner, ”som nådigt fördelar sina älskade upphovsrätter till undersåtarna, även om mr Lem på den internationella marknaden är en småspelare, som fått många översättningar, men vars böcker inte säljer.” Han tillägger också att ”för mig verkar en stor del av hans kritik bero på brist på information, avundsjuka och fåfänga.”

Hämnades på sin agent

SFC-redaktören Bruce Gillespie noterar att ”ingen icke-engelskspråkig författare har någon agent och litterär introduktör som Franz Rottensteiner att tacka för mer än Stanislaw Lem.”

Tacken blev att Lem stämde (och förlorade målet mot) sin före detta vän.

Som hämnd har han i strid mot kontrakt instruerat utgivare att undanhålla Rottensteiner dennes honorarandelar och sett till att radera hans namn ur antologier han redigerat.

Efter att Lem i tur och ordning har bränt broarna till sina amerikanska kollegor, sina polska läsare på hemmaplan och sin internationelle agent och störste förkämpe, kommer man onekligen att tänka på historien om räven och rönnbären.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22