Stillsam Amerikan i London tror på skräckromanens framtid

Sep 5th, 2009 | By | Category: 1999-3, Artikel

AV ROLF NILSÉN

Vi har stämt träff med den amerikanske spänningsförfattaren Andrew Klavan på en vinbar vid namn Cahoots, som ska ligga någonstans i Chelsea.

Men den taxichaufför vi rår tag på har aldrig ens hört talas om den gata där Cahoots enligt uppgift ska ligga och innan vi äntligen har tragglat oss framåt, så har en viss försening onekligen uppstått.

Andrew Klavan, som visar sig vara den ende gästen på Cahoots denna eftermiddag, har dock tagit det helt lugnt och försäkrar att vi inte alls har slösat bort hans tid.

– Faktum är att jag har blivit en mycket mera avstressad person sedan jag flyttade hit till London. Jag är född och uppvuxen på Manhattan i New York och vad man än kan säga om New York, inklusive de som bor där, så inte är det ju att vare sig staden eller dess invånare skulle vara så särskilt avstressade.

Andrew Klavan drogs dock till London och England, eftersom han mycket länge har haft en svårbotad fascination inför allt det typiskt engelska och fortfarande betraktar exempelvis gammal engelsk skräcklitteratur som den mest fenomenalt rysningsframkallande som bara tänkas kan.

– Jag menar: tänk på M.R. James. Willkie Collins och andra av deras kolleger, säger Andrew Klavan med rösten fylld av respekt och startar en smärre utläggning om den gotiska victorianska romanens och novellens subtilt skräckframkallande mekanismer.

Hyllning och pastisch

Klavans senaste roman. The Uncanny (Crown; USA), är för övrigt en renodlad blandning av hyllning till och pastisch på den här sortens skräcklitteratur.

Den handlar om hur den amerikanske filmproducenten Richard Storm, som gjort sig en framgångsrik karriär genom att mangla fram ganska billiga skräckisar, anländer till England för att så att säga undersöka den eventuella verkligheten bakom den skräckfyllda dikten.

Och drabbas av betydligt mera av den verkliga varan än han ens i sina vildaste fantasier hade kunnat räkna med.

– Jag startade den här romanen som en rätt ordinär spökhistoria, men efter cirka 150 sidor tog den över kommandot och utvecklades till något betydligt mera komplext, säger Andrew Klavan och ser genuint lidande ut när en ny skur av entonigt mollbetonad musik duschas ut ur en högtalare någonstans i närheten av bardisken.

Vi är dock fortfarande ensamma på Cahoots. Till och med servitrisen tycks ha försvunnit. Så vi tvingas missmodigt att stå ut med den självmordsframkallande musiken.

Andrew Klavan, 44, kan med fullständigt iakttagande av kalla fakta beskrivas som en mycket god historieberättare.

Ett fåtal av hans vid det här laget dryga tiotalet romaner finns översatta till svenska och av dem är Säg inte ett ord den allra mest kyligt spänningsisande; i sin story om en psykiaters känslomässiga vånda, framkallade av ett par ondsinta gangsters.

Edgar under pseudonym

Under pseudonymen Keith Peterson har Klavan vid två tillfallen blivit belönad med Edgarstatyetter, av den amerikanska deckarakademin,

Och innan han blev heltidsförfattare lärde han sig att behandla ord genom att jobba som journalist i New York.

– Det vill säga: jag lärde mig att skriva komprimerade texter då, säger Klavan.

– Och att hänga fast vid en story tills allt som kunde sägas om den verkligen var sagt. Men jag kan inte säga att jag som författare har haft någon större nytta av mina journalistiska erfarenheter.

– I stället rekommenderar jag alla som verkligen vill bli författare att inledningsvis läsa allt som Chandler, Hammett och Hemingway har skrivit. Det är den allra bästa skolan.

– Därefter kan man gå över till mera komplicerade saker, som det Henry James skrev.

Och så småningom kan man pröva att skriva något själv också.

En av Andrew Klavans senast publicerade romaner heter True Crime och handlar om en journalist, som av en slump får vetskap om att en för mord dödsdömd man faktiskt och alldeles på allvar är helt oskyldig.

Men mannens avrättningstid är redan bestämd och journalisten tvingas till en kamp med klockan för att möjligen kunna rentvå honom.

Och frågan är då: klarar han det och: är verkligen mannen helt oskyldig?

Film med storstjärnor

True Crime kan mycket väl bli Andrew Klavans inträdesbiljett till de mycket stora sammanhangen, eftersom Clint Eastwood har inhandlat filmrättigheterna till den och för närvarande är sysselsatt med att själv regissera och spela huvudrollen i den.

James Woods har också en stor roll i True Crime och det märks att Andrew Klavan är ganska uppvarvad angående just denna filminspelning. Men ändå hävdar han att han medvetet har avskärmat sig från filminspelningen och endast ”ber i stillhet” att alltsammans ska bli bra.

– Jag fick en förfrågan om jag ville skriva filmmanuset. Men det ville jag absolut inte!

Jag fick bra betalt för filmrättigheterna till True Crime men nu är det Clint Eastwoods baby.

– Allt jag kan göra är att hoppas att filmen blir bra och att även publiken tycker att den är värd att se.

Andrew Klavan skulle inte heller ha något emot att The Uncanny förvandlades till film. Och skulle han få välja själv så skulle Tom Hanks göra rollen som producenten Storm, medan Judi Dench skulle vara ”helt osannolikt perfekt” som den piprökande gamla häxexperten Harper Albright.

Gillar King och Straub

Andrew Klavan tycker alltså om skräck och spöken. Men förklarar sig med stor emfas ”aldrig någonsin” ha kommit ens i närheten av att själv uppleva någonting övernaturligt.

– Jag gillar Stephen King och skulle inte ha något emot att själv få intervjua honom. När det gäller en annan samtida skräckförfattare som Peter Straub så uppskattade jag mycket hans tidigare böcker, men måste erkänna att jag knappast ens har förstått de som han har skrivit de senaste åren.

För sin senaste roman, som han alldeles nyligen blivit klar med men som han med iakttagande av all den skrockfullhet som författare så ofta associeras med vare sig vill berätta något om eller ens nämna arbetstiteln på, har Andrew Klavan dock släppt skräcktemat.

– Det är en mera direkt thriller, kan jag väl säga. Och angående idéer och uppslag så har jag hur många som helst av dem. Jag behöver bara ta en lagom lång promenad här i London så får jag i allmänhet flera mycket användbara idéer!

Andrew Klavan tycker att spänningsgenren har en mycket bra status för närvarande och apropå sina egna böcker menar han sig ofta själv bli förvånad över den riktning som intrigen vecklar ut sig i.

– Mina karaktärer är ganska oberäkneliga, mumlar han medan musiken på Cahoots obönhörligt spelar vidare.

Och till sist: varför är Andrew Klavan så ogeneröst representerad här i Sverige?

– Ja, den som det visste. Jag trodde nog att åtminstone True Crime också var översatt till svenska. Fast det kan ju bero på att mitt gamla svenska förlag (Forum) kan ha bytt inriktning på sin utgivning, erbjuder Klavan själv som en tänkbar förklaring.

Nåja, hur det än är så är han synnerligen väl värd att läsa – denne suggestivt spännings- och rysningsframkallande amerikan, som bor i London och främst av allt har som strävan att skriva goda berättelser och att leva ett så avstressat liv som möjligt.

Fotnot: True Crime i original recenserades i DAST 4/95 av Rolf Nilsén och av Iwan Morelius (4/96) när den utkom hos Forum 1996 i översättning av Sture Lundquist.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22