Stig O Blomberg: Okända deckarveteran med stora upplagor

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

Av JAN ERIC ARVASTSON

Stig O Blomberg är deckarförfattare. Veteran – 45 år i yrket. Hans böcker syns inte så mycket i boklådorna. Han är en sorts doldis.

Han bor till och med lite hemligt till. När jag söker hans hus på Krabbgatan i Saltsjöbaden säger en granne att Krabbgatan är den som går strax intill. Det visar sig att det är det inte alls. En annan granne pekar alldeles korrekt ut Blombergs hus men säger att det inte är Krabbgatan han bor på. Det är stadsplanerarna som har trixat med gatunamnen och gömt huset.

Stig O Blomberg är känd och uppskattad av en stor läsekrets. För trots att han inte ses och säljs så mycket i boklådorna kommer han upp i upplagor som de flesta kolleger kan storligen avundas honom. 10-25000 exemplar. Stipendium från Författarfonden har han också nyss fått – så han är inte bortglömd av kulturetablissemanget.

Rejäla spännande pusselgåtor skriver han.

Årets deckare blir ”Årets deckare”

Stig O Blombergs böcker förses av bokförlaget Semic med den inte helt anspråkslösa överskriften ”Årets deckare” på omslaget. Han skriver en bok om året för dem. Han placerar sina historier i olika landsändar. Men han har överskottsenergi: det ska bli deckare på ett annat förlag också.

76 år gammal i år men har inga planer på att sluta skriva, knappast ens åldras. Han lever ett ungdomligt liv i sitt kedjehus, med fru och fyra hemmavarande barn. Fyra andra barn har flyttat ut.

Stig O:s dator står i allrummet i husets bottenvåning. Det är hans arbetsrum samtidigt som det är barnens lekrum. Han började skriva redan som student i Uppsala på 40-talet. Han var polisreporter vid (den nu avsomnade) Tidningen Uppsala. När han kom in på morgnarna i polisens s.k. anmälningsrum och rotade efter bra material, försökte han också norpa det hemligstämplade. Då blev han utkastad av Christina Jutterströms pappa, som var kommissarie.

Första boken 1955

Stig O Blomberg flyttade till Stockholm, gick upp till Abbe Bonnier som ville ge honom jobb. Anställdes på magasinet ALLT i fickformat (även det saligen avsomnat). Hans första kriminalhistoria publicerades i novellmagasinet ”Världsdeckaren” 1953. 1955 kom den första boken, Mord efter ritning. Där debuterade den hjälte som Stig O sedan har återkommit till i en lång rad av sina böcker. Olle Villner.

Olle Villner är ganska lik honom själv, menar författaren. Villner är också författare och har ett ganska rörigt familje- och kärleksliv. En skillnad är att Villner har skaffat sig hus i Provence i Frankrike. Det har Stig O Blomberg också drömt om, men det har inte blivit något än.

1989 förlade Blomberg sin Villnerdeckare till Bergslagsmiljö och döpte den till Brottsplats Bergslagen. Det slog så bra att förlaget Semic anammade hans idé att i fortsättningen ta en ny landsända varje gång. Det har Blomberg gjort. Efter Bergslagen har det blivit bl.a. Mordplats Klarälven (1991), Mord i Roslagen (1992) och Mordplats Österlen (1993). Mord bland göteborgare hette utgåvan i förfjol. I nästa utspelade sig historien på Hallandsåsen.

Han började skriva sin Hallandshistoria innan tunnelgiftet blev känt.

Nattmänniskan skriver på dagen

Stig O Blomberg är nattmänniska. Och han arbetar med dator. Men de två sakerna går inte att förena för honom. Sätter han sig vid datorn på kvällen, blir han bara sömnig av suset. I stället tar han till pennan.

– Jag formulerar idéer och utkast. Texter till mig själv Kvällsmänniskan skriver brev till morgonmänniskan, som sätter in det i datorn.

Hur ser då hans läsekrets ut, den månghövdade? Stig O hävdar glatt att hans publik till stor del är mycket ungdomlig och aktiv. Tonåringar, skolelever skriver till honom och vill diskutera hans intriger. En del av dem ber om material för att författa en kria om honom.

Han nämner också småleende en annat icke föraktligt underlag – släkten. En ovanligt stor släkt, denna Blombergs, hävdar han (med ursprung i Dalsland). Han har många läsare där. Han påstår att han har träffat på människor som börjat tala om sitt intresse för hans böcker. Först senare har de upptäckt att de är släkt…

Stig O Blomberg vinnlägger sig om ett rakt och enkelt språk och en lättbegriplig ”pang på rödbetan”-dialog. Som exempel på att han har lyckats nämner han en man som ringde för några år sedan. Mannen led av lässvårigheter. Han hade inte förmått ta sig igenom mer än tre boksidor sammanlagt under hela sitt liv. Tills han hittade en deckare av Stig O Blomberg. Nu hade slukat tre sådana i följd, berättade han, och var mycket tacksam mot författaren.

Mycken lokalresearch

Själv är Blomberg – i arbets- och allrummet – omgiven hyllkilometer av (lästa) volymer. Han började i sin tidiga barndom med (vem har inte gjort der!) indianböcker.

Blomberg säger att han lägger ned mycket arbete på att bli bekant med de geografiska miljöerna. Kanske inte reser dit personligen så ofta som förr. Nu ringer han i stället till de lokala turistbyråerna och begär allt material de har. Han studerar kartor över regionen. Och, sist men inte minst, går igenom telefonkatalogerna för området. Några gånger har sådana ”telefonkatalogsnamn” hört av sig och undrat varifrån författaren har fått att de skulle vara mördare eller andra brottslingar. Vet hut!

Stig O Blombergs böcker är främst spänning och underhållning. Om han har något ”ärende” i sitt skrivande är det att motarbeta intolerans mot invandrare och flyktingar.

– Jag tycker inte om den invandrarfientlighet som går ut på att hindra dem att göra rätt för sig. Sverige ska ta hand om folk som kommer hit. Det har vi råd med; allt annat är skitprat.

FAKTA OM FÖRFATTAREN:

Stig Olov Blomberg, f 1922.

Debuterade 1954 med novellen Mord i alla fall.

Skrev sedan under 50-talet en rad romaner, bl.a. i veckopress, med pseudonymen Olle Villner både som författare och huvudperson, bl.a. Mord efter ritning och Dödens stenar 1955, Farligt arv 1958 och Liv är död 1959.

Han skrev också AB Sex 1959, under pseudonymen Pam Hoogan.

Efter sparsam utgivning under 60- och 70-talen återkom Blomberg med Villnerböcker 1984, och har sedan dess skrivit en om året under rubriken Årets deckare. Dessutom en rad andra kriminalromaner, t.ex. Uträkningen 1980, Clownen 1984, Mardrömmen och Mordgränd 1984, På farliga vägar 1985.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22