Staalesens bibliografi: Vad händer med en ung författare som får ett monument?

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-3, Artikel

KJELL E. GENBERG

Det har rests ett monument över den norske kriminal- (och annat) författaren Gunnar Staalesen, i Sverige mest känd som upphovsmannen bakom detektiven Varg Veum.

Monumentets konstruktör är Odd Magnar Syversen och byggnadsverket är en vacker bok, en bibliografi som fått namnet ”Vargens Vendekrets” (Bokmakeriet). Syversen har grävt sig djupt ner i arkiven på jakt efter de litterära hemligheterna hos en ännu levande, ganska ung författare. Han har hittat mycket.

Ända från barndomen

Troligen blir Gunnar Staalesen själv förundrad och förvånad över allt detta, för här finns allt han skrivit från den gången han som 12-åring skrev till Barnsidan i Haugesunds Dagblad till det som kommit ut i bokform, vilda västernnoveller, tidningskritik och intervjuer.

Självklart är Gunnar Staalesen en man av vikt inom den nordiska kriminallitteraturen, men frågan är om det finns någon levande människa som klarar av att få ett sådant monument rest. Jag tror att risken finns att det blir ett mausoleum.

Litterär bjässe?

Författaren blir själv klart glad över uppmärksamheten, hans ego blir uppblåst. Det är naturligt – och farligt. Den som så rejält penetreras (ända in i minsta skrivarskrymsle) måste, om så bara undermedvetet, få för sig att han är en litterär bjässe. Det kan ta död på den mest levande kreativitet.

Jag har träffat Gunnar Staalesen. Han verkar vara en stark människa med båda fötterna på jorden. Det kan behövas för att inte få hybris efter denna uppmärksamhet.

Kanske en björntjänst

Boken är inte bara vacker och innehållsrik. Syversen (som tidigare nöjt sig med att göra bibliografier av äldre populärkulturella storheter som Stein Riverton, Øyulf Gran, Olaf W. Erichsen och Christian Haugen) har gått till väga med en grundlighet som närmast är osannolik. Alla personer i Staalesens skrifter har fått egna översikter, Varg Veum har av honom porträtterats noggrannare än av författaren själv och bifigurerna finns det redogörelser för, ända ner till enstaka hundar. Syversen har haft roligt när han skrivit bibliografin, det märks mycket tydligt.

Frågan är bara om han inte gjort författaren en björntjänst. Låt oss hoppas att det inte är så.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22