“Spöken från två olika sekel slogs på kyrkogård i London”

Jan 16th, 2008 | By | Category: 2001-4, Artikel

FALMOUTH, MASSACHUSETTS (DAST) Martin Fido, som guidat många Uppskärar-promenader i London, är numera bosatt i USA. Men lika produktiv som förr. Han gör fortfarande varje vecka sitt radioprogram Murder after Midnight, som startade 1987 och sänds av LBC i London. Under årens lopp har han strött omkring sig biografier över Rudyard Kipling, Oscar Wilde och William Shakespeare när han inte ägnat sig åt liksnattare, seriemördare och gengångare, för han har även guidat spökpromenader i London. Han specialitet är viktorianska författare med Charles Dickens i fokus.

Martin Fido kom från Cornwall men 1973 till 1983 var han föreståndare för engelska fakulteten vid University of the West Indies på Barbados. Där arbetade han på ett stort verk om skiftet från naturfilosofi till exakt vetenskap och dess inverkan på litteraturen. Det 800 sidor stora manuset gick upp i rök när hans 3000 magasinerade böcker brann upp i en varulagersbrand.

“Jag kom till London och en agent sa till mig att ni kan inte leva på de akademiska böcker ni tänker skriva. Kan ni inte göra något populärt? Jo, sa jag. Jag kan skriva en mordguide till London. Jag skrev, boken accepterades och blev en omedelbar framgång. Därmed satt jag fast i brott de kommande tjugo åren. Jag guidade också uppskärar- och spökpromenader samt obrottsliga historiska och litterära promenader.”

Så långt Martin Fido. Jag träffade honom första gången 1988 i samband med att jag gjorde en tio minuter lång TV-dokumentär om Jack the Rippers svenska offer åt TV3 i London. Martin Fidos guidade turer var härliga tillställningar, hemska och humoristiska på en gång. Framför allt minns jag spökena som slogs. Jag ber honom att berätta om dem.

“Aha, du menar gråbrödernas kyrkogård bakom gamla Newgate-fängelset. Två ganska så fruktansvarda damer begravdes där. Den ena var Isabella av Frankrike (1292-1358), gift med Edvard II. Han var en homosexuell kung av England. Tillsammans med sin älskare placerade gemålen en rödglödgad eldgaffel på den kroppsdel som de ansåg passande för en homosexuell. Han dog och mördarna regerade tills hennes son fyllde 18. Han sa: ‘Ni har burit er illa åt, gå i kloster, mamma” och så lät han avrätta hennes älskare. Hon hamnade i gråbrödernas kloster och begravdes på deras kyrkogard. Några hundra år senare förgiftade en Lady Hungerford sin make. Hon hängdes och begrovs på samma plats. Båda dessa kvinnor påstods spöka på kyrkogården. På 1800-talet vandrade en gentleman en kväll genom kyrkogården och till sin fasa såg han de båda spökena slåss med varandra. Så säger de som tror på spöken. Personligen tror jag att karln var berusad och damerna tillhörde det lätta gardet.”

Redan på 1970-talet hade Martin Fido gjort presentböcker, så kallade coffeetable books, i A4-format och för inte så länge sedan blev han ombedd av sin förläggare att göra sådana böcker om fiktiva brott. Han inledde med Sherlock Holmes och nummer två är Agatha Christieboken (se nästa uppslag). Han har återvänt till engelsk litteratur och förbereder en akademisk referensbok om Dickens London, alla de platser som Dickens nämner i sina böcker.

“Jag ägnade ett helt år, 1987, åt forskning kring Jack Uppskäraren. Jag menar att han var en polsk jude vid namn David Cohen, som hamnade på sinnessjukhus och som blivit förväxlad med en annan polsk jude vid namn Kosminsky, som var helt oskyldig. Jag kan ha fel, men – den riktning min forskning tog öppnade vägen för andra forskare.

John Douglas vid FBI:s profileringsavdelning ombads göra en Ripper-profil. Han hade tidigare studerat frågan och hade problem att få Kosminsky att passa in i mönstret. När han stötte på mina undersökningar som lett till Cohen, menade han att det var den ditintills troligaste förövaren. Men som sagt. Jag kan ha fel.”

“Efter arbetet med Jack skrev jag den bok som de flesta anser vara min bästa. Historien om liksnattarna (bodysnatchers), som grävde upp lik och sålde till obducenter. En skotte kom på idén att göra sig av med mellanmannen.

‘Varför göra sig besvär med att gräva upp döda. Förgifta folk, kväv dem och sälj liken till kirurgerna.’ Det innebar slutet på hela hanteringen, för när man insåg att den rådande situationen ledde till mord ändrades lagen och läkarna fick tag i döda kroppar på legal väg.”

B.F.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22