Spännande läsning i vinterns mörker

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-4, Artikel

Av ROLF NILSÉN

Någon eller några av den engelske författaren Hammond Innes många böcker är litteratur som lämpar sig synnerligen fint som allväderslektyr.

Denne i sanning eminente spänningsförfattare: som förresten fyllde 82 år den 15 juli och som fortfarande flitigt publicerar sig, om än kanske inte fullt lika klockrent regelbundet som tidigare, har den beprövade åldermannens ställning inom den internationella thrillergenren.

Hammond Innes debuterade 1937 och har sedan dess författat ett drygt 40-tal böcker. De flesta av dem är spänningsromaner inom den så kallade High Adventure-traditionen; några är reseskildringar, ett par är också skrivna direkt för ungdomar. Majoriteten av Innes produktion finns översatt till svenska.

Innes tidiga romaner är ganska konventionella men från och med 1949, när ”Den ensamme skidåkaren” publicerades, och framåt har hans böcker oftast varit synonyma med den allra bästa traditionella spänningslitteraturen i omlopp. Utan några som helst tveksamheter.

Åldrande men bra

Själv upptäckte jag Hammond Innes böcker i yngre tonåren. Jag fann honom direkt vara en väsentligt bättre författare än Alistair MacLean, som skrev inom samma genre men snabbt förflackades till att bli en trött och oinspirerad skribent av rutinthrillers, och tyckte länge att Desmond Bagley var ungefär lika bra som Innes.

Men sedan blev även Bagley sämre och så dog han (och för den delen även MacLean). Innes åldrades men skrev fortfarande lika bra böcker som tidigare.

Så småningom fick jag via bokförlagskontakter tag på Hammond Innes hemadress och skrev ett brev till honom, där jag bland annat frågade om bakgrunden till några av hans romaner.

Det här var en av de första gångerna jag hade prövat på att kontakta en ”riktig författare”. Och till sist kom det ett svarsbrev från England. Ett långt och initierat och mycket vänligt brev, där Innes med förtjusning besvarade mina frågor och uttryckte sin glädje över att få brev från någon i Skandinavien – som han för övrigt 1963 hade redigerat en bok om för ett amerikanskt bokförlag.

Innes skickade också med en av sina böcker, som han skrivit en lång och personlig dedikation i. Det är ju givet att man måste tycka om en så generös författare!

Gillar brevväxling

vill ni själva skriva till Hammond Innes är adressen som följer:

Hammond Innes

Ayres End. Kersey

Ipswich, Suffolk IP7 6EB,

England.

Han blir bara glad om han får brev. Hälsa från mig (vi har haft en fortsatt sporadisk brevkontakt men tyvärr aldrig träffats) och gratulera honom i efterhand på 82-årsdagen!

Hammond Innes skriver spänningsböcker som man begärligt slukar. Det speciella med dem är att de oftast utspelar sig på mycket otillgängliga platser (Labrador, Indiska oceanen, Klippiga bergen, Kanada, Afrika exempelvis) och det märks verkligen att författaren har utfört research på platsen innan han alls satt sig ner för att skriva

Huvudperson på uppdrag

Vanligtvis använder sig Innes som huvudperson av en man med någon form av mission: han skall hämnas en oförrätt av något slags, han anlitas för att leta reda på försvunna dokument, leda en expedition, bärga ett skepp eller något sådant.

Därefter inträffar hemlighetsfulla händelser som gör att huvudpersonen måste sätta sitt eget liv på spel, mot de dolska krafter som står emot honom och fullbordandet av missionen. Inte sällan är motståndarna skrupelfria representanter för Big Business personifierande skogs- eller oljebolag, skumma rederier eller annat jämförbart. Allt det här berättas det om på ett osedvanligt spänstigt och förtroendeingivande sätt.

Innes har bra flyt i sina dialoger och misslyckas definitivt aldrig i sina miljöskildringar. Det känns helt enkelt aldrig tråkigt eller förutsägbart att läsa hans böcker.

Mästerverket Innes gav oss

I mitt tycke heter hans riktiga mästerverk ”Landet Gud gav Kain” (Bonniers, 1958: översättning av Sven Bergström). Där reser sonen till en forskningsexpeditionsledare (som försvann i Labrador åtskilliga år tidigare) iväg till samma otillgängliga område sedan han uppfattat nödsignaler via radio från en expedition ute i samma ärenden – från samma plats där faderns expedition en gång försvann.

”Landet Gud gav Kain” är en oavlåtligt spännande och mycket medryckande, välskriven roman. Innes själv reste sammanlagt 2400 mil när han samlade material till den: i jeep, per meterdressin, i helikopter och till fots.

I ”Campbells kungarike” (Bonniers, 1954: översättning av Torsten Blomkvist) handlar det om jakten på olja i Klippiga bergen och det är än en gång en yngre släkting till en avliden gammal idealist som här måste utkämpa en episkt slutgiltig strid.

”Atlanten rasar” (Bonniers. 1962: översättning av Roland Adlerberth) utspelar sig i Hebridernas stormpiskade övärld, där en engelsk major måste konfronteras med en händelse ur sitt förflutna – när han får uppdraget att ombesörja evakueringen av en raketbas förlagd till en av de otillgängliga öarna.

Mänskliga hajar i vatten och på land

”Det vita vattnet” (Bonniers, 1965: översättning av Susanne och Nils Petter Sundgren) växlar mellan en saltstänkt handling om rederibedrägeri ute på Indiska oceanen och en minst lika skoningslöst initierad berättelse om de mänskliga hajarnas attacker mot varandra i bolagskorridorerna i London.

”De stora spåren” (Bonniers, 1977: översättning av Roland Adlerberth) handlar om exploateringen av elefantbetar. Och om en mans fanatiska försök att skydda de afrikanska elefanterna från grymma jägare.

Det här är mina personliga favoritböcker av Innes. Men i stort sett allt han har skrivit är väl värt att söka rätt på och läsa. Inventera era egna eller föräldrarnas bokhyllor. Chansen är stor att det finns en eller flera böcker av honom där.

Tyvärr finns det dåligt med nya upplagor av Hammond Innes böcker i bokhandeln. Det blir till att skaffa hans böcker från biblioteket eller hos något antikvariat.

Men läs honom absolut!

Han tillhör den där unika typen av författare som alstrar fram meningsfull underhållning. Och som skriver fantastiskt bra.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22