Snusbutikens Allybi

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2002-4, Artikel

TRELLEBORG (DAST) Alibi-magasinet, eller som barn jag sa, Allybi, väcker än i dag starka känslor när jag på loppisar eller andra spännande samlingsplatser för bättre begagnade böcker får ett sådant tummat exemplar i min hand. För en liten knatte i slutet av 1940-talet framstod denna lilla pocketdeckare – pocket som benämning på fickvanlig lektyr var väl inte uppfunnet på den tiden – som en julklapp varje tisdag, tror jag det var, när den dök upp hos kolportörskan Hulda. Hon hade i sin lilla snusbutik lagt fram veckans alster av det åtråvärda magasinet på disken. Det fanns andra i samlingen som hon också förde, som Detektivmagasinet, Nyckelböckerna och ett litet outsiderhäfte vid namn Äventyrsmagasinet. Men för mig och mina kompisar var de inte några riktiga höjdare. Nej, här var det Alibi som gällde. Så stod jag där med 50-öringen hårt knuten i handen.

Av LARS HÖGGREN

På vintern hade jag den i “påsvanten”, så att jag inte skulle tappa bort slanten i snön.”Har Allybi-magasinet kommit”, frågade jag försynt.

Innan svaret kom hade jag redan hunnit insupa den säregna doften av tobak, tvål och trycksvärtan från de färska dags- och veckotidningarna. Blicken hade också hunnit med att svepa runt i den lilla lokalen för att kolla in om några andra nyheter hade infunnit sig sen det förra besöket.

Nu var det sommar, och då var det inte några höjdare i nyhetssortimentet. Kanske några nya flugsmällare. Kanske också det spiralformade, utvecklade, bruna klistriga flugpapperet med den tilltalande devisen på skyltkartongen, “Klistrar flugan på direkten”, rent och hygieniskt. Annars var det samma gamla vanliga cigarettpaket som Bill, Boy, Camel, Lucky Strike, också den hederliga “piptobaken”, som man brukade använda till att rulla sina egna “ciggisar”.

Jodå, Ritzla i sin rödorangefärgade förpackning med namnet i guldtryck fanns redan på den tiden. Tydligen en klassiker.

Min far rullade “ciggen” med fingrarna, men min kompis farsa hade en liten rullmaskin med flera små valsar och en tunn gummiduk som matade fram den färdiga “ciggen”.

Det var också i denna bod som jag inhandlade en trevlig liten julklapp till min far. Det var en cigarettbehållare som man laddade med ett fång “giftpinnar”, Framtill på en trärulle satt en ankfågel med ett mystiskt utseende, tillika med en stor näbb. Närman förde spaken framåt kom det ut en låda ur boxen, som ankan elegant plockade upp med sin långa näbb. I Åhlén & Åkerlunds katalog från den tiden står det – kort och koncist så här: Cigarettautomaten “av snidat trä med handmålade motiv. Vid tryck plockar fågeln fram en cigarett”.

I tobaksaffären brukade jag också köpa Raff-kort, Raff var de stora äventyrens man. En ung flygare som fullt ut hette Raffaele Donati och som tillsammans med den kvinnliga journalisten Jane kastades in i det ena äventyret efter det andra. Serien såldes i form av vykort i glättade färger på trögt kartongpapper. Korten kunde också sättas in i ett minialbum, som jag fortfarande har kvar i mina gömmor.

“Jo, den har kommit”, sa den lilla gumman och jag väcktes abrupt ur mina dagdrömmar. “Den heter Skuggan ur det förflutna”, fortsatte hon och räckte fram det åtråvärda exet.

Jag ville inte göra henne ledsen, men jag visste från föregående nummer vad veckans häfte skulle heta. Där kunde man läsa en kort förhandsresumé.

“Femtio öre”, sa hon utan att blinka, och såg mig stint in i mina båda ögon.

Hur ofta önskade jag inte att den hade kostat fyrtio öre. Inte för att jag då skulle kunna köpa mig ett par 5-öres Marabous laktritskola, kallad Nigger i dess rödvita, svarta vaxade omslagspapper.

Nej, när hon sa fyrtio, så uttalade hon det “förrti”, Allra bäst var det när hon sa “En o förrti”, Det klingade lite bättre. Jag tror att det var någon konstig blandning av danska och plattyska.

Osse sen hem kvickt som attan. Liggandes raklång på soffan och därtill stålampan som med sina tre vridbara skärmar spridde ljus över handlingen. Två av lamporna var riktade mot taket och gav ett allmänljus som det heter i fotokretsar. Den tredje var riktad mot häftet i 45 graders vinkel.Vilka var då favoriterna i Alibi-magasinet. Givetvis Harald Ask av Öyulv Gran. Pelle Spänst av Stig Örnfjäll. Också Henning Örn, även kallad Latmasken. Han sa aldrig nej till en stunds avkopplande tupplur, var och när som helst av dygnets 24 timmar. På så vis var han egentligen den riktige idolen. Själv kunde jag också ligga och dra mig på morgnarna.

Något som fascinerade mig oerhört var de tecknade omslagen till häftena. Med något smått naivt utförande, men ändå grovt tecknade med riktiga skurkfysionomier och fyrkantiga hakor. När skurkarna svettades var det stora, väl synliga svettpärlor som syntes i ansiktena. Kvinnorna var i regel väl utförda och mycket tjusiga.

Färgläggningen var i rött, blått, grönt och svart. Blandades rött och blått fick man en brun nyans. De flesta häftena trycktes i tre färger. t. ex. rött, blått och svart. I andra fall var det rött, grönt och svart.

Originalen, jag har några stycken, utfördes i storlek 210 gånger 310 mm, varvid titeln och priset målades samtidigt med själva illustrationen. Respektive häftens nummer målades separat och klistrades sedan på när man bestämt sig för ordningsföljden.

Färgläggningen verkade vara gjord med vattenfärger av den typ som användes i skolan. Vem var för resten konstnären bakom dessa alster?

Omslaget till romanen Den haltande mannen av Öyulv Gran, nummer 29/1953, var målat i kalla blåa färger, men i trycket var det blå utbytt mot grönt och flera detaljer hade fallit bort. Det hade möjligen att göra med att man i likhet med vad som var fallet med ungdomstidningen Fickjournalen tryckte två nummer samtidigt i samma press. bl. a. då för att slippa byta färger alltför ofta.

Fotplattan till Alibi-magasinet tecknades inte varje gång utan man använde samma kliché. Och än i dag förnimmer jag min ungdoms tid i ryggraden när jag får ett tummat Allybi-magasin i min hand.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22