Skriver författare av varandra? Randanteckningar om Lacenaire

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-1, Artikel

Av KLAS LITHNER

Göran Mattison skrev i en artikel om den franske litteräre mördaren Lacenaire att Jean-Louis Barrault i den berömda franska filmen Paradisets barn från 1944 spelade denna roll. Enligt uppgift i The International Dictionary of Films and Filmmakers (1987) spelade emellertid Barrault rollen som pantomimikern Baptiste Debureau, medan Lacenaire spelades av den mindre kände men magnifike Marcel Hervand.

Bland författare, som blivit avrättade eller mördade, kan man tillägga den engelske skalden Christopher Marlowe, som år 1593 blev mördad under ett gräl på en krog i stadsdelen Deptford i London. 1994 publicerade Brombergs en historisk kriminalroman om detta – Död man i Deptford av Anthony Burgess. Apropå Deptford kan man också hänvisa till att en av novellerna i Adrian Conan Doyles och John Dickson Carrs Sherlock Holmes bedrifter (1981, s. 236-258) heter Skräcken i Deptford (The Deptford Horror). Den handlar om ”The notorious canarytrainer Wilson” och skrevs av Adrian ensam.

Fallet Lacanaire har behandlats av en hel rad författare som finns representerade i mitt kriminologiska bibliotek. Dessa är

Martin Fido: The Chronicles of Crime (London, 1993) s. 16, som jag recenserat för Bibliotekstjänst 1993.

J.H .H. Gaute-Robin Odell: The Murderers Who’s Who (London, 1980) s. 198-199.

H.B. Irving: Studies of French Criminals of the Nineteenth Century (London, 1901) s. 3-48, som är den utförligaste behandlingen och mest litterärt högtstående.

Charles Kingston: Rogues and Adventurers (London, 1928) s. 1-24.

Guy B.H. Logan: Masters of Crime (London, 1928) s. 127-143.

Colin Wilson: A Casebook of Murder (London, 1971) s. 105-110.

Colin Wilson – Pat Pitman: Encyclopedia of Murder (London, 1964 ) s. 39 1-394. Wilsons bok återger i huvudsak vad som står här.

Däremot saknar jag tyvärr en bok i samma genre, nämligen Jay Roben Nashs utförliga Bloodletters and Badmen.

Man kan göra en intressant textkritisk undersökning av några detaljer i de olika böckerna för att visa hur uppgifterna kan variera, respektive i vilken utsträckning de olika författarna skriver av varandra. Se tabell överst nästa sida.

Författare Namn Födelseår Dödsdag Uppträdde vid avrättning Detalj med giljotin
Fido Gaillard 10/1 1836 Som en pultron
Gaute-Odell Lacenaire 1801 eller 1082 10/1 1836
Irving Gaillard, kallade sig Lacenaire 18000 10/1 1836 Modigt Vände upp huvudet när giljotinklingan fastnade
Kingston Gaillard, kallade sig Gaillard 10/1 1836 Som en pultron
Logan Lacenaire, kallade sig Gaillard Omkring 1800 10/1 1836 Modigt
Wilson Lacenaire, kallade sig Gaillard 1799 eller 1800 I januari 1836 Modigt Vände upp huvudet när giljotinklingan fastna
Wilson-Pitman Lacenaire, kallade sig Gaillard

Den förmodligen tillförlitligaste källan är Grand Larousse Encyclapedique men den uppger endast namnet Lacenaire och att han levde 1800-1836. Det finns vidare tre detaljer av litteraturhistoriskt intresse:

1) Lecenaires av Mattison nämnda memoarer, utkomna på franska 1968, har 1952 utgivits i engelsk översanning av den engelske polishistorikern John Philip Stead, som varit professor vid The City University of New York.

2) Enligt uppgift av Irving och Kingston har Victor Hugo i Samhällets olycksbarn behandlat Lacenaire.

3) Enligt uppgift av Wilson-Pitman, s. 393, återgav Dostojevskij Lacenaires memoarer i en tidskrift som han redigerade, och enligt Wilson, s. 110, påpekade Stead i sin inledning till den ovannämnda engelska översättningen, att Lacenaire var den verkliga förebilden till Raskolnikov i Brott och straff.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22