Skräck från sekelskiftet kan fortfarande skrämmas

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-3, Artikel

Av ERIK LUNDBERG

Det finns inte så många böcker som man känner sig tvingad att läsa om då och då. De som finns upphör å andra sidan inte att fascinera. Några slutar på ett sätt att man blir alldeles kall och varm om vartannat och känner sig tvingad att börja om från början igen.

Golem av Gustav Meyrink är en sådan bok.

Gustav Meyrink levde i Prag och fungerade där som författare vid sekelskiftet och en bit in på nittonhundratalet. På den tiden var Prag en av de tre huvudstäderna i habsburgska kejsardömet – Wien och Budapest var de två andra. Uppe på höjderna över floden Moldau låg den gamla borgen Hradschin och blickade ut över staden. I en av gränderna nära borgen bodde under lång tid Franz Kafka. För honom var världen en mycket underlig historia.

Det var den också för Gustav Meyrink. Framför allt var Prag en märklig stad där många folk blandats och där många folk levde sida vid sida: tjecker, tyskar och judar.

Direkt världsberömd

Hans roman Golem – som kom ut 1915 och i ett slag gjorde författaren världsberömd – berättar om staden Prag, om trånga gränder och mörka rum och den handlar om de skuggor som finns inom oss. Den berättar om en skräck som lösgör sig och tar kroppslig gestalt. Bokens huvudperson upplever sig själv som något främmande. Han har förlorat minnet och äger bara några fragment av sitt förflutna. Romanen är en historia om identitetsupplösning, narcissism och dubbelgångare.

Det sägs att Golem gömmer sig i ett rum som saknar ingång och har ett enda fönster med galler – ett alldeles slutet rum. När huvudpersonen en gång går ner i en underjordisk gång varifrån han klättrar upp och lyfter på en lucka, hamnar han just i ett rum som inte har någon dörr utan bara ett galler fönster högst upp. Han går samma väg tillbaka. När han kommer ut från huset flyr människorna för honom: de ser Golem framför sig.

Vad är då Golem?

Det är en konstgjord människa som en gång för länge sedan blev skapad av en kabbalakunnig rabbin och som fick liv då mästaren stack in ett mystiskt talord bakom hans tänder. 1samma stund man tar ut det hemliga livsordet ur hans mun stelnar han till en lerbild.

Skuggor som någon kastar

I Gustav Meyrinks roman driver människor omkring som om de var satta i rörelse av någon främmande kraft. De är skuggor som någon kastar. Det vandrar en Golem i gränderna, en varelse som när som helst kan upplösas till vax och lera.

Romanen Golem skrevs 1914, samma år som första världskriget började och i flera andra länder har den tryckts om eftersom den passar in i den rådande new age-vågen som värnar om det ockulta. I Sverige kom den ut 1916 i en översättning av Ernst Klein och trycktes i facsimile år 1975 i en pocket som utkom på Lindqvist förlag. Om biblioteken skulle ha ett exemplar ligger det troligen magasinerat.

I Golem spelar tarot-kortleken en stor roll: ”Så som Pagad är det första kortet i leken så är människan den första figuren i sin egen bilderbok, sin egen dubbelgångare”. Kortet med den hängde förknippas med huvudpersonen. Tarokspelet har 22 trumfkort, lika många som det hebreiska alfabetet. Och Golem är en ghettoroman.

I T.S. Eliots dikt Det öde landet spelar också tarokleken en stor roll. Den overkliga stad som anropas hos Eliot är naturligtvis London men skulle kunna vara Prag. Det är verkligen en stad med spöken mitt på dagen. Där vandrar Golem i de trånga gränderna och själv kan jag inte läsa om honom utan att tänka på Gollum, den skugglika varelsen som hos Tolkien smyger efter ringbäraren. Till sist lyckas han få tag i ringen men då störtar han ner i domedagsklyftan och förintar inte bara sig själv och ringen utan också hela det väldiga rike som Sauron skapat. Det försvinner som en skugga. Sagan om Ringen börjar med att de svarta skuggorna från Mordor faller över Fylke, den slutar med att skuggornas välde bryts. De onda varelserna upplöses som vore de gjorda av lera och vax. De är skapade av onda livsord. De är konstgjorda.

Liksom Golem! Liksom en robot!

Att framställa homunculus

Och bakom dem finns de gamla berättelserna om konstgjorda människor, om konsten att framställa homunculus.

På 60-talet fanns en sovjetisk kärnvapenladdad sjörobot som gick under namnet Golem.

Robot är ett ord som också skapats av en tjeckisk författare, nämligen Karel Çapek som skrev den fascinerande romanen Salamanderkriget.

Gustav Meyrink (eg. Meyer, 1868-1932) var av judisk börd och levde en stor del av sitt liv i Prag. Han var ursprungligen bankir men vann rykte som novellist. Efter publiceringen av Golem följde ytterligare fyra romaner och en novellsamling. Alla speglar de Meyrinks mysticistiska livsåskådning. Han konverterade till buddismen 1927. På svenska finns, förutom Golem, även romanen Valborgsmässa från 1919.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22