Skaparen slogs med sin hjälte men avled nästan omedelbart

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-2, Artikel

Av Kjell E. Genberg

Tiotusenkronorsfrågan:

Vilken påhittad engelsk detektiv, med bostad på Baker Street i London, gjorde sina första publicerade eskapader under sen viktoriansk era?

Tre spänn på att ni svarar Sherlock Holmes – men faktum är att det handlar om Sexton Blake.

Sexton Blake är en av de mest berömda litterära detektiverna på det engelska språket, men i Sverige mest känd bland dem som läst kioskdeckare och magasin, vilket exkluderar kultursidornas tidningsfolk. I resten av världen hittar man Sexton – som där inte är någon sifferkombination – i novelltidningar, romaner, filmer (en del också visade i Sverige), teaterpjäser, radio- och TV-program, seriemagasin. Man har ännu inte funnit några runor eller hieroglyfer om honom.

Dog i tyfus

Sexton Blake skapades av Harry Blyth under pseudonymen Hal Meredith, och gjorde sin debut i The Missing Millionaire (Den försvunne miljonären) i nummer 6 av The Haifpenny Marvel den 20 december 1898.

Då fanns redan Holmes, som dykt upp år 1887.

Blake hann bara skriva ett fåtal berättelser om Blake. Han avled i tyfus samma år som han debuterade och kan inte beskyllas för att ha skapat detektivens väldiga popularitet.

Det började så här: redaktören Alfred J. Harmsworth på Amalgamated Press beslöt att starta en tidning för pojkar. Den fick namnet The Halfpenny Marvel Library och behövde nya skribenter. I en London-tidning fann han en serie artiklar om ”underklassbrott” skrivna av Harry Blyth. De träffades, blev vänner och Blyth började skriva detektivberättelser.

De var dock inte mer vänner än att Blyth sålde rättigheterna till Sexton Blake.

Harmsworth betalade honom nio pund och nio shilling för detta.

Det lär vara 177 olika författare som skrev historierna om Sexton Blake – bland många andra Edwy Searles Brooks, Robert Murray, George Hamilton Teed, Gwyn Evans, Anthony Skene, Lewis Jackson, John Hunter, John G. Brandon, Mark Osborne, Coutts Brisbane, Andrew Murray, William Murray Graydon, Cecil Hayter, Walter Tyrer, Anthony Parsons, Donald Stuart, Rex Hardinge, Gilbert Chester, John Creasey, Jack Trevor Story, Lord Berners(!) och BiU O’Nuallain, alias Flann O’Brien.

På minst femton språk

Historierna publicerades i många olika media mer eller mindre kontinuerligt från 1893 till 1968 på minst femton olika språk. Det sägs att han kommer ett par snäpp under Nick Carter när det gäller spridning.

Blake beskylldes ibland, och ganska orättvist, för att vara ett plagiat på Sherlock Holmes. Men denne detektiv hade i början inga av ”den store detektivens” karaktäristika.

Han bar plommonstop (i stället för jägarmössa), var muskulös och gick med tung spatserkäpp. Han var också mer egennyttig än Holmes och intresserade sig för vad klienterna hade råd att betala.

Trots det hade han goda avsikter och talade ofta om sitt motto: ”Om där finns ett fel att rätta till, ett ont att råda bot på eller att rädda den svage och lidande från de mäktiga ställer jag upp /.../ med glädje också gratis.”

Han åkte inte hästdroska utan cykel och arbetade ihop med den franske detektiven Jules Gervaise. Det skulle dröja till slutet av 1890-talet innan Blake blev mer lik Holmes och flyttade kontoret från Wych Street till Baker Street.

Fick egen ”Watson”

I början av det nya seklet fick han också sin ”doktor Watson” – en man vid namn Tinker, som kom att bli mycket populär bland läsarna. Denne kämpe dök första gången upp i historien Cutting Against Skill som publicerades i Nr 53 av Union Jack 1 oktober 1904. Året efter fick han sin trogna, kloka och vildsinta blodhund Pedro, en gåva från en sydamerikansk president.

Vid den här tiden (då han fått ytterligare assistenter i form av Barry och kinespojken Ah Woo) började Blake skaffa lite moderna prylar. Han köpte sig en skottsäker Rolls Royce som han döpte till Grå pantern – detta vid en tid när alla andra detektiver åkte droska. Grå pantern hette också det egendesignade monoplanet av typ Moth som han flög med i några historier.

De biografiska uppgifterna om Blake är torftiga. Han påstås vara duktig kemist (specialist på gifter), expert på fingeravtryck, bläck och skjutvapen. På fritid sysslade han med mikrofotografi, religionsstudier och knäckte koder och chiffer. Givetvis var han skicklig i skytte, boxning, jiujitsu och fäktning – och mästerlig i den obegripliga sporten cricket.

Man kan undra när han fick tid att skriva på sitt magnum opus Baker Street Index som skulle bli den slutgiltiga uppslagsboken om brott. Och likt Holmes var han en fulländad monografiförfattare i olika kriminella ämnen.

Han framträdde på poliskongresser runt om i Europa som mycket berömd detektiv. Som ung studerade han till läkare (i Oxford eller Cambridge, osäkert vilket).

Många av författarna hittade på ett antal män vid Scotland Yard som alltid var redo att hjälpa Blake. Den populäraste av dessa var Chief Inspector Coutts som alltid rökte stinkande cigarrer. De blev så goda vänner att Coutts vid ett tillfälle föreslog att Blake skulle adlas. Inte lika poppis blev den rätt ologiske Detective Inspector Harker fast han var duktig att slåss.

Aktiva äventyrerskor

Kvinnor spelar en större roll i berättelserna om Blake än de gör hos Holmes. Men i tidens anda vrider somliga mest sina händer i kulissen medan andra var så aktiva äventyrerskor att Sexton Blake tvingades rädda dem ur olika knipor. Då fick de romantiska känslor för Blake och kunde bli riktigt svartsjuka ibland.

Blake åkte också till fientligt sinnade länder som agent. Före första världskriget var han mycket god vän med tyske Kaiser Wilhelm.

Dock kände han sig tvingad att avstå chefsskapet för den tyska hemliga polisen. Han var ju engelsk patriot, bevars.

Under kriget jobbade han hårt med att sätta åt tyska spioner och galningar som försökte gasa London eller kidnappa prel11iärministrar.

År 1921 blev Harold Twyman redaktör för Union Jack och under hans idérika och energiska ledning började Sexton Blakes gyllene år.

Berättelserna från den tiden är riktigt bra, men efter Andra världskriget blev Sexton Blake mer lik alla dessa desillusionerade amerikanska detektiver och då började han tappa läsare. Under sent 50-tal fick Blakes firma kvinnliga assistenter i ett försök att uppdatera detektiven till modernare tider. Han skaffade också filialer i olika städer jorden runt. Så gjorde många andra av tidens deckare så det var säkert ekonomiskt riktigt, men en stor del av charmen försvann.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22