Science Fiction krönika

Sep 16th, 2009 | By | Category: 1998-1, Artikel

Av GIRILAL BAARS

Den här spalten ska handla om Science Fiction (SF). Däremot kommer jag inte att ta upp böcker som faller under betäckningen Fantasy, även om det ibland är svårt att definiera exakt var gränsen går. Den bästa definitionen av SF är kommer från Philip K. Dick i hans förord till sin novellsamling Beyond Lies the Wub (Harper Collins, 1988). Han skriver att det räcker inte med att berätta en historia i framtiden, den måste också innehålla en ny idé.

Denna idé är för mig det centrala i all bra SF. Om jag skulle hårddra min definition, så räknar jag till exempel inte böckerna i serien Stjärnornas Krig som riktig SF – de är snarare såpoperor i rymden. Jämför detta med Arthur C. Clarkes 2001 – en rymdodyssé och man finner genast en central idé som hela boken (och filmen) är baserad på.

Originell idé

Idén är tämligen originell och den är dessutom tillräckligt bra för att bygga en hel bok/film på. Visst finns några intressanta idéer i Stjärnornas Krig, men de klarar knappast att bära hela böcker/filmer själva, utan det är äventyren, romansen, spänningen som gör det.

Tomorrow& Tomorrow (Bantam Books, 375 sidor) är Charles Sheffields nya bok. För mig är Sheffield en obekant författare, men han förtjänar närmare granskning av den här boken att döma. Matematikern och fysikern Sheffield hör till samma vetenskapliga hårda SF-inriktning som Isaac Asimov – fakta kryddade med relativt stela karaktärer. I Tomorrow & Tomorrow har Sheffield flätat ihop tre idéer: evigt liv, evig kärlek och de senaste kosmologiska teorierna.

Klassisk teknik

Kryoteknik, som går ut på att frysa ner människor och återuppväcka dem senare, är ett klassiskt SF-ämne, men Sheffield lyckas med saklighet och fantasi blåsa nytt liv i den. När Drake Merlins fru Ana Werlich insjuknar i en obotlig, och ospecificerad, sjukdom, fryser Drake hennes kropp och satsar allt på att framtidens läkarkonst kommer att kunna bota henne. Tio år senare, när han han blivit en rik och berömd kompositör, följer han sin älskade in i det frusna nästan-livet.

Den eviga kärleken kräver evigt liv och Ana och Drake färdas först århundraden, sedan årtusenden och allt större avstånd in i framtiden. Ana som en nerfrusen och skadad kropp, Drake som den dedikerade, för att inte säga fanatiske, älskaren som återupplivas periodiskt av olika anledningar. Varje gång gör han allt för att återuppliva henne, men misslyckas.

Här kommer den tredje tråden in: kosmologin. I boken utvecklas mänskligheten i miljoner år och så småningom fyller vi hela galaxen med liv. Drake, liksom alla andra, är sedan länge en själ som vistas i superdatorer, men Anas frostskadade kropp kan ingen återuppliva. Så pass lång tid går att vårt expanderande universum börjar dra ihop sig igen. En ovanligt och uppskattad grepp är att samla de kosmologiska rönen i ett mycket välskrivet litet appendix, där teorin bakom bokens fantastiska historia förklaras utan förkunskapskrav.

SF-författare sällan stilister

Trots att boken är välskriven, är Sheffield ingen större stilist, liksom, tyvärr, de flesta SF-författare. Däremot berättar han en historia som lockar med svaren på allt större frågor ju längre man kommer. Sheffield har lyckats bygga upp en trovärdig extrapolering in i framtiden, men det som är typiskt för vetenskapsmän som skriver SF är att deras visioner sällan tar hänsyn till människans mörkare sidor – de omsluts av vetenskapens objektivitet och tror gärna att vi människor allt som oftast fattat viktiga beslut baserade på rationella resonemang. En snabb titt i morgontidningarna bör upplysa om att verkligheten är kärvare än så och det saknas en sådan nyansering i den här boken. Detta är förstås detaljer och Tomorrow & Tomorrow är en spännande, underhållande och till och med lärorik bok att läsa.

Typiskt nog är de andra tre böckerna jag ska ta upp i denna spalt delar av olika serier. Att göra serier av SF och Fantasyböcker har blivit nästan standard de senaste åren. En gång var det så att böcker blev serier om de sålde väl och om författaren kände att han ville och kunde göra en fortsättning. Numera är det snarare så att ingen ens föreslår en SF-bok till en förläggare om inte den är del av en löjligt utdragen serie. Nog för att man som läsare vill återbesöka en kär miljö om man gillar en bok, men måste det vara så att man är tvungen att köpa fem delar till för att få reda på slutet? Dessutom skulle en del serier gott och väl kunna omfatta en enda bok, med tanke på hur glest innehållet egentligen är.

En bok där idéerna virvlar runt i en storm av inspiration är Peter F. Hamiltons The Reality Dysfunction (Macmillan, 950 sidor). Den är del ett av Night’s Dawn-trilogin (del två finns också ute i handeln). The Reality Dysfunction (RD) är hård SF, liksom Tomorrow & Tomorrow, men den är inte lika vetenskaplig. Kanske för att den utspelar sig i en tid då människan har åstadkommit saker som vi inte kan börja hoppas på idag och delvis därför att den här boken drivs även av karaktärerna, inte enbart av handlingen och miljön till skillnad från mycket SF. Miljön och större delen av handlingen i den här boken är specificerad till ungefär år 2600, med många historiska tillbakablickar.

Sammansatta karaktärer

Karaktärerna är många och flera av dem är relativt väl sammansatta och ovanligt dynamiska. Jag avstår från att närmare beskriva några av dem – de är många och de är mycket bra tecknade av Hamilton. Det första jag kommer på att jämföra med är Frank Herberts Dune-serie. Hamilton har på ett liknande sätt byggt upp en saga om framtiden med spektakulära teknologiska genombrott, mäktiga individer, dynastier och galaxens outtömliga resurser som driver mänskligheten till stordåd och illdåd av episka proportioner.

De sociologiska aspekterna utvecklas liksom hos Herbert med en stor del trovärdighet och (det där ordet igen) inspiration. Här finns edenisterna – människor som med hjälp av en implanterad gen kan kommunicera tankar med varandra (Hamilton kallar det empati, inte telepati) och med de organiska skeppen och rymdkolonierna som också har odlats fram på genetisk väg. Enligt Hamilton leder förmågan att läsa andras tankar till ett samhälle där lögnen i princip avskaffas.

Edenisterna utvecklas parallellt med resten av mänskligheten, som intar en avvaktande inställning till edenisterna, av religiösa och filosofiska anledningar och kanske inte minst på grund av en avundsjuka, för edenisterna lever i rika, fredliga och välfungerande samhällen, som snuddar vid begreppet utopier (därav namnet Eden).

Ny kraft i galaxen

En serie makabra sammanträffanden gör att en ny kraft dyker upp i galaxen, en kraft som kommer från de döda och som vill ta över den levande galaxen. Allt detta i en galax som påminner om dagens globala marknad: handel och industri, politik och intriger avgör galaxens öde. Sakta men säkert låter författaren oss förstå hur det stora persongalleriet och miljön tillsammans leder till en serie kriser, en handling som spänner över stora avstånd och perioder.

Den här boken rekommenderar jag kort sagt till alla som vill läsa SF där den står idag. Här finns lite av Gibsons cyberpunk, Asimovs futurologi, Heinleins hjältar, Philip K. Dicks paranoia och Sturgeons makabra. Men det bästa sättet att motivera varför man ska sätta sig ner och läsa denna gigantiska samling ord och idéer är att längden står i proportion till innehållets läsvärde, eller med andra ord att RD helt enkelt är flera gånger bättre än någon annan SF jag har läst det senaste året och det inkluderar även den utsökta SF-serien av Stephen Donaldson The Gap vars femte del kom på pocket tidigt i våras.

Trilogi om yrkesmördare

En bok som jag bara ska nämna kort är Mike Resnicks The Widowmaker (Bantam Books, 300 sidor). Den är del ett i en tänkt trilogi som handlar om yrkesmördaren Jefferson Nighthawk, känd som The Widowmaker. Han lider av en obotlig sjukdom och ligger därför nerfrusen. När hans pengar är på väg att ta slut, gör man en klon av honom och skickar klonen på ett välbetalt uppdrag. Dennes djupt traumatiska förhållande till sin genetiska förebild avhandlas samtidigt som han med list och styrka dödar till vänster och höger. Hans akilleshäl är hjärtat – han blir kär. Och allt detta någon gång i en ospecificerad framtid på en massa planeter med lustiga namn.

Boken är så dålig att den är en hittills okänd och outforskad form av SF-pekoral som jag förhoppningsvis aldrig mer behöver lägga ögonen på, i denna serie, men en till har skrivits och säljer den så misstänker jag att det blir ännu fler. Ferman’s Devils utspelar sig i en snar framtid i en värld som liknar vår, men är smutsigare, rikare, fattigare, våldsammare och ännu mer kommersialiserad. Boken beskrivs bäst som en dysto-komedi, där dystopins klassiska medel blandas med svart humor.

Man med moderna nojor

Huvudpersonen är Boddeeker, en framgångsrik copywriter på en av planetens största reklambyråer. Han har ändå sin beskärda del neuroser och två av dem är att han är kär i oantastliga Honniker på bokföringen och att han har blivit helt besatt av ett litet hus i förorterna som han inte har råd att köpa. En modern man med moderna nojor. Dessutom blir han överfallen av ett stadsgäng som låter bli att lemlästa honom mot att han fixar in dem i en reklamfilm; Dessutom har hans chef gett honom ett nytt uppdrag som kan knäcka eller bräcka hela företaget.

Allt det här utspelar sig i ett framtidsscenario som känns som den mest sannolika av de fyra böcker jag har recenserat. Huvudingrediensen i Fausts framtidsvision är nanoteknologi (som är en stor del av berättelse även i Hamiltons RD). Nanoteknologi bygger på att man konstruerar och tillverkar mikrorobotar som sedan till exempel kan injiceras i blodet för att döda tumörceller, etc. Idén kommer ursprungligen från fysikern och nobelpristagaren Richard Feynman och forskning inom området har pågått sedan länge. En intressant tillämpning som Faust bidrar med är nanoteknologins applikation inom miljövård, där nanorobotar söker upp och bryter ner gifter och avfall.

Boken är underhållande och rolig och har sina poänger rent futurologiskt. Den är skriven i förstaperson i den där typiskt amerikanska pratiga stilen och om man gillar det så är Ferman’s Devils perfekt för en helg i soffan.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22