Sara Paretsky: Unik bland alla kvinnor som skriver om kvinnor

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Artikel

Av LOTTA BRÅDING

På sätt och vis kan man påstå att Sara Paretsky rörde om i deckargrytan när hon 1982 introducerade sin privatdeckare V. L Warshawski för läsarna. Världen var kanske inte helt redo för en kvinnlig detektiv som använde knytnävar lika gärna som hjärna. Man var van vid att genrens kvinnor var offer och sexpartners i stället för hjältinnor.

Under en period var Paretsky populär i Sverige, kanske mer hos kritikerna än hos läsarna, för plötsligt kom inga nya böcker på svenska. Det har varit stopp ända till i år då hennes Svartlistad dök upp på bokhandelsdiskarna.

Kommer till bokmässan

Och inom kort kan man få träffa henne på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg. Med i bagaget har hon ett uttalande från Los Angeles Times där det gick att läsa att ”Paretsky är unik bland de kvinnor som skriver om kvinnor”. Just Svartlistad vann också British Crime Writers pris Gold Dagger som 2004 års bästa kriminalroman. Hennes senaste heter Fire Sale och har inte hunnit till norra Europa ännu.

Paretskys djupt rotade sinne för social rättvisa – en sak som skiner igenom i alla hennes romaner – har gjort att hon uppmärksammats långt utanför deckarvärlden. Hon skriver regelbundet i New York Times och har anlitats som föredragshållare på Kongressbiblioteket i Washington och Universitetet i engelska Oxford.

Årets kvinna 1988

Sara Paretskys intresse för kvinnofrågor gäller också kollegerna i branschen. Hon tillhörde grundarna av Sisters in Crime, ett slags lobbygrupp för kvinnliga författare. Det var en av anledningarna till att Ms. Magazine utsåg henne till Årets Kvinna 1988. 2002 belönade the British Crime Writers Association henne med Cartier Diamond Dagger får hennes insatser.

För att ge samhället något tillbaka har Paretsky bildat stiftelsen Two C-Dogs Foundation som stöder kvinnor (både unga och äldre) som studerar konst, skrivande och vetenskap. Dessutom har hon etablerat stipendieverksamhet hos innerstadsskolor i Chicago och universitetet i Kansas.

Sara Paretsky växte nämligen upp i östra Kansas där hon och hennes två bröder gick i en liten landsortsskola med bara två skolsalar. Hon har sagt att det var där hon lärde sig älska baseball och förstå sociala strukturer.

Hennes debut som skribent kom som elvaåring. Då fick hon in en berättelse, om att överleva en tornado, i tidningen American Girl. 1966 hamnade hon i Chicago, i ett område där Martin Luther King ledde en kampanj, något som orsakade kravaller och stärkte hennes känsla för jämlikhet mellan människor oavsett ras. Under kravallerna lyckades Sara rädda en kyrka från att bli nerbränd. Hon kom att stanna i ”The windy city”, skolade sig mer och tog doktorsgrad i historia, och bor där tillsammans med maken som är fysiklärare vid universitetet.

Joggar med sin hund

När hon inte skriver och föreläser gillar hon fysisk aktivitet. Hon joggar tre och en halv mil i veckan.

”Inte för fort, bara så pass att jag känner att jag kopplar av ordentligt”, har hon sagt. ”Att småspringa tillsammans med min golden retriever Callie får mig att känna mig levande.”

En av hennes hobbies – något som också märks i böckerna – är att gå igenom gamla dokument. ”När jag skrev Svartlistad hade jag roligt när jag satt på arkiv och läste allt jag fann om Federal Negro project, som kom att bli en viktig del av boken.”

Sara är dessutom något av Chicagos Imelda Marcos eftersom hon är mycket förtjust i skor – precis som hennes mormor.

Däremot är hon inte förtjust i president Bush och lagen The Patriot Act. Det är en lag som kväver rätten att tänka och tala fritt.

”Det är skrämmande att regeringen använder så mycket resurser för att tysta medborgarna.”

Själv använder hon V. I. Warshawski som mått på vad en enda ensam person kan göra för att en liten del av världen ska bli mindre skrämmande. Men V. I. dök inte upp i hennes liv förrän än hon fyllt 32 och arbetade åt ett stort försäkringsbolag.

V. I. Warshawski gav självförtroende

”Hon gav mig självförtroendet att börja skriva för en publik”, säger hon. ”Alla sexuellt aktiva kvinnor jag läst om i deckare framställdes som onda. Om de inte var det var de ändå vampar som råkade illa ut och bara väntade på att bli räddade. Warchawski är annorlunda, en kvinna som kunde lösa sina egna problem och att hon hade ett sexliv betydde inget annat än att hon var människa, det hade inte ett dugg med hennes moral att göra.”

V. I. Warshawski utreder brott bland övre medelklassens och överklassens människor. Där sysslar ”bad guys” med större saker på en betydligt högre korrumperad skala än vad småboven på gatan ens kan tänka sig.

”Men ibland blir brotten för stora att skriva om i en deckare. V. I. skulle aldrig kunna ta itu med en historia som Enron. Den är alltför komplicerad för att kunna bli en övertygande roman.”

Men det kommer ju andra…



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22