Sammanslutning för författare från snart hela världens alla länder

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1996-1, Artikel

Asociación Internacional de Escritores Policíacos

Av K. ARNE BLOM

Det går faktiskt inte att hålla för uteslutet att alltsammans började i Stockholm. Samtidigt måste det bevisligen haft sitt avstamp i London och sin konkreta start i Havanna. Under alla omständigheter omfattar Asociación Internacional de Escritores Policíacos just nu cirka två tusen medlemmar och förkortas i vardagslag AIEP.

1975 genomfördes den första International Crime Writers Congress (CWIC) i London. Idén var Julian Symons och ambitionen att samla så många kriminalförfattare, från främst den anglosaxiska världen, som möjligt. Skandinaverna fick veta vad som skulle ske och gjorde entré med en fyrtio personer imponerande delegation och fick upp amerikanska och engelska ögon för det faktum att det också mördades bokligt på andra håll i världen.

1978 ordnades CWIC i New York och 1981 i Stockholm. Till Sverige kom mängder av intressanta genremänniskor från åtskilliga länder – till de mer exotiska hörde Egypten, Indien, Japan och Tanzania. Dit kom Julian Semjonov från Sovjetunionen. Jag kan inte hålla det för uteslutet att han där och då fick idén att försöka skapa en mer handfast och mer stabilt sammanhållen organisation för kriminalförfattare.

I ett hotellrum i Havanna

I så fall ledde detta tankefrö till att sex kriminalförfattare (från Sovjet, Bulgarien, Tjeckoslovakien, Mexico och Cuba) träffades i ett hotellrum i Havanna för att bilda en världsorganisation. Numera vet jag lite mer om de bakomliggande önskemålen: dels att skapa gemenskap mellan dem som befann sig utan för redan etablerade sammanslutningar, med lång tradition, i England och USA, dels att visa världen att det skrevs kriminallitteratur på andra platser än i dessa båda länder. Men också – och det var viktigt då – för att skapa ett redskap i perestrojkans tidevarv för att skaffa identitet, legitimitet och möjligheter för kriminalförfattare under den döende kommunismens dagar och inför framtiden, med allt vad den innebar i form av ovisshet.

AIEP föddes och växte ständigt. AIEP är en opolitisk sammanslutning med målsättningen att samla så många som möjligt av världens kriminalförfattare och arbeta för att så många goda författarskap som möjligt, genom översättningar i så många länder som möjligt, blir uppmärksammade och erkända internationellt.

Höstmötet i Prag

Någon med sinne för matematik och statistik räknade i Prag ut att det med största sannolikhet var nionde gången medlemmar från de olika medlemsländerna i AIEP möttes. Detta skedde i den lilla byn Pruhonice, ett par svenska mil sydöst om den storslagna pärlan Prag, huvudstad i hjärtat av Europa.

AIEP har för närvarande medlemmar i trettiotre länder. Antalet medlemsländer är i växande; närmast kommer Nederländerna att bli representerade och framöver finns anledning att hoppas på Japan. Till de senast anslutna hör Australien och Pakistan.

Det säger sig självt all det är en tämligen gigantisk utmaning att hålla samman en världsomfattande sammanslutning som AIEP. I avsaknad av ändamålsenliga kontorslokaler med tekniska kommunikationshjälpmedel, sekreterarstaber, obegränsade ekonomiska tillgångar och gratis flygresor världen över, är presidenten för AIEP hänvisad till att bruka det han har mest av sin bästa förmåga att vara uppfinningsrik och viljan att på alla vis hålla kontakt med så många som möjligt.

Spindel i kriminätet

Julian Semjonov var AIEP:s förste president, efterträdd av den mexikanske författaren Paco Ignacio Taibo II, följd av artikelförfattaren. Det kräver en del arbete att fungera som spindel i detta kriminät, men det är samtidigt mycket spännande och oändligt stimulerande. Man får inblick i vad som händer världen över på kriminallitteraturens område; man får stifta bekantskap med de nyaste författarskapen – flera av dem är intressanta och en del kommer med all sannolikhet att utvecklas till något präktigt viktigt; man lär tillsammans med kreativa och kloka människor vara delaktig i genrens utvecklingsprocess – det viktigaste vi kan göra är att inte fastna i nuet, utan att försöka ana oss till vad som ar meningsfullt och centralt om fem, tio år och försöka ha framtiden redo då den med ens blir nutid.

Mötet i Prag var som de flesta AIEP-möten brukar vara: utvecklande och konstruktivt. Det allra viktigaste är kanske inte det som avhandlas under de formella mötestimmarna, utan det som sägs då kolleger från världens olika delar sitter ned och samspråkar om allt mellan himmel och jord och inte minst böcker.

Rent från kotterier

AIEPs möten är befriande kemiskt rena från nationalistiska kotterier. Man kan undra hur det kommer sig. Förmodligen beror det på att det vilar en kosmopolitisk anda över mötena och att hela organisationen är besjälad av internationell samhörighet. Det fungerar inte som CWIC gjorde: det handlar inte om olika horder författare från olika länder som kommer samman på diverse lyxhotell i världens dyraste och största städer för att lyssna till föredrag och paneldebatter och sedan landsvis pusta ut i baren. Det är varje delegat och medlem i AIEP som är förutsättningen för en meningsfull konferens. Plötsligt är det lika viktigt och intressant att få veta vad som sker på den kriminallitterära fronten i Bulgarien som i USA.

Utbytet av trender, titlar, information om författarskap, aktualiteter, inspirerande samtal om det som sker inom genren – det är detta som bär AIEP. Förändringar sker i ett visst tempo och ibland är det så att inte ens en revolution genomförs i blixtfart. Vi lever i ett föränderligt tidevarv – det märks på i stort sett alla områden – och självklart genomgår kriminallitteraturen en ständig utveckling, och just nu en ganska grundlig förändring, Hur det skall bli vet vi inte, men vill försöka tolka framtiden i det som händer nu.

Det finns inget som motsäger att världen om sju år upplever att de viktigaste kriminalverken skrivs i Chile och Bulgarien och att den amerikanska genren stagnerat. Under alla omständigheter är det mycket intressant att konstatera och notera att kriminallitteraturen är en oändligt mycket större företeelse än enbart något som kommer från det amerikanska/engelska språkområdet, som de flesta trodde för tjugofem år sedan. Dessutom tycks det vara en internationell trend att genrens litterära kvaliteter är i ständig tillväxt, världen över. Kraven på den lillerärt goda kriminalromanen växer hela tiden.

AIEP och det kunskapsförråd som där samlas, är en veritabel guldgruva för all världens förlagsredaktörer med intresse för god kriminallitteratur att översätta till fromma för hugade läsare. Det är förvisso ett odiskutabelt faktum att den förmodligen mest vitala och spännande kriminallitteraturen just nu skrivs i Tyskland, samt att det finns all anledning att med största intresse studera det som skrivs i Nederländerna.

Internationell antologi på gång

Under dagarna i Prag och Pruhonice avhölls möten och under dessa diskuterades såväl aktuella ting som ärenden inför framtiden. En reviderad och jämfört med den tidigare, enklare stadga antogs. Arbetet med att samla material för en framtida informativ antologi med artiklar om genren i de olika medlemsländerna fortskrider. Det senaste på tidskriftsfronten är att en sådan för genren numera även finns för den latinamerikanska världen, med utgivningsbas i Mexico City.

Tjeckiens president Vaclav Havel befann sig i Portugal. Därför kunde han inte träffa oss författare, som dock besöktes av den karismatiske inrikesministern Jan Ruml, en av denna gamla centraleuropeiska kulturnations mest uppmärksammade dissidenter från kommunisttiden. Vi talade inte enbart om böcker och läsupplevelser, utan jag ventilerade dessutom frågor av humanitärt slag med honom, om ämnen som rör krigslidande människor i Europa. Havel framstår, i sin egenskap av aktad statsman, stor författare och varm humanist, som en gestalt med möjligheter att agera för att väcka världssamvetet att engagera sig.

Kirsten klådde polisen

Självklart avnjöts Prag till fots och båts. En och annan utflykt stod på programmet, såväl till bryggeri – finnes godare öl i världen än det tjeckiska? – som till slottet i Konopištë, Slottet innehades bland annat av ärkehertig Frans Ferdinand, som under sina aktiva år sköt trehundra tusen djur innan han själv föll offer för en kula i Sarajevo. Kirsten Holst, ny president för Skandinaviska Kriminal Sällskapet (SKS), visade sin starka sida i niokägelspel mot ett lag från polisen i Pruhonice. Och det blev enhälligt och entusiastiskt beslutat att vi skall träffas nästa år igen, i Wien, i september.

Därom information längre fram, ty dessa sammankomster är öppna för var och en medlem i AIEP, och alla som är med i SKS hör också till AIEP: Världsorganisationen håller samman och försöker arbeta globalt, medan det lite mer jordnära arbetet utförs i de regionala avdelningarna.

1997 blir det antagligen sammankomst i Canada eller USA. Då är det dags att utse en ny världspresident – mandatperioden är fyra år – och sedan kan jag ägna mig åt mer avkopplande deltagande) AIEP, som är ett utmärkt sätt att upptäcka och uppleva världen, och bland det bästa i den: den goda kriminallitteraturen.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22