Sammanslagna kapitel avslöjar förkortade utgåvor

Jun 19th, 2017 | By | Category: 2017-06 juni, Artikel

Om bokkapitel, översättningar och olika typer av återutgåvor av kioskböcker

Av ANDERS N NILSSON

Antal kapitel i västernromaner utgivna som pocket i svensk översättning varierar mellan noll och 43. Jämförelser mellan originalutgåva och översättning eller mellan olika svenska utgåvor av samma översatta roman har påvisat en utbredd reduktion av antal kapitel, varför man aldrig kan utgå från att en översättning har samma antal kapitel som motsvarande engelskspråkiga original. Minskningen av antal kapitel kan kopplas ihop med en komprimering eller förkortning av texten i syfte att rymma den inom ett förutbestämt sidantal, som ett komplement till beskärning och ökad texttäthet. Då antal kapitel förefaller vara en bättre indikation på grad av förkortning än sidantal föreslås båda uppgifterna rutinmässigt registreras i bibliografier av olika slag. Meningsfulla jämförelser av antal kapitel mellan olika svenska utgåvor låter sig endast göras mellan nyöversättningar och nyredigeringar, medan nytryck och nydistributioner per definition inte kan medföra någon förändring.

Artikeln i pdf, bättre för utskrift: Kapitel

The chapter says something like: The characters may not have known it, but something had ended, and something else was about to begin. [Dames 2014]

Nästan alla romaner har en indelning av texten i kapitel. Kapitelindelningen anses ge läsaren välbehövliga vilopunkter och när man tar en paus i läsningen blir det som regel när man läst ut kapitlet. Ett nytt kapitel markerar ofta ett scenbyte, och förbereder läsaren på detta. Kritiska röster har hävdat att kapitelindelningen riskerar att bryta känslan av fiktion i och med att den tydligt påminner läsaren om att hen befinner sig i en roman. Men i och med att avsaknad av kapitel är ytterst ovanlig får man anta att deras fiktionsbrytande effekter inte är så stora så att de på något sätt förstör läsupplevelsen.

En romans textmängd kan rymma en rad hierarkiska indelningsnivåer. Ett eller flera stycken kan bilda avsnitt, som regel utan numrering eller rubriker, men åtskilda av blankrad eller asterisk. Avsnitt kan föras samman till kapitel, vilka som regel utgör den huvudsakliga indelningen och vanligen är försedda med nummer och/ eller rubriker. Det förekommer även att romaner har en övergripande indelning i delar, ibland till och med spännande över flera volymer. Förekommande indelningars nivåer över om stycken är entydiga endast i de fall nivåerna markeras med namn. När så inte är fallet måste tolkningen utgå från konventioner, vilka författaren förstås medvetet kan välja att bryta emot.

När det gäller hanteringen av kapitel kan en första indelning vara om de alla markerats på exakt samma sätt eller om varje kapitel har ett unikt nummer eller namn, eller bådadera.

Bild 1

Kapitelrubriker är ovanliga i svensk westernpocket och ännu rarare är en innehållsförteckning. Båda förekom dock reguljärt i Romanförlagets Nyckelböcker under en tid. Här nr 579 från 1962, Dakota menar mord! av Ralph Cummins med tretton kapitel.

En numrering gör att sista kapitlets nummer även anger antal kapitel i boken, medan där namn används antal kapitel måste räknas manuellt. Ett unikt nummer eller namn gör att man lättare kan referera till ett visst kapitel, medan man i en bok med uniform markering endast kan referera till det kapitel som börjar på en viss sida, vilket förstås kan variera mellan olika utgåvor.

Det känns rimligt att anta att kapitlen ingår i den struktur som författaren bygger för sin roman där varje kapitel till exempel kan motsvara en eller flera scener i handlingen. Kapitelindelningen bör i och med detta vara fixerad och kunna återfinnas oförändrad i en viss romans olika av författaren obearbetade utgåvor, inklusive översättningar. För enkelhetens skull håller jag mig här till pappersböcker, väl medveten om att olika elektroniska distributionsformer öppnar upp för andra möjligheter.

Hur många kapitel en viss roman har kan antas bero på dess textmängd liksom på vilken genre den tillhör. Man kan även tänka sig att det finns en utveckling över tiden. Om till exempel kapitlens textmängd relateras till läsrytm har det hävdats att den nutida romanens utformning kan tänkas gå mot flera kapitel av minskande omfattning. När det gäller kiosklitteratur kan man även tänka sig att antal kapitel i böckerna varierar såväl mellan olika författare som bokserier och förlag. Variationen inom en viss författares produktion kan tänkas säga något om dennes grad av formelmässighet.

Trots att en romans antal kapitel är fixerat och som regel lätt att avläsa är detta en uppgift som normalt saknas i den bokinformation som rutinmässigt registreras i bibliotekskataloger och på försäljningslistor. Däremot anges sidantal, vilket beroende på typografisk utformning varierar mellan olika utgåvor. Det är alltså svårt att få kunskap om en viss romanutgåvas kapitelantal utan att ha boken i sin hand. Tyvärr inget man kan googla sig till alltså. Men i några av de författarevisa boklistor jag tidigare ställt samman ingår uppgifter om antal kapitel.

Lite empiriska data
Tex Kirbys tjugo böcker om Brad Lando har ett kapitelantal som varierar mellan sex och tretton, med hela fjorton av böckerna på nio kapitel (Nilsson 2016a). Något högre är antalet i de trettio böckerna om Lassiter skrivna av Jack Slade, med mellan tio och tjugofem kapitel och ett medelvärde kring tretton eller fjorton (Nilsson 2016b).

Antal kapitel per bok anges även i min bibliografiska översikt av Kjell E. Genbergs romanserie om västernhjälten Ben Hogan (Nilsson 2015), och jag kunde där konstatera en variation mellan åtta och tretton kapitel. Precis som Simenons romaner om kommissarie Maigret så kom Genbergs romaner att med tiden få ett mer fixerat antal kapitel efter en inledande period av större variation (Wenger 2006). Men där Simenon låg kring åtta kapitel, låg Genberg kring tio. Murielle Weng (2006) konstaterar att: ”This number of 8 or 9 is in a way the ’ideal’ number for Simenon in this period, and he gives us the impression of constructing these novels deliberately according to this number, as if it were fixed in advance.” Det förefaller inte otroligt att även Genberg, som snabbförfattare, jobbade med ett i förväg bestämt antal kapitel. Samma förhållande tycks ha gällt för Tommy Schinkler, vars böcker om Joe Montana, McAllister med flera hjältar utgivna under pseudonymen Tom Dutchman snittar hårt på sju kapitel.

Material och metod
Föreliggande studie bygger främst på böcker i min ägo. Antal kapitel har registrerats i drygt 2600 olika svenska westernpocket. Av engelskspråkiga utgåvor har jag använt mig av 41 olika titlar av Louis L’Amour, nio av Ray Hogan, samt 14 av övriga amerikanska författare, samtliga även med som översättningar i det svenska materialet. Bland de svenska böckerna återfinns cirka 250 romaner i två eller flera olika utgåvor, vars kapitelantal kunnat jämföras.

Multipla svenska utgåvor av samma roman har indelats i följande fyra olika kategorier. I min jämförelse av antal kapitel har jag endast använt mig av kategorierna nyöversättning och nyredigering, i och med att återutgåvor i form av nytryck och nydistribution per definition har identiska sid- och kapitelantal som de första utgåvorna.

Nyöversättning föreligger när samma verk getts ut oberoende i alternativa översättningar, som regel av olika förlag. Vanligen har de olika översättningarna olika titlar och skiljer sig även i sidantal. Exempel är Boknöjes återutgåvor av böckerna om Fargo, tidigare utgivna i Wahlströms blandade serie Kaliber 45, eller Semics böcker om El Coyote, tidigare utgivna i en särskild serie av Lindqvists. Nämnas kan även Regals serie Max Brand och Winthers båda serier Louis L’Amour och Sacketts. Fenomenet omfattar även enstaka titlar i olika blandade serier.

Nyredigering innebär att den befintliga översättningen anpassas till ett nytt format, vanligen ett förändrat sidantal. Ett bra exempel är Läsförlagets nyutgåva av böckerna om Ben Hogan, tidigare utgivna av Williams respektive Malmborg & Hedström. Även Richters tredje utgåva av böckerna om Morgan Kane tillhör denna kategori, liksom Wennerbergs båda kortlivade reprisserier Arizona och Laredo, vilka båda hämtade sitt material från förlagets blandade serie Pyramid. Även delar av andra blandade serier kan föras till denna kategori, liksom Bästa Västern nr 1–56 där romaner hämtade från Wahlströms blandade serier omformats från en 128 till en 120 sidors inlaga. I samma serie har böckerna nr 81–98 anpassats till en inlaga med större text, utökad till 160 sidor. Av de många återutgåvorna inom ramen för serien Walt Slade är flertalet mellan numren 158 och 208 samt 247 och högre nyredigeringar.

Nytryck föreligger när ett verk trycks upp på nytt i samma format som tidigare, dvs med identisk typografi och sidantal. Särskiljande detaljer kan föreligga i form av raderade eller flyttade arksignaturer, eller utbytt eller raderad reklam på sista textsidan. Som regel gäller det en ny upplaga av en viss serie eller en särskild reprisserie som blandar titlar ur olika serier i förlagets tidigare produktion. Av nya upplagor kan nämnas de andra utgåvorna av böckerna om Big Jim och Morgan Kane (fram till och med bok nr 48), samt Bill och Ben Special (fram till bok nr 30). Ingen hel reprisserie tillhör denna kategori, men i Wahlströms utgåva av Bästa Västern är bok nr 57 till 80 av detta slag. Av de många återutgåvorna inom ramen för serien Walt Slade är flertalet med nummer mellan 209 och 245 nytryck.

Nydistribution innebär att böcker från en tidigare tryckning, som returnerats av försäljarna, skickas ut på nytt med ny prismärkning eller i form av samlingsvolymer med nya pärmar. Medan Wahlströms gjorde detta endast genom reaprislappar och försäljning främst via varuhus som Tempo/ Åhléns, använde sig Wennerbergs av samlingsvolymer till lågpris innehållande inlagan från två eller tre tidigare böcker försedd med nya gemensamma pärmar. Då ingen ny tryckning gjorts saknar de nydistribuerade utgåvorna egen datering och ISBN-nummer. De ingick som regel i särskilda serier med löpande numrering, som 2 Västern i en, 3 Västern i en, Dubbelvästern, Prärieböckerna dubbel och Larry Kent & Walt Slade dubbel.

Original kontra översättning
De 14 blandade amerikanska böckernas engelskspråkiga utgåvor jag undersökt har mellan 12 och 43 kapitel, och i 12 av fallen är antalet identiskt i motsvarande svenska utgåvor. Undantagen är Roe Richmonds båda Bantam-utgåvor från 1986, i svensk översättning i Bästa Västern nr 122 och 130. Carikaree Crossfire har 22 kapitel i original, men endast tio i svensk översättning som Mannen från Idaho, och för The Saga of Simon Fry/ En mördares hämnd är motsvarande siffror 18 respektive 12. Tre av de nio romanerna av Ray Hogan har i svensk översättning något färre kapitel än originalen, medan de övriga är oförändrade. Av de 41 romaner av Louis L’Amour jag studerat har endast 17 lika många kapitel i översättning som i original, medan 22 har färre kapitel som översättning, och två varierar beroende på svensk utgåva (se appendix). Av de 28 svenska utgåvorna med reducerat antal kapitel uppvisar nio endast en smärre justering, medan de övriga 19 har genomgått en ordentlig minskning, upp emot en halvering.

Bild 2

I original har Louis L’Amours roman The Iron Marshal från 1979 hela 21 kapitel, medan den svenska översättningen Järnsheriffen från 1989 endast har tio kapitel.

Min slutsats blir att översättningarna kan ha lika eller färre, men aldrig fler kapitel, än utgåvor på originalspråket. En annan slutsats är att när antal kapitel varierar mellan olika svenska utgåvor av samma roman är det sannolikt det högre antalet som matchar originalutgåvans. Helt klart kan man inte utgå ifrån att en viss svensk översättning har samma antal kapitel som originalet, utan detta måste i varje enskilt fall beläggas empiriskt.

Olika svenska utgåvor
Marshall Grovers många böcker om Bill och Ben gavs ut i en lång serie med löpande nummer, i vilken många återutgåvor ingår. Dessa gavs även ut i serien Bill och Ben Special med egen numrering från ett till 54 och dominerad av nytryck. Av de 33 böcker i specialserien som kunnat jämföras med motsvarande första utgåvor utgör endast nio nyredigeringar, och ingen av dessa uppvisar någon förändring avseende antal kapitel. Av de tio återutgåvor som jämförts i huvudserien är fem nytryck och fem nyredigeringar, och inte heller någon av dessa uppvisar någon förändring i kapitalantal. Troligen matchar de originalutgåvornas antal, och det kan noteras att det genomgående är relativt få kapitel, vanligen åtta till tio, i böckerna. Få kapitel tycks för övrigt karakterisera Australiens hela utgivning av västernböcker, och alltså inte bara Marshall Grover (= Leonard F. Meares).

Böckerna om Walt Slade har genomgående fler kapitel än de av Marshall Grover och sex av totalt tjugo studerade nyredigeringar uppvisar ett förändrat antal kapitel, med det lägre antalet i den andra utgåvan. Antal kapitel har beskurits ordentligt och förefaller kunna kopplas till de senare upplagornas större text.

I den första återutgåvan av serien om Morgan Kane är de första 48 böckerna rena nytryck. Från och med bok nr 49 handlar det däremot om nyredigeringar med större text och betydligt fler sidor. Av tolv jämförda titlar är det endast två som kan uppvisa ett förändrat antal kapitel. Det gäller bok nr 67 och 68, Blodig väg respektive Röd mans hämnd. I båda fallen kombineras ett utökat sidantal med en drastisk minskning av antal kapitel, vilket väl visar att sidantal inte är någon bra indikation på en utgåvas grad av förkortning.

De båda reprisserierna Arizona och Laredo innehåller nyredigerade versioner av texter tidigare trycka i Pyramidserien. Ingen av de nio studerade böckerna uppvisar någon förändring av kapitelantalet.

Återutgåvorna i reprisserien Bästa Västern har som regel samma antal kapitel som de första utgåvorna och jag har endast hittat två undantag.

Bild 3

Bästa Västerns återutgåvor har som regel samma antal kapitel som motsvarande första svenska utgåvor. Två undantag återfinns i nr 35 Förföljaren av Richard Telfair och nr 136 De hårdhjärtade av Roe Richmond. Den förra är en nyredigering med endast ett kapitel mindre än sin föregångare i Mustangbok nr 100, medan den senare är en nyöversättning med fem kapitel färre än i Nyckelbok nr 620.

Förföljaren av Richard Telfair har ett kapitel mindre i Bästa Västern nr 35 än i Mustangbok nr 100. Bästa Västerns utgåvor innehåller som regel samma översättningar som de första svenska utgåvorna, men av fyra undantag är det endast nr 136, Roe Richmonds De hårdhjärtade i översättning av Wåge Andersson, som skiljer sig med fem kapitel färre än Nyckel-utgåvan från 1964, Fågelfri i Donald Dales översättning (orig. The Hard Men). Av Bästa Västerns totalt 40 studerade nyredigeringar och nyöversättningar är det alltså endast två som uppvisar ett förändrat kapitelantal, och i båda fallen rör det sig om en minskning.

Boknöjes återutgivning av ett urval av John Benteens böcker om Fargo, tidigare utgivna i Wahlströms blandade serie Kaliber 45, bygger helt på nyöversättningar. I två fall av tio uppvisar här återutgåvan (nr 4 och 11), i likhet med den amerikanska originalutgåvan, ett kapitel mer än den första svenska utgåvan.

Den största andelen återutgåvor med ändrade kapitelantal återfinns bland alternativa översättningar av samma titlar, som regel utgivna i olika förlags blandade serier och ofta under olika svenska titlar. Av de totalt 41 sådana parvisa jämförelser som kunnat göras uppvisar hela 16, en skillnad i antal kapitel, motsvarande 39 procent.

Tre maskerade Pingviner
Tre intressanta fall av återutgåvor inom samma bokserie i form av nya översättningar med ändrat antal kapitel har påträffats bland Pingvinböckerna från 1971 och i original utgivna i inbunden form av engelska John Greshams förlag 1965. I samtliga tre fall kom återutgåvorna till efter det att Williams övertagit serien från Pingvinförlaget med koppling till Elanders i Göteborg.

Gunsmoke Galahad av Con Travers i original hade 159 sidor kan man anta att den första svenska Pingvin-utgåvan från samma år, nr 404 Dan Farman skjuter skarpt, med sina 127 sidor och 21 kapitel är något förkortad. Nr 553 från 1971, Häng mördaren, utgör en andra utgåva i ny, anonym, översättning. Denna utgåva har endast 18 kapitel beroende på parvis sammanslagning av kapitel i början, i mitten och i slutet av boken. Trots att sidantalet är det samma förefaller denna andra svenska utgåva vara mer förkortad än den första.

Även romanen Tornado Range av förlagspseudonymen Luke Spring finns i två olika Pingvin-utgåvor. Först kom den ut 1965 som bok nr 410 Mord i barm, med 21 kapitel, och senare 1971 som bok nr 544 För ung att dö med endast 15 kapitel. Hjältens namn har härvid ändrats från Whit Starr till Whit Scarr och den kvinnliga huvudkaraktären har fått byta namn från Sally Farrell till Linda Sangrist.

Ross Cords roman The Killer Breed har i Pingvin-serien även den utgivits i två olika översättningar; en första av Siri Sundstedt som Falskt ruteress i nr 419 från 1966, och en andra anonym som Hårt mot hårt i nr 543 från 1971.

Bild 4

Romanen The Killer Breed av Ross Cord återfinns i Pingvinserien som två olika översättningar: Falskt ruteress i nr 419 från 1966, respektive Hårt mot hårt i nr 543 från 1971. Då den senare utgåvan har 20 kapitel, mot originalets 15, har vi här ett ovanligt exempel på en svensk översättning med fler kapitel än det engelskspråkiga originalet.

Medan den första utgåvan har en löpande indelning i 14 kapitel försedda med rubriker har den andra 20 kapitel som börjar på ny sida och saknar rubriker. Från kapitel 1 har i nr 419 urskiljts en inledande prolog på två sidor, vilken i nr 543 ingår i kapitlet. Fem av kapitlen i nr 419 motsvarar var och ett dubbla kapitel i nr 543, medan kapitel 12 i den förra motsvarar kapitlen 17-19 i den senare. Märkligt nog har å andra sidan de båda sista kapitlen i nr 419 bakats ihop till det avslutande tjugonde kapitlet i nr 543. Den tidigare utgåvans brytpunkter för kapitlen motsvarar i övrigt den senare, med undantag för kapitel 11 som börjar mitt inne i den senares kapitel 15. Den senare utgåvans något högre sidantal motverkas av den förstas större satsyta, varför komprimeringsbehovet torde ha varit ungefär motsvarande, men utnyttjat olika lösningar. Samme författare, Thomas Charles Packham Webb, skrev även en roman med samma titel under pseudonymen Webb Anders. Den gavs ut av Brown Watson 1958 och skiljer sig från sin namne av Ross Cord både vad gäller handling och karaktärernas namn.

Då jag inte känner till någon senare engelskspråkig utgåva av Ross Cords The Killer Breed får man utgå från att båda svenska översättningarna utgått från samma källa. Originalet har ett ”prelude” plus 15 numrerade kapitel försedda med rubriker, och liknar därmed den första svenska utgåvan i allt förutom att denna endast har 14 kapitel. Med utgångspunkt i ett foto av innehållsförteckningen, tycks skillnaden ligga i att originalets kapitel 12 och 13 i översättningen bakats ihop till ett. Att den svenska utgåvan från 1971 har sex kapitel fler än det engelska originalet är anmärkningsvärt och det enda exempel jag hittills sett på ett förhållande av detta slag.

Stor variation i antal kapitel
Av de svenska westernpocket jag undersökt är det ingen som helt saknar någon form av indelning av texten, men närmast kommer nog Halvblodet av Peter Dawson, utgiven 1965 som nr 51 i serien Silver Star. Pseudonymen Peter Dawson användes ursprungligen av Jonathan Glidden, bror till Frederick vars böcker gavs ut under namnet Luke Short, men när Jonathan hastigt avled och Bantam hade kontrakt på ytterligare åtta titlar hyrdes Otis Gaylord in som författare från Disney Studios. Texten till The Half-Breed saknar i svensk översättning en kapitelindelning, men är försedd med 46 blankrader. Dessa kan ibland sitta på motstående sidor eller vara långt åtskiljda, och det känns inte rätt att i detta fall tala om kapitel. Det amerikanska originalet från 1962 saknar jag tyvärr relevant information om.

En liknande indelning kan ses i romanen Rakt mot faran …. av Clem Colt, utgiven 1970 som nr 24 i serien Longhorn. På tretton ställen i boken finns en tomrad och på sidan 48 börjar det nya stycket först efter fyra tomrader. Fram till sidan 108 följer historien huvudpersonen Morgan Price utan några egentliga scenväxlingar. Men därefter växlar författaren flitigt mellan personer och platser inblandade i den komplexa ranchfejden, och detta i de flesta fall utan ens en tomrad. Jag har tyvärr inte kunnat göra några jämförelser med någon av de engelskspråkiga utgåvorna av samma roman.

Döden i mörkret av Ernest Haycox, utgiven 1974 som Pyramidbok nr 350, har endast en indelning i två delar. Även om Longhorn-seriens första bok från 1968, Gravskrift av Wyatt C. Bannister, saknar egentlig kapitelindelning, så indelas huvudpersonens egen berättelse efter datum och innefattar även en rad olika dokument i form av tidningsurklipp och rapporter. Det går att tolka dessa delar som onumrerade kapitel försedda med rubriker.

Hans onda förflutna av Hal G. Evarts, utgiven 1963 som Pyramidbok nr 201, är en bok som kan tyckas helt sakna kapitelindelning. Det amerikanska originalet från 1962, Massacre Creek, har dock en indelning i tjugo onumrerade kapitel, vilka även saknar rubriker. Nytt kapitel markeras med ett tomrum av cirka fyra raders höjd, försett med tre centrerade asterisker. Det första kapitlet inleds av en anfang, vilken dock saknas i den svenska utgåvan, vilken i övrigt i stort sett har kapitelindelningen bevarad. Dock har originalets sjuttonde kapitel utelämnats i översättningen, vars kapitelbyten till en början endast markerats med en tomrad. Från och med det sjunde kapitlet har raden försetts med tre centrerade tankestreck. På sidan 109 återfinns en sådan markering, vilken saknar motsvarighet i originalet. Man kan därmed hävda att båda utgåvorna innehåller tjugo kapitel, även om indelningen är otydlig och kapitlen svåra att referera till.

Även amerikanen Lou Cameron använder sig ibland av onumrerade kapitel. Ett exempel är hans roman The Spirit Horses från 1976, vilken behandlar kavalleriets försök med kameler som riddjur. I originalet markeras varje nytt kapitel av en liten teckning av en kamel istället för av en siffra, men den svenska utgåvan från 1978 som Mustangbok nr 210 saknar teckningar och har en normal kapitelnumrering från ett till 23.

Bild 5

Kapitlen i Lou Camerons roman The Spirit Horses från 1976 saknar i orginal numrering, men markeras istället av en liten vinjett föreställande en kamel. Den svenska utgåvan från 1978 är dock försedd med den normala numreringen av kapitlen, vilket här kan beskådas på två motsvarande sidor där bokens andra kapitlet börjar.

Hela 43 kapitel har Max Brands roman Låt pistolerna tala, utgiven redan 1955 som Zebra-bok nr 14. Även tre andra romaner av samme författare har 40 eller fler kapitel. Av övriga författare kan nämnas Frank Grubers roman Lobo – Vargarnas dal med sina 42 kapitel, utgiven 1975 som Präriebok nr 155. Det blir inte några omfattande kapitel att fördela över de 139 boksidorna.

Slutdiskussion
Anledningen till att en översättning innehåller färre kapitel än originalet tycks främst vara att texten måste komprimeras för att rymmas inom ett förbestämt sidantal dikterat av ett standardiseringsbehov. Varje bortplockat kapitel innebär en eliminering av det utrymme som använts för att markera det nya kapitlets början. Självklart kan denna typ av tomrum även sparas in genom typografisk manipulation, vanligen genom en förtätning av texten, men även genom att övergå från kapitel som börjar på ny sida till en löpande indelning. Textens omfattning kunde även minskas genom att översättarna instruerats att utelämna avsnitt som saknade direkt koppling till handlingen. Det finns en tendens i det studerade materialet att en mer påtaglig reduktion av antal kapitel har nyttjats mest frekvent i två olika situationer. I det ena fallet när den bokserie återutgåvan hamnat i har färre sidor i inlagan än vad den tidigare utgåvan hade, och i det andra fallet när återutgåvans bokserie gått över till större text i kombination med ett utökat, men ändå otillräckligt, sidantal. Exempel på den första situationen finns i några återutgåvor i Prärieböckerna, medan den andra har dokumenterats bland annat i Morgan Kane, Walt Slade och Louis L’Amour.

Om den huvudsakliga anledningen till en bantning av antal kapitel i förhållande till originalutgåvorna tycks ha varit att spara utrymme för att få texten att rymmas inom ett förbestämt sidantal kan det förefalla svårare att se en anledning till en ökning av antal kapitel. I fallet The Killer Breed misstänker jag att ökningen av antal kapitel utgör en del i förlagets strävan att maskera att boken redan finns utgiven på svenska i samma serie. Ny titel, ny översättning och ändring av karaktärernas namn kan ses som andra sätt uppnå samma resultat.

En mer omfattande analys av variationen i antal kapitel kräver en rikligare tillgång till engelskspråkiga utgåvor av de böcker som översatts till svenska än vad jag har haft. Helt klart kan man inte jämställa antal kapitel i översättningarna med originalens, varför till exempel eventuella skillnader mellan olika författare inte på ett säkert sätt kan separeras från skillnader mellan svenska utgivare och bokserier. Jag har inte heller sett några undersökningar av hur antal kapitel kan tänkas variera mellan olika engelskspråkiga utgåvor av samma verk, men har fått en uppfattning att denna variation kan vara mycket mindre än den mellan olika svenska utgåvor. Känslan infinner sig av att vi i Skandinavien behandlat dessa texter lite mer respektlöst än vad man gjort till exempel i USA.

Då antal kapitel i många fall tycks ge en bättre indikation på en översättnings eller utgåvas grad av förkortning än vad sidantalen gör, vill jag rekommendera att båda uppgifterna tas med i bibliografier av olika slag.

Källor

  • Dames, Nicholas, 2014: The chapter: A history. The New Yorker, October 29, 2014.
  • Nilsson, Anders N. 2015: Ben Hogan rider igen, del 1. En bibliografisk översikt. DAST Magazine, 24 april 2015.
  • Nilsson, Anders N. 2016a: Tex Kirbys böcker om Brad Lando: Originalutgåvor som är översättningar. DAST Magazine, 12 maj 2016.
  • Nilsson, Anders N. 2016b: Lassiter – västernhjälte med många ansikten. DAST Magazine, 15 juni 2016.
  • Wenger, Murielle, 2006: More than just a title … http://www.trussel.com/maig/chapterse.htm.

Appendix
En jämförelse av antal kapitel i amerikanska och svenska utgåvor av 41 olika romaner av Louis L’Amour. Utgåvorna har först sorterats efter om antal kapitel skiljer sig åt eller ej, och därefter i bokstavsordning efter originaltitel. När antal kapitel skiljer sig åt anges de som amerikansk utgåva/svensk utgåva.

Appendix



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22