Sådan är psykopaten

Mar 13th, 2010 | By | Category: 2004-4, Artikel

Av Leif-Rune Strandell

Många har läst böcker av henne, och kopplar namnet till äpplen och svamp. Görel Kristina Näslund är hushållsläraren som nu kan lära deckarförfattare:

I våras kom den ut, den första boken på svenska med aktuell forskning om psykopati och psykopater: Lär känna psykopaten.

Psykopaten är en vanlig figur i kriminallitteraturen. Lyckligtvis är han (för det är mest en han) inte lika vanlig i verkligheten. Det lär man sig i boken, en oundgänglig faktasamling för den deckarförfattare som strävar efter korrekt information. Boken innehåller inte bara redovisning av forskningens läge i dag, hur man seriöst bedömer personer efter en standardiserad skala, utan där finns också intervjuer.

Clark inte typisk

Den mest kände av de intervjuade är Clark Olofsson, men han är inte den mest typiske psykopaten – han har varit gift med samma kvinna länge, han håller väl reda på alla sina barn och har mycket kontakt med dem.

Andra intervjuer, av några yngre brottslingar som möjligen är på väg mot den kompletta psykopatidiagnosen, ett par kvinnor som levt ihop med män som torde vara psykopater, ger fördjupad bild av området.

För det måste sägas: psykopati är ingen sjukdom, utan en personlighetsstörning. Vad den beror på är inte säkert. Och naturligtvis är det inte knivskarpa gränser. Vi kan alla ha psykopatiska drag, men de som uppfyller listan med kriterier för att klassas psykopati är mycket få, kanske en halv procent av befolkningen och lika många med tydliga psykotiska drag. De är alltså inte många men de ställer till med mycket elände för dem som drabbas av dem.

Anhöriga intresserade

Det märktes en tid efter det att boken kommit ut. Förlaget bjöd in till ett seminarium i Stockholm. Först berättade Görel Kristina om boken, sedan fick publiken, en fullsatt största samlingssal i ABF-huset, ställa frågor. Och de kom uppenbarligen från anhöriga, inte minst föräldrar till kvinnor som levde ihop med, eller förföljdes av, psykopatiska män.

De förenklade resonemangen om att man inte kan bli framgångsrik hög chef utan att vara psykopat är just förenklade. En chef kan naturligtvis ha det lättare om han har sådana psykopatiska drag att han kan avskeda hundratals anställda på dagen och sedan sova lugnt på natten. Men riktiga psykopater blir knappast höga chefer.

Läs boken och lär.

Funderande matskribent

Varför skriver man då en sådan bok? Egna erfarenheter? Nej, där kan vi lugna läsaren. Görel Kristina Näslund föddes 1940 i Umeå, utbildade sig till hushållslärare. Det av arbete på ICAs provkök, matskribent i Expressen och det längsta fasta jobbet hon haft, som matskribent på Tidningen Vi. Skrivit hade hon gjort dessförinnan, som frilans under några i USA.

Så kom det, som det gör för många av oss, en fundering om man inte kan göra något annat. Så från mat till människor, hon började läsa psykologi på universitetet. När hon väl fått upp farten där slutade det inte förrän hon doktorerat, 1996.

Under utbildningen gjorde hon praktik på Karsuddens rättspsykiatriska sjukhus, där hon träffade de psykiskt störda grova brottslingarna. Ingen av dem påminde om Clark Olofsson, många hade svåra psykiska sjukdomar.

Doktorandstudierna gjorde hon på Karolinska Institutet, på institutionen för klinisk neurovetenskap.

Hjälp av Åsa Nilsonne

Skrivit har hon gjort hela tiden. Nu kommer hennes sjätte bok om äpplen, det har blivit två svampböcker, elva barnböcker, inalles 33. Hon har skrivit ett par om att det är hälsosamt att skratta, och 1997 kom en populärvetenskaplig bok om borderlinestörning. Där hade hon viss hjälp av psykiatern och deckarförfattaren Åsa Nilsonne, som hon träffade under forskarutbildningen. Boken togs emot väl och en kollega ville att hon också skulle skriva om psykopater.

Efter fem kapitel blev Natur och Kultur intresserade. Sådana här faktaböcker tar sin tid att skriva, det är mycket att läsa in, och man skall hitta experter och andra personer att intervjua.

Hon skrev till två välkända brottslingar, en var alltså Clark Olofsson. Clarks svar kom snabbt, med klara instruktioner hur hon skulle söka tillstånd hos danska fängelseledningen.

Den andre svarade efter ett tag, med lite poetiska skrivningar som inte gav svar på om han ställde upp. Hon berättade detta för Clark Olofsson som skrattade och sa:

De riktiga psykopaterna vill inte träffa dig.

Och det ville han inte.

De övriga intervjuade fick hon kontakt med på olika sätt, via bekanta, tidningsintervjuer och psykologer.

Olle (som han kallas i boken) är smart. Han förstod direkt vad hon ville, och förklarade: Jag ljuger mycket, men inte nu.

Clark tog längst tid

Intervjun med Clark Olofsson tog längst tid, de träffades under två dagar. Intervjuerna gjorde under skrivarbetets gång, och gav impulser till hur hon skulle gå vidare med texten.

Nu då, med boken klar, ser hon psykopater överallt? Nej, men utifrån massmedierna kan man ju dra slutsatser. Giriga direktörer som berikar sig själva har klart psykopatiska drag, de sätter upp egna regler, känner sig överlägsna andra och skor sig på andra.

Det genomgående draget är bristen på empati, medkänsla får andra människor.

Psykopat i Knutby?

Naturligtvis har hon funderat över Knutbydramat.

Pastorn visar sin överlägsenhet, hänvisar till gud, saknar empati, visar inga skuldkänslor. Han har haft en rad kärleksaffärer, ett vanligt drag också hos många andra, men få normala äktenskapsbrytare handlar så som han gjort.

Anna Lindhs mördare däremot stämmer inte med bilden. Han var ett ensamt barn, medan psykopater brukar samla hov omkring sig, och han sökte psykiatrisk hjälp, och det gör inte psykopaten.

– Jag saknar en kvinnlig psykopat i boken, säger Görel Kristina, som efter att boken kommit ut fått en hel del kontakter.

Vem blir psykopat? Det tycks krävas både en medfödd känslighet och riktigt dåliga uppväxtförhållanden. Därför är det viktigt att barn i riskzonen kommer bort från de farliga miljöerna.

Och varför fortsätter psykopaten? Lär han sig inget av det som händer?

Kick av att begå brott

Görel Kristina kom under arbetet på en egen teori. En av de intervjuade förklarade att det är så skönt att begå brott, man får en sådan kick av det.

Det är en form av beroende, ett sätt att känna något man annars inte gör. Svenssonliv räcker inte till.

Kända massmördare som Ted Bundy och förebilden till Hannibal Lecter har förklarat att dödandet ger den där kicken de behöver.

För oss deckarläsare (och för författarna också) verkar det räcka med kickarna från goda berättelser. För den som vill veta mer om verkligheten är Görel Kristinas bok inte alls så svår att plöja igenom.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22