Så är det att skriva deckarbibliografier

Dec 23rd, 2010 | By | Category: 2010-4, Artikel

Lars-Erik Nygren, belönad bibliograf, har nyligen gett ut en bok om Wilkie Collins. Här skriver han om sitt deckarintresse och om hur det är att skriva bibliografier.

Han är född 1943 i Lund. Fil kand med national- och företagsekonomi som huvudämnen. Arbetat som ekonom och ekonomichef inom bl a  Tullverket och Malmöhus läns landsting. Senare djurparkschef i Skånes Djurpark, miljöchef och naturvårdsansvarig i Malmöhus läns landsting och Region Skåne. Numera bosatt i Arlöv. Pensionerad sedan 2001.

Har tar gärna emot uppgifter och kompletteringar till sina biografier. Han nås med vanlig post på Tågvirkesgatan 2, 232 35 Arlöv, per telefon 040-461479 och per epost lars-erik.nygren@comhem.se.
———————————————–
Deckare har jag läst sedan jag lärde mig läsa, nästan. De fanns i mitt föräldrahem, och alltifrån Agatha Christie till Alibimagasin slukades med samma läsglädje. Efterhand började jag samla deckare själv. Inte minst åren i Stockholm i början av 1970-talet, med kontakter med likasinnade som Iwan Hedman-Morelius, Per Wessman (mannen bakom den berömda deckarkatalogen Deckarsamlaren) m.fl. stimulerade samlandet.

Mitt intresse för bibliografier började med Edgar Allan Poe. Det var snårigt att reda ut var alla hans noveller var publicerade, och det hela resulterade så småningom i min första bibliografi. Att jag 2005 fick Svenska Deckarakademins fackbokspris för mina bibliografier var en stor glädje!

Mitt arbete med bibliografierna har gått hand i hand med mitt samlande, ofta nästan omöjligt att skilja det ena från det andra. Allt gick förstås inte att finna på antikvariat och bokbodar. I min ungdom hade jag arbetat som katalogbiträde på Universitetsbiblioteket i Lund ett år, och jag började kontrollera i UB:s kataloger och bokmagasin vad som skulle finnas för att få Poe-bibliografin komplett – som om en bibliografi någonsin blir komplett! Poe-bibliografin gavs mycket riktigt ut i tre–fyra versioner, den senaste 1998, innan jag avslutade det projektet. Då bestod den egna Poe-samlingen av 7-8 hyllmeter svenska utgåvor.

Ett element som oftast inte finns med i bibliografier är olika varianter av en och samma bok. Ett spännande exempel på detta är Ernst Lindbloms Den svensk-amerikanske Sherlock Holmes, utgiven 1908 på Gullbergs förlag. Den ingår i förlagets Detektivbibliotek och såldes för en krona. Men en restupplaga gavs ut 1912 med ett helt annat omslag. Då vände man ut och in på det överblivna omslaget till den anonymt utgivna Baronessan Pantzarcrona och använde det! (Författare till Baronessan Pantzarcrona är för övrigt Axel Kerfve.) Jag tycker det är intressant med varianter och har bemödat mig att finna sådana när jag arbetat med bibliografierna. Det är en speciell glädje att finna en tidigare okänd variant! En artikel om den svensk-amerikanske Sherlock Holmes publicerades i The Moor, magasin för sherlockianer och numera försöker jag hålla koll på alla kända exemplar av boken, vilket inte är så många.

Genom åren har det blivit åtskilliga besök på UB i Lund och Kungliga Biblioteket i Stockholm för att studera böcker som varit svåra att få tag i på annat sätt. Ett bekymmer med 1800-talslitteraturen är ju att den oftast gavs ut i häftade exemplar, som sedan bands in – utan omslagen! Inte ens på universitetsbibliotekens exemplar finns alltid omslagen bevarade, vilket gör en fullständig katalogisering omöjlig.

Ett annat intresse under många år var H Rider Haggards äventyrsböcker. Även detta resulterade i en bibliografi 2001. I slutskedet med arbetet med den bibliografin tillbringade jag mycket tid med att söka efter följetonger i dagstidningar på UB i Lund. De flesta större dagstidningar är mikrofilmade. Här gömmer sig en skatt av kända och okända kriminalberättelser! En hel del av dagstidningarnas kriminalföljetonger gavs aldrig ut i bokform. Nu har KB dessutom börjat att digitalisera en del äldre dagstidningar som alltså kan läsas på nätet! Det underlättar naturligtvis att man kan sitta hemma och söka via Internet. Rider Haggardbibliografin behövde så småningom revideras, inte minst med alla nyfunna följetonger, och lades ut på Internet för något år sedan: www.jules-verne.dk/svenskhaggardindex.html. Här ligger för övrigt också en svensk Jules Verne-bibliografi, som jag har medverkat till att lägga upp. Fördelen med Internet är att man kan visa alla bokomslag i färg!

En annan fördel med Internet är att det blivit lättare att hålla koll på utbudet från många antikvariat landet runt.

Wilkie Collins började jag intressera mig för på allvar när jag läste Månstenen och Den hvitklädda kvinnan för många år sedan. Hade Collins skrivit fler böcker – jo det hade han ju. Efterhand fick jag tag i flera böcker och läste, och engagerades av hans intresse för det kriminella, som finns i nästan hela hans produktion, och av hans starka känsla för rätt och rättvisa, även för de som inte fanns på samhällets topp. Dessutom var han en fascinerande person. God vän med Dickens, en lysande teaterskådespelare och ett spännande privat liv med förbryllande förhållande med kvinnor, och senare i livet opiummissbruket för att dämpa smärtorna från reumatismen och gikten.

I Nya berättelser från 1875 fann jag en intressant kriminalberättelse: ”John Jago’s ande eller Död eller lefvande?” Den hette ursprungligen ”The Dead Alive” och skrevs under Wilkie Collins besök i Amerika 1873. Berättelsen är baserad på ett verkligt kriminalfall. Bröderna Jesse och Stephen Boorn dömdes till döden 1819 för att ha mördat sin svåger. Denne dök emellertid upp livslevande efter några år. Detta lär vara det första felaktiga domslutet i ett mordfall i USA.

Att göra färdigt bibliografin över Wilkie Collins svenska utgivning har varit en riktig utmaning. De flesta av hans böcker är svåra att komma över, i synnerhet i komplett skick med omslagen i behåll. Jag har lyckats finna många följetonger i gamla dagstidningar, men det finns säkert fler. Många av hans berättelser har bara översatts i dagstidningar!

För att göra en bibliografi måste man arbeta efter flera linjer. Huvudsaken är att se så många böcker som möjligt, helst i originalskick. Befintliga biografier och bibliografier är till god hjälp. Svensk Bokkatalog erbjuder mera information, men är inte alltid helt tillförlitlig. Sen finns ju Internet! LIBRIS kataloger och kataloger hos Kungliga Biblioteket och de olika universitetsbiblioteken är en guldgruva. Trion Jan Hultgren, Kjell Hjalmarsson och Arne Eriksson gav under några år ut ett antal förteckningar över berättelser med kriminellt innehåll i veckotidningar – de är ovärderliga för de tidningar som ingår, men många vecko- och månadsskrifter finns inte med där. Antikvariaten finns ju fortfarande. Finner man en årgång av en gammal veckotidning, så måste man ju kolla innehållsförteckningen! Sist men inte minst, så finns ju ett antal goda vänner som också samlar deckare och kan bidra med ovärderlig information.

Numera är jag pensionär och har lite mer tid till mitt förfogande för bibliografiskt arbete. Sedan flera år tillbaka håller jag på med ett evighetsarbete, som säkert aldrig kommer att publiceras, åtminstone inte i tryckt form. Jag förtecknar följetonger (och i viss mån noveller) i ett antal dagstidningar från perioden 1860–1920. Det inses lätt att det är ett arbete som aldrig blir klart – mängden dagstidningar är otrolig. Jag tror inte heller att mitt arbete blir överspelat av att KB lägger ut dagstidningar på Internet – en förteckning är något annat. Hittills är jag uppe i 90 tättskrivna sidor. Dagstidningarnas följetonger är ett område som är helt försummat i den litteraturvetenskapliga forskningen, trots att de förmodligen lästes av fler människor än de av förlagen utgivna böckerna.

En bibliografi blir aldrig fullständig. Ett första rättelseblad till Collinsbibliografin finns redan!

LARS-ERIK NYGREN

Notis om Collinsbibliografins finns här: http://www.dast.nu/notis/nygren-fardig-med-helt-ny-bibliografi-over-collins-verk

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22