Ryska konflikter: När en del av världen hotar resten av oss

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-3, Artikel

AV JAN NYGREN

Det tyck finnas en fascination hos vissa författare – och kanske också hos vissa läsare – att tro på ett hot från någon annanstans. Det kan handla om förfärliga och onda rymdvarelser som anländer i väldiga farkoster, men det kan också vara dessa vidriga öststatsmänniskor som vill ha mer ”lebensraum”, som det hette en gång i världen.

Att man i Ryssland knappt har råd att ge sina soldater mat hindrar inte författarpseudonymer som Harry Winter och K.G. Bäckström från att varna oss för de onda generaler som vill krossa västvärldens, och inte minst Sveriges, frihet.

Författarna Winter och Bäckström har tre saker gemensamt. Alla deras romaner börjar med ordet ”Operation…” (Winter: Operation Garbo, Operation Garbo II – Slutet, Operation Garbo II – Upplösningen, Operation Narva, Operation Poltava; Bäckström: Operation Rurik), de är båda mycket hemlighetsfulla om sin identite och deras böcker ger intryck av att de är militära experter med stora kunskaper om politik och historia.

Hemliga män

Det går inte att ställa frågor till dem om hur de nått fram till de insikter de marknadsför i sina böcker. De gånger man kommit till tals med dem har det skett via representanter, aldrig öga mot öga med den skrivande människan.

I en artikel i Försvarets Forum nyligen berättas att Harry Winter varit och är flera personer och påståendet att han/de är militärt kunnig(a) och intresserar sig för försvarsfrågor upprepas.

Winters första bok i trilogin Operation Garbo kom i slutet av 80-talet.

Dramaturgin år ganska enkel: politiker är naiva, statliga tjänstemän handlingsförlamade, vissa civila är av det rätta hjältemodiga virket och militära officerare är sansade och ser längre än näsan räcker.

Detta upplägg, hade verkligen varit i säck innan det kom i påse. Amerikanska och i någon mån engelska thrillers med samma budskap hade nått viss popularitet internationellt. Den gemensamma nämnaren för dessa och Winters böcker var att de i lättillgänglig, dramatiserad form ville föra fram vissa åsikter gällande säkerhets- och försvarspolitiska frågor.

Militärpropaganda

I Sverige var ubåtsproblematiken (den som i sinom tid reducerades till att bli en minkproblematik) på tapeten och det var viktigt för försvaret att få gehör för sina tankar och scenarier. Svenska politiker var inte ense med dem som hade tillsatts att försvara Sverige. Dessa i sin tur menade att politikerna var undfallande mot främmande makt, enkannerligen Sovjet.

Harry Winter angrep i sina böcker den politiska neutralitetsuppfattningen. Enligt Rosenbad skulle Sverige alltid slåss på egen hand, vilket man kanske kunde då eftersom landet hade ett försvar värt namnet. Författarpseudonymen rörde sig på minerad och tabubelagd mark när han förde fram att vi behövde våra grannars hjälp för att kunna försvara oss mot angrepp.

En viktig synpunkt var att visa på glappet mellan svensk säkerhetspolitik och försvarspolitik.

På sätt och vis kan man påstå att tiden runnit från Winters idéer. Sovjet finns inte mer, muren är raserad och positionerna är förflyttade åt en mängd olika håll.

Kvarstår ett hot?

Men hotet tycks kvarstå, åtminstone enligt pseudonymen K.G. Bäckström. I hans Operation Rurik, som kom ifjol, lever sovjettanken kvar i det nya Ryssland. Militärer med storslagna drömmar krossar den lilla demokrati som finns, lägger ut fältet för Nato och armen drar på erövringståg västerut. Sverige faller och det beror till mycket stor del på att statsministern och UD har rigida uppfattningar om att allt nog kommer att ordna sig till det bästa.

Denna typ av litteratur har vi sett i många sammanhang. Författarna brukar vara ute i politiska syften, vilket inte alls är så skumt som det låter. Den politiska kartan förändras ideligen, fiender blir vänner och vänner blir fiender. Det som var högsta sanning i går fördöms i dag.

Nya tider – nya hot

”Den gula faran” som var verkligt farlig för några årtionden sedan ses inte som någon risk i dag, utom möjligen för dem som bor inom asiatiska länders gränser och inte tycker precis som ledargarnityret. Nu är det islamska fundamentalister (och i viss mån Saddam Hussein) som hotar världens existens. Tidigare epokers marsmänniskor med avsikt att invadera jorden, som då var maskerade ryssar, kineser, kommunister, anarkister och vad annat ni vill, har ersatts av marsmänniskor som enbart är nöjesindustrins svar på hotet från tråkigheten.

Låt Vita huset explodera bara det bli visuellt snyggt. Det är ju ändå bara påhitt.

Detta gör att ”operatörer” som Winter och Bäckström tappar sin giltighet, trots att deras avsikt är vidare än underhållningsbegreppet.

Det är ju ändå bara påhitt…



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22