Roller i deckarromanen: En undersökning av sex svenska deckarförfattares personbeskrivningar

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2001-1, Artikel

Jag minns att när en lärare på Mitthögskolan sa att det nästan inte fanns någon litteratur som avspeglar vår nutid så sa vi elever att det finns det visst – deckarna. Den diskussion som följde detta uttalande gjorde att jag blev intresserad av just denna genre eftersom den inte verkade vara riktig rumsren när man pratade om litteratur. Jag bestämde mig för att jag ville undersöka deckarromanen då det är en mycket popular genre. Det som jag intresserat mig mest för i denna uppsats är personerna och hur de beskrivs i böckerna.

Jag har koncentrerat mig på sex svenska, populära deckarförfattare och jag har valt att ta två relativt nya kvinnliga författare för att se om det är någon skillnad på ett manligt och kvinnligt sätt att beskriva personerna i böckerna.

Syftet med denna uppsats är att undersöka persongallerierna i några valda deckare. Undersökningen ska visa vilka olika roller författarna har valt och hur dessa personer sedan beskrivs.

Det som intresserade mig när jag valde detta ämne var att få fram vilka personer som egentligen behövs i en deckarroman. Undersökningen började med att jag enbart räknade och systematiserade alla personer efter yrke. Under arbetets gång kom dock frågan om hur de olika författarna valt att porträttera personerna att ställas i fokus och dar har jag fått fram roande och ibland oroande resultat.

Jag hoppades också få se att de kvinnliga deckarförfattarna tillfört något nytt vad gäller kvinnornas roll i denna genre. Jag trodde att det tydligt och klart skulle visa sig att så var fallet men jag måste tillstå att undersökningen inte utföll riktigt som jag trodde.

Det jag har gjort är att jag har läst sex deckare och noterat alla förekommande personer och då koncentrerat mig på deras ålder, utseende/egenskaper, kön, yrke, och roll i romanen. Detta material har jag sedan delat upp i följande sex kategorier: Mördare, offer, biroll/civil, biroll/tjänste, närstående (till huvudpersonen), och slutligen huvudperson. Dessa är i sin tur uppdelade i manligt och kvinnligt.

I kategorien biroll/civil förekommer alla misstänkta, vittnen, utklädda mördare mm. I biroll/tjänste förekommer alla poliser, brandmän, åklagare, advokater, läkare mm. Personer som inte har ett definierbart kön samt folksamlingar är inte medräknade.

Jag tänker redovisa varje författare och bok för sig för åskådlighetens skull. Jag kommer inte att ha några citat eller några sidhänvisningar av samma anledning, detta för att författarna sprider ut sina rollfigurers utseende och egenskaper över många olika sidor. Jag kommer därför att sammanfatta rollfigurernas olika attribut till en läsbar beskrivning av respektive person jag valt att återge. Jag har använt författarnas egna ord men ibland ändrat tempus för läsvänlighetens skull. Därefter sammanfattar jag mina iakttagelser och analyserar resultatet.

Telefonister, dörrsnurrare och konstaplar

Kvinnornas yrken i boken är bl a: servitriser, caféägare, telefonister, sekreterare, och städhjälp. Noterbart är att den enda kvinnliga tjänsterollen är en blanknäst och uppskärrad sekreterare till Vesper Johnson, en av huvudpersonerna.

Några av de 47 manliga birollernas yrken är bl a: hovmästare, reklamman, löjtnant, direktör, vaktmästare, disponent, reklamare, konstnär; ingenjör, fartygschef, droskchaufför, ylledirektör, fotograf och dörrsnurrare. Tjänsterollerna innehas bl a av en privatchaufför och flera konstaplar.

Mörkhyad brodermördare och en syster med rynkor under ögonlocken.

Trenters mördare är en man, en fosterbror till offret. Han beskrivs bl a så här: Olivfärgad hy, pepparkornsbruna ögon. Smärt man, mörk som en sydlänning, tunnhårig, lätt böjd näsa, fylliga läppar. Lustig falsettröst. Handslag fast men darrande. Ögonen skiftade i gult. Man kan inte utläsa att detta är mördaren av denna beskrivning men man förstår att han är utlänning och inte riktigt hör till resten av syskonskaran.

När Trenter beskriver en kvinna som Harry Friberg, den andra huvudpersonen, blir förtjust i låter det bl a så här: En angenämt yppig figur. Delikata sandaletter, mycket blond, hyn är mjäll och ögonen vattenljusa och vandrande. Solfjädrarna av rynkor under ögonlocken är svåra att upptäcka. Han fortsätter sedan att beskriva henne och man förstår att detta inte är mördaren, inte ett offer, utan en vacker kvinna som Harry Friberg vill hjälpa – på alla sätt.

När författaren beskriver en kvinna som han själv inte tycker om låter det annorlunda: Två genomträngande ögon, vass näsrygg, tunna läppar. Tunn sky av just har som drar åstad över ett par rodnande öron med pärlor i. Spänstig, men med gäll röst. Vassnäst, hårdmålad mun. Som en ponny dressyren inte tagit på.

Hans offer är en levnadsglad, vacker ung kvinna som gått från famn till famn samt en egocentrisk bror som står i vägen för mördaren. Svartsjuka och pengar är motivet.

Fotograf Friberg är lång och överviktig och Vesper Johnson är en mustaschprydd man med bävernäsa och en lustigt knäande gång.

Personbeskrivningarna i denna Trenters bok inte är mångordiga och de följer genremallen tydligt. Jag kan dock inte låta bli att undra vem som har stått modell för den “vassnästa ponnyn”.

Segelmakare, kallskänka och bönder

Mankells kvinnor arbetar bl a som journalist, bankkassörska, kallskänka, apoteksbiträde, hemhjälp, bondfru, stallflicka eller servitris. En flyktingförläggningschef och chefen för invandrarverket är också kvinnor, om än illa omtyckta av huvudpersonen Wallander.

De kvinnliga tjänstemännen är en mycket vacker åklagare som Wallander tafsar på, telefonist, receptionist, sjukhuskurator och ett skrivbiträde som får gå och köpa pizza åt Wallander.

Männen har yrken såsom bonde, segelmakare, taxeringsintendent, journalist, fastighetsmäklare, ockrare, knalle, tolk, vaktmästare, bankman, hudläkare (med alla Skånes Citroëner som specialintresse), skorstensfejarmästare mm.

Diarré och somalier

Mankell beskriver alla mycket kortfattat. 2 av offren är gamla och sönderslagna och ett annat offer är en somalier med 9 barn och en hustru. En frapperande vacker kvinna som har ett mycket osvenskt utseende, har jämna vita tänder och ser ut som 45 trots sina 58 år. Hon är föremål för ett av många fruktlösa förhör som poliserna i boken måste genomföra. Om en av de svenska mördarna sägs det bara att han har flackande ögon och ett ärr längs ena näsvingen och att han är en 53-årig f d polis. Den andra mördaren är affärsman och har en halvmåneformad skallighet.

De två tjeckiska mördarna spelar schack, en är skallig och en har kort blont hår och de är inte ovänliga. Lite märkligt är det dock att de tros vara zigenare ett tag – trots det blonda håret. Huvudpersonen Wallander har 7 kg övervikt, för långt hår och får väl beskrivna diarréanfall när han äter skräpmat. Han dricker för mycket efter skilsmässan från sin fru och tafsar på en inte mer än 30-årig kvinnlig vacker och lockande åklagare klädd i dyra kläder. Hon “tar sig an” Wallander mot slutet av boken men vill inte lämna sin man för honom.

En man som äger galopphästar och som varit Wallanders vän tidigare beskrivs som en som har samma toviga hår, samma magra ansikte, samma röda eksem intill underläppen, glansiga ögon. Han har ett nervöst skratt och han dricker för mycket. Han är i 40-årsåldern och har ett sexuellt förhållande med sin unga blonda stallflicka som har förvånansvärt starka armar. Denna uppräkning visar att Mankell har många personer med i sin bok men inte ens huvudpersonen beskrivs tydligt. Det hela känns som om Mankell har följt ett recept; tag ett stycke överviktig hjälte, blanda in en vacker kvinna. Krydda med några otäcka svenska rasister och avrunda med några inte alls ovanliga utländska mördare, garnera med kreti och pleti.

Liza Marklund; Sprängaren

Polsk städhjälp och reportrar

Marklunds kvinnor arbetar som personlig assistent, reporter, researcher, producent, sekreterare, kassörska, matsalspersonal, servitris och hemhjälp.

Hennes män arbetar som nattchef, reporter, fotograf, nyhetschef, chefredaktör, bildredaktör, skånechef, styrelseordförande, privatchaufför, ekonom, chef för byggnadsarbetare, forskare, driftsoperatör mm. Hon har ingen kvinna på tjänsteposition och de manliga tjänstemännen är poliser och presstalesman.

Lesbisk chef sprängd av f d projektledare

Marklund beskriver sina huvudpersoner, offer och mördare och de viktigaste birollerna. Hon har en kvinnlig huvudperson som har platt, stripigt, torrt och rakt hår som delar på sig i bruna fåror. Vidare har hon mörka ringar under ögonen och lätta, röda utslag av stress på kinderna. Hon har en tandkrämsstark andedräkt och strumpklädda fötter. Hon är en mobbad chef på arbetsplatsen, stressad 2-barnsmamma och hon är ofta ilsken och förbannad eller storgråtande både hemma och på arbetsplatsen p g a detta.

Det kvinnliga offret är 62 år men som ser 15 år yngre ut, chef för att OS-byn ska komma till stånd. Utstrålar säkerhet och dyr parfym och hennes väsen andas av irritation och osäkerhet, ilska och rädsla. Ansiktet är uttryckslöst och hon har vit andedräkt. Bister och stressad. Har brutalt lämnat bort sin 5-årige son för att aldrig mer vilja se honom, detta för att han stör hennes karriärplaner. Hon har ett lesbiskt förhållande till sin personliga assistent som beskrivs som en slående vacker 40-årig macho-lesba och militant lesbisk som är aktiv inom RFSL. Hon är bakfull och kräks. Hon har spritstinn andedräkt och är svullen och förgråten. Hennes hår står på ända.

Mördaren är också en kvinna. Hon hade varit utvald av det kvinnliga offret att vara projektledare men sparkats offentligt. Hon har naturligt linblont hår utan slingor och är 1,60 lång och späd som en tonåring. Hennes ögon brinner eller glöder och hon uppträder obalanserat. Hon spränger en obehaglig manlig arbetskamrat med cendréfärgat hår för att han är dum mot henne plus att hon vet att han misshandlar sin fru som är en trött men samlad trebarnsmor.

Chefredaktören beskrivs med att håret står på ända, han ser trött och hemsk ut. Ögonvitorna är rödsprängda. Ett av de viktigaste vittnesmålen ges av en underordnad till offret och han beskrivs som en som har ett kraftigt, stålgrått hår och ganska trevligt utseende. Men ögonen är trötta och han har ett trist drag runt munnen. Han talar kvävt, har mörka ringar under ögonen och ett spänt drag kring munnen lite längre fram i boken. Där ser man även att det glesnande håret såg lite stelt ut som om han fönar och sprayar det.

Håret står på ända och hakan hänger så att munnen blir ett stort svart hål, stela drag runt munnen och det luktar surt från munnen är andra beskrivningar som Marklund ger sina biroller. Många är också ilskna, stressade och trötta eller är mörka i ansiktet av förakt eller har drag av intensiv avsky.

Den brutalt bortlämnade sonen beskrivs dock som om att han gör huvudpersonen glad. Han är tomatodlare och forskare på KTH, han har jordiga jeans, stickad tröja och brunt halvlångt hår och tar hand om sina två flickor på ett föredömligt sätt.

Det är mycket upprepningar i Marklunds sätt att beskriva människor och till slut känner jag mig nästan som många av hennes personer i boken; trött, irriterad och mycket besviken.

Kvinnlig pedofil, fnask och cafékärring

I Frimanssons bok är de kvinnliga birollernas yrken bl a fotvårdsspecialist, karaokevärdinna, cafékärring, sångerska, journalist, författare, expedit och sjuksyster. Annars benämns kvinnorna bara som fnask, a-lagare, liten hora, klasskamrat, jobbarkompis, hemmafru och en sjuk kvinna som våldför sig på en pojke. Barn, flicka, farmor, läkardotter, väninna och ankor förekommer också.

En brandmans fru beskrivs som en trebarnsmamma med späd och gäll röst, flammigt ansikte, bred rygg. Tjock med fylliga bröst. Magen är buktigt skimrande och hon är omålad och hon har en blank svullen finne på hakan. Hon har torrt och glanslöst hår.

En 28-årig a-lagare är mager liksom gammal. Inte en tand kvar. Läpparna är röda men inte av läppstift. Hon stinker av gammalt gräs ur munnen och ögonen saknar fransar. Hon är knotig och torr som en kvist. De två kvinnliga tjänstebirollerna innehas av poliserna Anki med en fläta på ryggen och en polis med runda kinder som har en ring med en orm och de får en mening var i boken.

Mannen har yrken som städare, begravningsentreprenör, recensent, personal trainer, glassbilschaufför, korsångare, videobutiksägare, hallick, tomte, dirigent, servitör och SL-förare. Boken utspelas på en brandstation och det är brandman, ambulanspersonal och poliser som innehar tjänsterollerna

Labil muskelbyggare möter späd sångerska

Boken har ingen hjälte trots att brandmannen gör heroiska insatser ibland. Jag har alltså inte tagit med närstående heller trots att boken vimlar av par och relationer. Det är plastpappor med problem, det är tvillingföräldrar med problem och det är en späd sångerska som blir kär i den huvudmisstänkte.

Offer nummer ett är en brandman som har skiljt sig och är olycklig och alla tror från början att han begått självmord. Han beskrivs som inåtvänd, sorgsna ögon, blek och tunn som en uppsprättad fisk. Ansiktet är liksom avskalat från kraniet, veckat och bakåtföst och han har ett blekt litet rävansikte. Vek och känslig.

Offer nummer två, en illa omtyckt chef inom brandkåren, har ett grått och urgröpt ansikte och är en kortväxt man med smala armar och ben. Han beskrivs som om han är fel person till allt. Skild sedan 10 år och dricker för mycket.

Det sista offret, som kidnappas och lämnas för att då, är en 15-årig flicka som hatar sin styvpappa och ställer till problem för honom, även det en brandman. Hon har vassa ljusa tonårsögon och målade läppar och har alltid det blanka håret i knut.

Mördaren är brandstationens städare som vill hjälpa de olyckliga människorna som arbetar där.

Han beskrivs som lång och högtidligt vanlig. Håret är vitt och lockigt och inte tunt som man kunde tänka sig utan nästan som en peruk. Halsen tunn och rynkig, ansiktshyn är ljus. Hans ögon är små och rödkantade p g a en kronisk ögonsjukdom och han luktar svagt av armsvett.

Den huvudmisstänkte, som författaren hela tiden vill få oss att tro är mördaren, är en storväxt kroppsbyggare som äter steroider och har en dålig mage p g a detta. Det mesta verkar stort på honom, örsnibbarna, läpparna och de buktiga vecken mellan ögonbrynen. Stubbat hår, ljusa ögon, smilgropar i kinderna, stora blå ögon som är runda. Han har en hårig, djup armhåla, munnen är liten och spänd.

Han blir våldsamt förälskad i en av brandmännens lillasyster och hon har änglatrassel till hår vilket upprepas ett flertal gånger.

Hon är liten och späd och har inga bröst vilket också upprepas på varierande sätt. Men hon har näshål som liknar äppelkärnor och en mjuk mage. Hennes bröstvårtor glöder och hon har små, släta öron.

Mot slutet blir hon dock bedagad och hennes änglahår är flottigt och luktar rök och gammalt öl.

Frimansson är en frisk fläkt med sitt nya grepp om genren. Här är det många huvudpersoner och även om det finns offer och mördare så finns det ingen uttalad hjälte. Det är lite tråkigt dock att kvinnorna i boken är så trist beskrivna.

Ragator och horor

Yrken hos Svedelids kvinnor är kassörska/hora. En ragata som äger en blomsteraffär. En kvinna har ihop det med två karlar, två kvinnor har ihop det med en karl. En mamma till en knarkartjej ser ut att längta efter döden. Det är knarkartjejer och småtjuvars sambos som beskrivs i boken. Polisfruarna nämns som antingen lugna, balanserade och vulkanheta eller bara heta.

Huvudpersonens kollega är en kvinna med ett italienskt skulpturerat utseende. Hon är överviktig och en riktig söderböna som kan bita ifrån när det galler. De andra kvinnorna som innehar tjänstebiroller är poliser.

Mannen i boken är bl a chef för ett flygbolag, bensinstationsföreståndare, styrelsemedlemmar, porslinsaffärsägare, vaktmästare, bankman, konduktör, präst. Småbovar, knarkare och ett flertal skumma typer figurerar också i boken. Många kollegor till huvudpersonen Hassel förekommer, både goda och onda.

Vackra mördare och vidriga gubbar

Svedelids kvinnliga mördare är några och 40 men egentligen av en obestämd ålder. Hon ger ett effektivt intryck och är dyrbart men sobert klädd, välvårdad, vältrimmad, välförsedd. Kortklippt hår med liten lugg, slät, vit marmorhud som hon aldrig har tid att sola. Stora, mörka ögon som lyser av kompetens och intelligens, rak näsa, en fyllig mun och en bestämd haka som undanber sig dumheter. Kylig i sin framtoning. Välmålade mungipor med ett sardoniskt drag. Isdrottning, frysskåp. Avmätta kontrollerade rörelser. Hon är exportchef och internationell konsult i biotekniska frågor som gäller företagets forskning och merkantila intressen. Hon är engelskfödd men uppvuxen i Sverige. Talar 7 språk och har studerat i London, Paris och Schweiz. Hon är civilekonom. Doktor i biologi i Sverige och har en fransk doktorsgrad i bioteknik. Hon har läkarexamen plus att hon vid sidan om detta studerat till veterinärmedicin. Hennes 40-årige älskare och kumpan beskrivs som om kvinnor skulle tycka att han ser bra ut, på ett vekt sätt. Kan kanske väcka moders­känslor. Stora, bruna ögon med rundade bryn som får honom att se en smula häpen ut. Läpparna är lätt plutiga som om han alltid tänkte stoppa in ett körsbär i munnen. Den rundade hakan har en markerad grop som en extra navel och hans hy har den jämna brunhet som bara ett solarium kan ge. Velourtyp, mjukis och bergsklättrare och han har säkert varit plugghäst sedan koltåldern. Han har pluggat på Handels, studerat vidare i Schweiz och Amerika. Många av offren beskrivs med enbart namn men f d knarkarbruden Monika beskrivs bl a som smal, tanig och med långt, ljust glanslöst hår. Glåmig hy, spår av slag och rivmärken. Svullen under ögonen och svarta ringar. Sjukligt maskvitt knarkarskinn.När Svedelid vill visa på att han inte tycker om den person han beskriver använder han starka beskrivningar, en dålig polis har en torr och motbjudande röst och ingen har surare ögon. Knotigt hästansikte som ingen häst skulle vilja kännas vid och stora gula betar till tänder som en tandläkare hellre skulle ha bytt yrke än vidröra. Han är en komplett oduglig spanare. När han föddes så surnade mjölken i landet, missväxten kom, järtecknen hopade sig.

En för historien inte alltför betydande 75-årig gubbe får följande utseende; som en knotig martall, så frånstötande ful att det är svårt att se på honom. Inte ens hans mor kunde ha älskat det utseendet och om hon levde gick hon nog på psykoanalys. Möjligen kan en karikatyrtecknare hysa en viss tillgivenhet för honom eftersom han försett honom med nya och oväntade utslag av naturens gåtfulla nycker. Han har en snusfläckad, blåbrusten hängläpp. Ögon som två torskar i upplösning efter 14 dagar på land, man tycker sig se de små, vita kryllande maskarna. Han luktar vedervärdigt.

Avslutningsvis tar vi en kvinnlig, perifer, biroll, ragatan som äger en blomsteraffär. Hon är som huggen i sten, ögon som kisel, en hy som skrovlig skiffer, en mun som flinta, en haka som granit. Hon kunde ha gjorts av Eldh, någon av hans sämre morgnar. Hon har en blick som sprutar småsten och hon gnisslar med sina kvarnstenständer.

Svedelid är mångordig i sina personbeskrivningar och ibland tycker jag att går han för långt med sina, rent ut sagt, äckliga personbeskrivningar.

Armanislips och gråskär tunga

De kvinnliga yrken som förekommer i boken är, reporter, städhjälp. En f d egen företagare och en som har arbetat på en nyhetsbyrå. Övriga roller innehas av hustrur och bihustrur. Den kvinnliga reportern har blivit sexuellt utnyttjad av offret. En kvinnlig domare, notarie och en åklagare finns med som biroller.

Männen har yrken såsom, chef på revision, f d chef, vaktmästare, direktör, ansvarig utgivare. redaktionschef, chefredaktör, fastighetsägare, journalist, privatdeckare.

En skum advokat beskrivs som vårdslöst elegant klädd med en sidennäsduk fluffigt nedstucken i bröstfickan och i samma färgsättning som slipsen. Ett brett guldarmband till den stora klockan, vänster lillfingerring med infattad rödsten. Han rör sig världsvant och ledigt. Han är duktig och bra på slalom och har en Armanislips och vit sidenskjorta vid rättegången.

En mutad tjänsteman är kutryggig och fnashyad. Håret är glanslöst råttfärgat, de vattniga ögonen ursäktande och som färdiga för gråt. Han har klätt sig i gåbortskostymen men magrat så den passar inte hans knotiga kropp och han har magrat efter att han köpt finskjortan. Han är född till underhuggare och har gråskär tunga. Han är nervös och svettas.

En uråldrig jude och ett kråsprytt offer

Bokens huvudperson, Samuel Rosenbaum, är uråldrig och den gråspruckna huden är som gammal, torkad lera. Huvudet liknar en sköldpaddas på smal veckig hals. Iris är egendomligt gulaktig som sand i öknen. Fågelskrämmekropp i urmodiga mörka kostymer, bredhättad hatt, svart långrock. Han har entonig och knarrig röst, långa beniga fingrar.

Den kvinnliga huvudpersonen är en mogen kvinna, inte fyllda 40. Hon har rena drag, korpsvart glänsande hår kammat så att det bildar en ram. Hon har stora, mörka runda ögon som kan uttrycka känslor från hela skalan, ögon som inte kan ljuga. Fylliga läppar med underläppen en aning krökt. Hon har humor, är för impulsiv och för godtrogen. Hon äger en lugn yta med värme under vibrerande livskänsla och hon är spontan.

Offret är en alltigenom osympatisk person. Han har skarpskurna drag och en brinnande blick, haknäsa och en mun som sällan tycker sig ha anledning att le. Ett kalt huvud. Han har en bändande vit kavaj av smokingtyg, rosa skjorta med krås i både krage och ärmar och en fluga av grant siden, svarta lite glänsande byxor med vassa pressveck och svarta lackskor. Han är kort till växten, senigt magerlagd. Ett benigt ansikte med djupt liggande ögon som inte avspeglar någon känsla alls. Hans röst låter som torra snärtar med en lång piska mot sand. Han utstrålar total självsäkerhet och penningvälde, bergfast övertygad om att hans lagar gäller. Judehatare, diktator och sprättigt elegant med oväntat bulliga överarmar och fingrar med åldersfläckar. Han har gråkrulligt hår på bröstet. Han äger en tidning, är miljardär och har svenskt och brittiskt medborgarskap.

Mördaren slutligen beskrivs som 65-70 år, storväxt, lång och ger ett svullet intryck, en mänsklig spärrballong. Han har rufsigt, gråsprängt hår. Är en f d kommissarie och chef på våldsroteln dessutom pappa till den mordanklagade sonen.

Detta är den bok som har det minsta persongalleriet och det har nästan känts befriande att slippa alla, i mitt tycke, ibland ovidkommande bifigurer.

Slutdiskussion

Sammanlagt har undersökningen gett 535 personer fördelade på detta sätt;

Män

Kvinnor

Mördare:

17

2

Offer:

13

14

Hjälte:

5

2

Biroll/civil:

227

118

Biroll/tjänste:

103

18

Närstående:

7

9

Totalt:

372

163

S:a totalt: 535

Det är fler män än kvinnor och mannen har ofta chefspositioner medan de flesta av kvinnorna arbetar i lågavlönade yrken.

Kvinnorna på Trenters tid var rundhylta, vassnästa eller vackra. I dagens deckare blandas vackra damer med kvinnor som är finniga, har tjocka rumpor och strimmor på magen.

Jag hade hoppats på att de två kvinnliga författarna skulle lägga in starka och positiva kvinnoporträtt i sina böcker men det stämde inte.

Den kvinnliga huvudrollen i Marklunds roman är inte nöjd eller lycklig trots befordringsmöjlighet och en fin familj. Hon beskrivs som stripig, stressad och gråtbenägen. De riktigt vackra, välutbildade kvinnorna är antingen mördare, offer eller lesbiska. Frimanssons kvinnliga tjänstemän får två meningar och Marklund har inte en enda kvinna i tjänsteroll.

Frimansson kallar sina kvinnor för bland annat fnask och en liten hora. Hon har en kvinnlig pedofil med och hennes kvinnor är inte särskilt vackra eller välutbildade. Intressant är också att det är de kvinnliga författarna som har sexscener med i sina böcker medan männen bara antyder olika sexuella förhållanden.

De kvinnliga författarna beskriver sina kvinnor på ett sätt som får mig att undra vad de egentligen vill säga med sina fula, tjocka, stressade, ångestbelägna och yrkesarbetande mammor. Är detta ett sätt att bryta sig in i en mansdominerad genre? Är författarna rädda för att tappa manliga läsare om de centrala kvinnorna i deras böcker är nöjda med sina liv och sina kroppar?

Istället för att ge kvinnan en ny och positiv roll i denna genre anser jag att dessa två kvinnliga författare visar på att kvinnor som vill göra karriär gör detta på bekostnad av sitt utseende, sin familj och sin själsliga frid.

Det är visserligen en realistisk beskrivning av många kvinnors situation idag, men många läser deckarromanen för att fly från verkligheten en stund och kanske är det dags att någon skriver om en nöjd, vacker, yrkesarbetande och därmed “overklig” kvinnlig hjälte?

Svedelid ligger i en division för sig när det gäller långa personbeskrivningar. Han skapar vidriga personer men han skiljer inte på män och kvinnor, alla är lika äckliga om de inte är alldeles för vackra och begåvade. Det skulle vara intressant att göra en utökad undersökning av hans personbeskrivningar och se hur hans beskrivningar förändrats under hans langa författarkarriär.

Mankell skriver med ett politiskt budskap och hans personer är bara vagt beskrivna som om de bara vore pjäser i ett schackspel.

Det som förvånade mig mycket var att deckarna innehåller så många bifigurer. Utan denna närläsning hade jag aldrig upptäckt alla dessa människor, vid en normal läsning bildar de bara en kuliss som man inte kommer ihåg efteråt.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är nöjd med denna undersökning för att den har visat mig vilka olika rollfigurer det kan finnas i en deckare och det var ju mitt syfte. Men jag funderar över om jag inte borde ha gått in i denna undersökning på ett annat sätt, jag kanske skulle ha koncentrerat mig på en författare eller en fråga.

På något sätt känns det som den här undersökningen bara är grundforskningen till en helt annan uppsats.

Lite besviken är jag över att det blev en undersökning och kartläggning som bara bekräftade att det deckarromanen behöver är mördare, några offer och hjältar plus några människor som bildar en lämplig bakgrund.

Men jag kan också säga att undersökningen i sig visar att deckargenren är svår att förändra i någon större utsträckning. Att det tidstypiska i romanerna får visa på vårt samhälles förändring i attityder och trender men att de grundfigurer som är bundna till genren alltid kommer att bestå.

Stieg Trenter; Kalla handen

Män Kvinnor
Mördare: 1
Offer: 1 1
Hjälte: 2
Biroll/civil: 47 15
Biroll/tjänste: 11 1
Närstående:
Totalt: 62 17 S:a totalt: 79

Henning Mankell, Mördarens ansikte

Män Kvinnor
Mördare: 4
Offer: 2 1
Hjälte: 1
Biroll/civil: 39 29
Biroll/tjänste: 24 10
Närstående: 72 43 S:a totalt: 115
Totalt:

Liza Marklund; Sprängaren

Män Kvinnor
Mördare: 1
Offer: 2 1
Hjälte: 1
Biroll/civil: 51 20
Biroll/tjänste: 22 1
Närstående: 3 3
Totalt: 78 26 S:a Totalt: 104

Inger Frimansson; Mannen med oxhjärtat

Män Kvinnor
Mördare: 1
Offer: 2 1
Hjälte:
Biroll/civil: 44 38
Biroll/tjänste: 19 2
Närstående:
Totalt: 66 41 S:a totalt: 107
Olov Svedelid; Utpressarna
Män Kvinnor
Mördare: 9 1
Offer: 5 10
Hjälte: 1
Biroll/civil: 27 9
Biroll/tjänste: 20 5
Närstående: 2
Totalt: 62 26 S:a totalt: 88

Olov Svedelid, Leif Silbersky; Skrivet i blod

Män Kvinnor
Mördare: 1
Offer: 1
Hjälte: 1 5
Biroll/civil: 19 7
Biroll/tjänste: 6 2
Närstående: 3 1
Totalt: 31 11 S:a totalt: 42

Denna artikel är ursprungligen en B-uppsats vid Institutionen för litteraturvetenskap och nordiska språk Umeå Universitet.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22