Rolf Dahlström: Han har ett härligt liv med böcker och bilder

Sep 9th, 2009 | By | Category: 2006-2, Artikel

Av LEIF-RUNE STRANDELL

Rolf Dahlström, författaren, har säkert en del av oss mött via hans böcker. Han har gett ut fyra (och en radiopjäs) och skrivit fler. Men vi har mött hans verk på fler sätt: han har gjort många bokomslag.

Rolf Dahlström har alltid haft två stora intressen: att måla och teckna samt att läsa. Och mycket läsande leder ju ofta till skrivande, och så gick det också för Rolf.

Han föddes i Jukkasjärvi men kom redan vid två års ålder till Stockholm. Visserligen har han flyttat senare också men alltid i Stockholmstrakten, södra förorterna, och bor nu på Södermalm.

Alltid ritat och målat

Ritat och målat har han gjort ända från barndomen. Det var alltså inte konstigt att han blev konstnär, målade i olja.

Det var på en utställning på sjuttiotalet som en man kom fram och sade att han tyckte att Rolfs stil skulle passa utmärkt som bokomslag. Förläggaren gav honom uppdrag. Enda problemet var att han aldrig lärt sig hur man gör, så han gjorde på det sätt han var van vid: han målade i olja. Och oljemålningar har lång torktid…

Uppenbarligen gick det bra det i alla fall, för det har blivit åtskilliga omslag sedan dess.

Efterhand har han ju lärt sig mer, och gör numera allt, inte bara illustrationen utan också formgivning och typografi. Dessutom kan han fotografera.

Det första större uppdraget gällde serien Spektras deckaress, med Jan Broberg som redaktör. Ett långvarigt och givande samarbete.

– Det som är utmaningen med att göra omslag till deckare är att det skall vara spännande men ändå inte avslöja för mycket, säger han.

Det blev bortåt ett hundratal omslag i den serien.

Ett stort krav har han haft för att åta sig ett uppdrag: han skall läsa boken först. Annars är det omöjligt att få fram den rätta känslan. Läsning har vid sidan av målandet alltid spelat stor roll för Rolf.

– Tänk att kunna tjäna pengar på att kombinera mina favoritsysselsättningar, säger han.

Skrivande har han också hållit på med, men där var självförtroendet inte så sort så det blev mest för byrålådan. Men så kom en pristävling, tidningen Vi och Prismas bokförlag bjöd in till novelltävling.

Det kom 3000 bidrag och till sin förvåning fann Rolf att han var en av de tio vars alster publicerades.

– Är jag så bra? undrade jag.

Spanade förgäves

Så ett nytt försök, nu med en roman. Och förlaget antog den! Nu eller aldrig. En passande titel, och året är 1984.

Innan den kom ut var det en spännande väntan. Han såg framför sig hur hans verk fanns i skyltfönstren. Men ingen bokhandlare skyltar med en okänd debutant. Dahlström fick spana förgäves efter sin bok.

Vad han ångrar i dag är att han gick med på en del förändringar, särskilt av slutet, som förlaget föreslog.

– När jag skriver är slutet jätteviktigt, en bra början och ett bra slut, sen kan man leka lite som man vill där emellan.

Men slutet ville alltså förlaget ta bort. Kritikerna gav boken ändå ett hyfsat mottagande, även om de tyckte att slutet kändes en aning rumphugget. Och så var det ju, eller blev, konstaterar Dahlström. Det kändes som en besvikelse och han beslöt sig för att detta med att skriva böcker inte var något för honom.

Så det blev skrivbordslådan igen, tills det kom en ny idé: ett porträtt av hans gamla mor, som blev 97 år gammal. Hon hade ett fängslande sätt att berätta, och nog kunde man få ihop nutid och minnesbilder.

– Men ju mer jag skrev desto klarare förstod jag att lilla mamma inte skulle gilla att få sitt privatliv öppet uthängt.

Det fick bli tredje person i stället för första. Familjen ämnet fick bli Hansson och Rolfs alter ego fick heta Harry. Inspirationen flödade, vilket ledde till att manuset efter hand blev en påhittad historia mer än berättelser ur mammas liv.

Samtidigt umgicks Dahlström med tanken på att skriva något åt deckarhåller. Han hade en idé om en gubbe på flykt. Det kanske var Harry? En jagad man som tvingas gömma sig hos sin mamma?

Skrev en sorts deckare

Tanken slog rot och Rolf började väva ihop de två uppslagen till ”en sorts deckarhistoria.”

Det tog sin tid, men till slut låg boken klar, Ödets pekfinger.

Förläggaren gillade boken och ville ha en till med samma huvudperson, helst en hel serie.

Just då passade det bra att ägna mer tid åt skrivande för efterfrågan på handmålade bokomslag hade minskat. Men skulle han klara det, en beställning?

Lyckligtvis fanns i lådan ett manus som kunde göras om. Harry fick komma tillbaka, och bli en slags hjälte i den och de följande böckerna.

– Men vi är inte en och samma person, som många tror. Bara i inledningen till den första Harry-boken har han några drag av mig, Visserligen har vi samma uppväxtmiljö och en del gemensamma intressen (Harrys konstnärliga ådra visar sig först i den tredje boken) men för övrigt är vi väldigt olika varandra. När manuset var klart hade förläggaren dessvärre försvunnit i en av dessa förlagssammanslagningar som sker då och då. Så det blev ett nytt förlag, boken kom ut och sålde bra: Hur det kan gå när man köper pizza på Hornsgatan, en originalpocket.

Säkert har nu också den första numera blivit vida spridd eftersom den återutgetts i En bok för alla.

Serie skulle det ju bli, och en tredje Harrybok kom 2000 på samma förlag, Bäckströms.

Och sedan hände det som kan hända författare: förläggaren bytte inriktning och ger inte längre ut skönlitteratur. Men Harry-fansen (det finns en supporterklubb) kan i alla fall läsa inledningen till den fjärde boken. Den finns att avsmaka på Rolfs webbplats: www.ritrolf.se

Inga bestialiska mord

Där hittar man också exempel på bokomslag, målningar, skulpturer och fotografier. Och alltså texter också. Han fortsätter att skriva (det finns ytterligare manus, förläggare kan höra av sig). Och fler bokomslag blir det också.

Både när han läser och skriver deckare skall det vara utan bestialiska mord, lättläst, spännande och underhållande.

Rolf Dahlström tycker att han lyckats med skrivandet när han träffar på entusiastiska läsare, som bilmekanikern som sade: ”Jag har aldrig läst ut en hel bok förut, men din sträckläste jag från pärm till pärm – när kommer nästa?”

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22