Robin Hobb

Jan 15th, 2008 | By | Category: 2001-3, Artikel

Efter Farseer-trologin började hon på sviten kallad Liveship-trilogin, där två böcker nu översatts till svenska (och den tredje är på gång). Den utspelas i samma värld, men handlar om handelsmän som reser vida omkring med sina fartyg. Hobb har haft en upptagen dag i Stockholm. Just anländ med flyget blev hon magsjuk dagen innan. Denna dag har hon fått en rundtur i Gamla Stan, besökt museer och även hunnit intervjuas av media med aningen fler läsare än DAST Magazine. (Dagarna efter ser jag intervjuer med och artiklar om henne i några av stockholmstidningarna.)
”Lokaltrafiken fungerar fantastiskt med tunnelbanor och bussar som går ofta. Och jag tror aldrig jag sett ett ställe med så många museer.”
Som stockholmare tar jag lust att mumla något elakt om den slöa tunnelbanan. Signeringen börjar lida mot sitt slut, och jag som knappt hunnit börja! Jag frågar om jag kan vandra med henne till kongressen, som är i Kulturhuset någon kilometer bort, och slänga av några frågor på gående fot. Visst gick det bra. (Efteråt inser jag att det var ett litet misstag. Det man antecknar gående blir extra kråkfotat. Jag får använda minne och fantasi för att rekonstruera en del. Men fantasi är i och för sig inte det sämsta när man intervjuar en fantasyförfattarinna!) En av de saker hon ville göra som Robin Hobb var att förnya fantasyns många klichéer. Allt sedan Tolkien har fantasy sitt format. Det är ädla riddare, trollkarlar, alver, drakar och onda furstar.
”Början till Farseer-trilogin var en tanke som jag antecknat på en lapp i skrivbordslådan: Tänk om magi är beroendeframkallande? Och om beroendet var destruktivt?”
Hobb stålsatte sig för att ta tag i klichéerna, men att göra något nytt av dem, Hon kallar det att ”befria klichéerna och få dem att fungera igen”. I hennes böcker drabbas magiker av effekter som kan jämföras med narkotikarus. Hon skriver konkret och med ett överflöd av detaljer. Vi träder ut genom bokhandelns port och beger oss norrut. Det är en strålande sommardag i mitten av juni. Fantastikas kontaktperson Eva följer med. På Västerlånggatan får man faktiskt köra slalom mellan turisthoparna som lockas av medeltida T-shirts, snabbmatställen, konstiga plastsmycken och allt annat strunt som tycks göra Staden mellan broarna så genuin. Jag har tidigare pratat med en av hennes svenska översättare, Ylva Spångberg, som hyllar Hobb för att hennes persongalleri är så övertygande. Så jag frågar hur hon gör.
”Man måste komma ihåg att alla personer är en produkt av den världen de lever i. Det fungerar inte att de beter sig och tänker som moderna amerikaner. Jag skapar personerna först. Många fantasyförfattare skapar världen först, dess geografi och ekonomi. Men jag gör tvärtom och skapar detta sedan. Mitt skrivande är personorienterat. Jag börjar med personen, och sedan zoomar jag ut. När man funderat ut personer kan man börja fundera på vad som skall hända med dem. Jag får en massa idéer som bubblar. Handlingen som skall fästas på papper är inte riktigt ’frusen’ när jag börjar, men jag har vissa linjer som jag vet att jag skall följa.”
Hon har ett råd till aspirerande författare: ”Skriv om det du kan, det du har erfarenhet av, om miljöer du känner till.” Just nu arbetar hon på en fortsättning av Farseer-trilogin. Hon trodde att hon var klar med dess hjälte, Fitz, men började med ett kapitel för skojs skull. Då fick hon massor av nya idéer. Detta blir The Tawny Mantrilogin, och dess första del, A Fool’s Errand, kommer på engelska i vinter. Vi går förbi riksdagshuset och jag blir turistguide för några ögonblick. Jag säger några ord om de underjordiska katakomberna under riksdagskomplexet, viftar mot Slottet, och påpekar att var käre konung förstås inte har någon egentlig makt. Vi får syn på Sagerska huset, som jag utnämner till Vita Huset i Sverige. På den betydligt bredare Drottninggatan lättar trängseln. Hobb har bara goda erfarenheter av förlagsredaktörer.
”De är tålmodiga och pålitliga och ofta till stor hjälp.”
När hon skriver har hon kontakt med förlaget redan från början. Hon ger förlaget ett upplägg eller en outline och sedan får hon ett ”go ahead””. Bara manuset inte blir total katastrof är det sålunda sålt redan innan det är färdigt! Varför skriver hon fantasy?
”Fantasy låter en se större sammanhang. ’Man kan ställa sig moraliska frågor, som ’vad är kärlek?’ eller ’vad är plikten?’”.
Fantasy är sedan något decennium tillbaka synnerligen populärt i Sverige. Alla större förlag har fantasybokserier, som med enstaka undantag också säljer riktigt bra. SF-Bokhandeln, där vi just varit, borde egentligen kallas Fantasybokhandeln – två tredjedelar av försäljningen är fantasy.
”I USA”, berättar Hobb, ”är situationen kanske inte riktigt lika tydlig som i Sverige. Ibland är sfpopularare, ibland fantasy. Det går litet upp och ner.”
Vi närmar oss Kulturhuset. Det är en hel del folk i rulltrapporna upp till kongressplanet och en liten ko utanför receptionen (det blev sa småningom närmare 300 deltagare). Jag ser någon jag känner och tar ett hastigt men artigt adjö av Hobb. Jag borde ha ställt fler frågor under kongressen, men jag hade muggarna fulla. Vid något tillfälle ser jag en lang kö av förvantansfullt folk. Kön ringlade i två svängar till ett bord i Fantastikas umgängesutrymme. Och där satt Robin Hobb, öppnade en bok, log och skrev. I sin rapport (se hemsidan) skrev hon aU hon “inte haft så oerhört stort utbyte av en kongress på länge.”

ROBIN HOBB PÅ SVENSKA:

Farseer-trologin:
Mördarens lärling (1996; orig Assassin’s Apprentice, 1995), Vargbroder (1997; Royal Assassin, 1996), Mördarens jakt (1999; Assassin’s Quest, 1997)

Liveship-trilogin:
Magins skepp (2000; Ship of Magic,1998), Sorgeskeppet (2001; The Mad Ship, 1999) Ship of Destiny (2000) är under översättning.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22