Rivertons böcker är ännu vid liv i norska sinnen

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-3, Artikel

Av JON-EGIL FORNÆSS

Förr i världen brukade det norska sällskapet Rivertonklubben träffas den 11 juni, vilket enligt norsk historieskrivning lär vara Djävulens födelsedag. Då slog sig medlemmarna ner för att äta ärtsoppa och prata om deckare. För det mesta kom samtalet in på den författare som gett sällskapet dess namn – Stein Riverton, alias Sven Elvestad, Norges kanske genom tiderna främste kriminalförfattare och en av de få skandinaviska skribenter i ämnet som blivit rejält internationellt berömd.

Rivertons mest kände figur Asbjörn Krag kan fortfarande framkalla rysningar av vällust bland oss som är tillräckligt gamla för att ha läst den gamla pulptidningen Alibimagasinet. I detta reste sig då och då denne allvetande och oövervinnerlige detektiv som var alla banditers stora skräck. Ingen kunde veta var han fanns, för han var en mästare på förklädnader. I ett huj kunde han förvandla sig från högborgerlig gestalt till den enklaste sopåkare. Under sin guldepok klarade Krag upp minst ett halvt hundratal svåra mysterier.

Det var 1904 som Asbjörn Krag dök upp i en följetong. Sven Elvestad var då blott 19 år gammal och tidningsskribent. Det dröjde en tid innan han tog sig den snart berömda pseudonymen Stein Riverton – ett namn som slog i hemlandet eftersom det både lät norskt och internationellt på samma gång. Den första följetongen blev en framgång och Elvestad fick fler beställningar, men beställarna fick samtidigt problem att hitta sin författare, som tidigt blev bohem med förkärlek för rökiga kaféer och hade lite svårt med lämningstiderna.

Märkligt nog blev han ändå en utomordentligt flitig författare. När han dog 1934 hade han skrivit mer än 100 kriminalromaner och noveller. Av dessa kom ett 60-tal ut mellan åren 1905-1915.

De flesta tidiga böcker hade Krag som huvudperson, men det dröjde inte förrän han kom på ytterligare en hjälte – Knut Gribb – som upplevde 28 äventyr i magasinet Lys og Skygge. Den 28:e kortromanen om Gribb skrevs av poeten Herman Wildenwey när Elvestad befann sig i en period av opasslighet. Att andra tagit över figuren senare är ett känt faktum. Många norska författare har skrivit om honom och antalet äventyr som denne (nu nästan 145 år gamle) detektiv upplevt uppgår till uppemot 1.500.

I Sverige var emellertid Krag mer känd, och när böckerna om Gribb översattes till svenska förvandlades Knut Gribb geschwinnt till Asbjörn Krag. Man kan identifiera dem genom att Krags hjälpreda i dessa böcker är Gribbs kamrat i brottsbekämpning, Harald Brede. I dessa översättningar påpekar Åke Runnquist i en SvD-artikel från 1974 – har emellertid Gribbs ärkefiende Thomas Ryer fått olika namn.

Sven Elvestad fick under namnet Riverton väldiga framgångar med sina detektivromaner. De översattes till många språk. I Tyskland gick de så bra att Elvestad flyttade dit under en tid omkring 1920. Sedan återvände han hem till Norge igen för att återgå till vanlig journalistik. Under 20-talet skrev han inte så många böcker. Asbjörn Krag hamnade i malpåse och efterträddes av huvudpersoner av ett mer nyanserat slag och författaren kom alltmer att intressera sig för brottslingens psykologi, utan att han för den skull djuplodade särskilt i sociala orsaker till brott.

Man kan gott påstå att Krag är den mest bestående av Rivertons gestalter – åtminstone på östra sidan om Kölen – och böckerna om honom är numera svåråtkomliga samlarobjekt. Skulle man hitta en bok på ett antikvariat är det bäst att köpa. Sedan kan man sälja boken mycket dyrare i Norge, där sådana böcker räknas som rariteter.

Under 60-talet kom Rivertons böcker ut i en norsk billighetsserie, men i den är de språkligt ”moderniserade”, något som gått ut över tidsskildringen. Just atmosfären från det gamla Kristiania ger böckerna dess charm – och gör att många jämför dem med Conan Doyles Londonskildringar i berättelserna om Sherlock Holmes. Åke Runnquist skriver:

”Även han [Krag] åker droska på Drammensveien och Karl Johan, så småningom ibland automobil. Han går ner till Östbanestationen för att se om det kommer några misstänkta främlingar med kontinentalexpressen från Kornsjö och Mellerud. Han strövar på krogar neråt hamnen.

Han gör visit på slottet och lyss till gardesmusiken utanför Nationalteatern. Han går på middagar hos bankirer och skeppsredare på västkanten och på caféer vid Vaterland. Och framför allt rör han sig på hotellen. Riverton älskade hotell, från det nobla gamla Victoria i Kristiania till avlägsna bad- och högfjällspenisionat. Men framför allt är det Grand i huvudstaden som fängslar honom”.

Alla skeenden går snabbt och Riverton hade en stark förmåga att skapa spänning, fast han slarvade med personer och historier ibland. Sluten kunde bli ganska löst hopknutna, personer som var med från böljan tappas bort, samma knep återkommer i fler böcker. Fast det kan ju ha berott på att Stein Riverton var så upptagen med att sitta på krogen…

Den som vill veta mer om Stein Rivertons författarskap anbefalles Odd Magnar Syversens böcker ”…så gikk det sånn passelig skjevt” (Metope 1986). ”Stein Riverton en bibliografi” (Bjørn Ringstrøms Forlag 1984) och ”Sven Elvestad – en bibliografi ” (Oslo Universitetsbibliotek 1986).



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22