Revolutionär kommendant skrev deckare

Mar 11th, 2010 | By | Category: 2005-2, Artikel

Vid jultid 2004 publicerade en av Mexikos största tidningar, La Jornada, en kriminalföljetong kallad Muertos Incåmodos, på svenska ungefär Besvärliga döda. Det är på sätt och vis en stafettdeckare och meningen är att den framöver ska komma ut som bok.

Vad är det för märkvärdigt med det nu då? Stafettdeckare har vi fått leva med ganska länge. Det uppseendeväckande är författarna. En av dem är Paco Ignacio Taibo, Mexikos mest kände deckarskrivare och hans samarbetspartner är den gamle gerillaledaren subcomandante Marcos han som ledde zapatistupproret i södra Mexiko för tio år sedan och alltid bar svart ansiktsmask och rökte pipa. Innan han blev upprorsman var han professor i filosofi.

Enligt tidningsuppgifter, bland annat i Svenska Dagbladet strax före nyår, skriver de i sann stafettanda. Varsitt avsnitt och utan att veta vad den andre har hittat på. Fast det tycks finnas en synopsis.

”Det är som att spela bordtennis”, har Taibo sagt.

Subcomandante Marcos berättar om detektiven Elias Contreras – ”namnet har han fått för att han är emot, contra, allt”. Han är en zapatist som rider på en åsna genom i djungeln och tar order från – jo, just det – subcomandante Marcos i organisationen EZLN – Ejército Zapatista de Liberación Nacional – rörelsen som är uppkallad efter den mexikanske revolutionsledaren Emiliano Zapata.

Paco Ignacio Taibo har i följetongen använt sig av den huvudperson han haft i rätt många av sina böcker. Han heter Hector Belascoaran Shayne och är en storstadsmänniska. Enligt vad de båda författarna bestämt ska Elias Contreras och Shayne mötas i kapitel nio.

”De träffas när båda fattar att det går en demon lös i Mexiko”, har Taibo sagt. ”Våra hjältar känner att de måste ta itu med en fråga som är av stort nationellt intresse.”

Det märkliga samarbetet började i november när Paco Ignacio Taibo fick ett brev med bud från subcomandante Marcos som hade en idé och föreslog samarbete. Han hade länge beundrat zapatisterna och deras ledare.

”Egentligen var det ett vansinnigt förslag, men å andra sidan har jag aldrig undvikit vansinnigheter. Så jag tackade ja. Redan den 5 december kom det första avsnittet från Marcos med posten.”

Det var skrivet av Marcos ”någonstans bland bergen i sydöstra Mexiko” och när historien började publiceras ökade den La Jornadas söndagsupplaga med 20 procent. Det är meningen att historien ska ges ut som bok i Latinamerika och Europa – Spanien och Italien har nämnts – och det är tänkbart att den översätt till engelska.

Subcomandante Marcos zapatistiska befrielsearmé WLN blev internationellt känd när den gjorde uppror i den fattiga delstaten Chiapas på nyåret 1994. Medlemmarna var alltid klädda i rånarluvor och gruppen slogs med primitiva vapen. WLN krävde självbestämmande och större rättigheter för Mexikos indianbefolkning.

Gerillaledaren Marcos var något av ett PR-geni. Han matade pressen med informationer från sitt gömställe i bergen. Tidningar och etermedia liknade honom vid Che Guevara, och spred hans dikter och politiska upprop mot nyliberalism och frihandel till mexikanerna och resten av världen. 1996 slöt Marcos ett fredsavtal med den dåvarande regeringen, men detta rann snart ut i sanden.

Efter valet som vanns av Vicente Fox, som installerades som president år 2001 fick zapatisterna nya löften. Fox lade året efter fram förslag till lagändringar. Marcos och hans anhängare inledde genast sin zapatour, ett veckolångt triumftåg som gick mot Mexico City. Parlamentet antog också en lag om indianfolkens rättigheter men den var så urvattnad att zapatisterna såg den som ett svek. Marcos och hans anhängare återvände till djungeln i delstaten Chiapas för att skapa sina egna självstyrande samhällen.

Nu har kampen startat på nytt. Ännu vet ingen om ordet är skarpare än svärdet. Tiden får utvisa.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22