Realism och romantik varvas i Catherine Cooksons böcker

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Artikel

Av Hans Ugerup

Alldeles före och omedelbart efter millennieskiftet gick två av engelsk populärlitteraturs Grand Old Ladies – eller snarare Dames – ur tiden, nämligen Barbara Cartland och Catherine Cookson. Båda hade då nära nog största delen av föregående sekel bakom sig som ovanligt – varför inte otroligt? – produktiva författare av underhållningsromaner. Kärleksberättelsernas och pastell färgernas okrönta drottning Barbara Cartland ofta utstyrd i festkläder i älsklingsfärgen rosa – var född 1901 i en engelsk aristokratisk familj och på avstånd släkt med den olyckliga Lady Di. Barbara Cartland avled i sitt hem i Hatfield i den respektingivande åldern av 98 år. Hon hann med inte mindre än 723 böcker, utgivna på drygt tiotalet engelska förlag, och översattes till 36 språk, däribland svenska. Den engelska upplagan uppgår enligt vissa uppgifter till 650 miljoner exemplar.

Utmärkelse från drottningen

Den tidigare omnämnda titeln Dame, ej att förväxla med titeln Lady som är högadlig och oftast medärvd, placeras före förnamnet och är den kvinnliga motsvarigheten till den manliga adelstiteln Sir. Den förärades av drottningen på deras ålders höst både Barbara Cartland och Catherine Cookson (även så Agatha Christie och en del andra välkända deckarförfattarinnor för den delen). Genom sina författarmödor ansågs de ha gjort sig förtjänta av detta genom att de uppnått en ”allmän uppskattning” – en uppenbar sanning, om man får tro på upplagesiffrorna! I samband med titeln blev de då också medlemmar av Imperieorden, en utmärkelse som brukar ges till bl.a. kulturpersoner av alla kategorier

Endast Agatha klår upplagorna

Det är bara en annan Dame, nämligen Agatha Christie (1891-1976), som kommer några snäpp högre med sin fabulösa världsupplaga – enligt olika beräkningar gällande exemplar på originalspråket så väl som översättningar till andra språk – på nära två miljarder, trots att hon ”bara” skrev drygt 80 böcker. Men med en sammanlagd upplaga inbegripet alla översättningar till andra språk på nära miljarden ligger Barbara Cartland som ohotad god tvåa. Alla hennes böcker är skrivna i samma strikt konsekventa stil. Intrigen är nästan alltid densamma: stolt, vacker, oskyldig, ung kvinna träffar stilig, rik man med ett hemligt, komplicerat och mystiskt utsvävande leverne – men var inte orolig, allt ordnar sig och kärleken avgår alltid med segern.

Som värdig trea i upplagehänseende kommer Catherine Cooksons böcker med intriger som till sin natur påminner om Barbara Cartlands herrgårdsdrömmar i rosenrött, men miljöerna är oftast helt motsatta och annorlunda med en på vissa ställen ganska handfast och säkert självupplevd realism och med ett socialt patos som ligger långt utanför livet i överklassalongerna. Hon skrev också under pseudonymen Catherine Marchant.

Catherine Cookson föddes 1906 som Catherine Ann McMullen och avled 92 år gammal 1998. Med sina upplagesiffror kommer hon inte riktigt upp i samma paritet som de båda ovannämnda giganterna, men de är sannerligen inte dåliga ändå. Hon skrev ett hundratal populära romaner med en engelsk upplaga på omkring 100 miljoner. Omnämnas bör att en tredjedel av all skönlitteratur som utlånats 1988 från offentliga bibliotek i Storbritannien var av Catherine Cookson. 1997 stod nio av hennes romaner på listan av de tio mest lånade böckerna. De har översatts till omkring 20 olika språk, varav ett flertal romaner både bli svenska och andra nordiska språk, men även till finska.

Född nära hamnslummen

Catherine Cooksons födelseort var långt ifrån något romantiskt herresäte, utan bestod av den krassa verkligheten i Tyne Dock, East Jarrow, nära storstaden Newcastle-on-Tyne, den viktiga utskeppningshamnen av kol från gruvorna i nordöstra England. Vid floden Tynes nedre lopp nära mynningen låg de förslummade dockorna, vilket svenska turister än i dag kan se märken av, om de reser med färjelinjen direkt från Göteborg till Newcastle. Hon började sitt liv utan de förmåner, som de flesta berömda författare brukar ha åtnjutit som barn. Hon föddes som utomäktenskaplig dotter till en utfattig, alkoholiserad och ibland våldsam mor. Under många år under sin uppväxt trodde Catherine att hon blivit övergiven av sin riktiga mor vid födelsen och att denna sin riktiga mor uppfattade hon som sin storasyster, som tagit hand om henne. Catherines skolgång var sporadisk och minimal, hennes allmänbildning var eftersatt, men hon var duktig i att både läsa och skriva.

I trettonårsåldern drabbades hon av en blod sjukdom, blödande telangiektasi. Denna sjukdom är alltså genetiskt betingad och drabbar i unga år både pojkar och flickor och kan bli livsfarlig i svåra fall. De sjuka saknar vissa av de små fina blodkärlen i övergångarna mellan artärer och vener, vilket förorsakar blödningar i de intilliggande ytliga mindre blodkärlen i huden. Särskilt våldsamma näsblod och blödningar i mun och ansikte är vanliga. Blåmärkesliknande missprydande fläckar uppstår ofta på händer och armar och blödningar kan även påverka inre organ, till exempel framkalla stroke. Hon kämpade tappert mot detta handikapp och mot dessa hårda odds med god framgång eftersom hon faktiskt uppnådde en så hög ålder.

Första novellen som elvaåring

Trots yttre motgångar och ett ogynnsamt utgångsläge visste Catherine precis vad hon ville med sitt liv. Hon ville bli författare. Hon säger om sig själv att hon var en verklig historieberättare från det hon kunde prata. Redan som elvaåring hade hon skrivit sin första novell, Den vilda irländskan, och skickat in den till en lokaltidning, som dock returnerade den efter tre dagar. Hon slutade skolan när hon var tretton, men hon läste allt hon kunde få tag på och slukade den ena boken efter den andra. Så började hon arbeta som yngsta tjänstepiga hos de rika och mäktiga och blev åsyna vittne till den klassbarriär som fanns skarpt angiven bland dessa och som var nästan omöjlig för en utomstående att överskrida. Författarens huvudpersoner – nästan alla kvinnor – kommer ofta från de lägsta socialgrupperna från början. Men genom intelligens, duglighet, framåtanda, uthållighet, moralisk integritet och inte minst ett tilltalande yttre kliver de ganska graciöst över alla hinder, gifter sig rikt av alla yttre hinder är nämligen fattigdom det högsta – och uppnår därmed en social status, acceptabel för de tongivande kretsarna.

Mellan 1924 och 1929 arbetade hon i ett tvätteri och med det hon tjänade ihop och sparade, kunde hon skaffa sig ett mindre badortspensionat i Hastings vid engelska kanalen. En av hennes hotellgäster var Tom Cookson, en skollärare som hon gifte sig med 1940. Efter flera missfall troligen förorsakade av hennes nedärvda sjukdom – föll hon i djup depression och började skriva för att komma ur sin livssituation. Som 40-åring blev hon medlem i en lokal studiecirkel för litteratur och skrivträning för att få uppmuntran för sina skrivförsök. Hon kom snart in på novellgenren efter att först ha prövat på att skriva pjäser.

Debutboken kom 1950

Hennes första bok kom ut 1950 och hette Kate Hannigan. Den var till stora delar självbiografisk. Hennes grannar försökte stoppa utgivningen av boken, eftersom författaren på de första sidorna alltför realistiskt och alltför detaljerat skildrar en dramatisk barnafödsel. I den här berättelsen blir arbetarflickan Kate gravid med en man ur övre medelklassen. Barnet, en flicka, uppfostras av Kates föräldrar, som hon tror är hennes riktiga föräldrar och att Kate är hennes storasyster. Känns intrigen igen?

1953 kom hennes bok Colour Blind (Färgblind) ut och den handlar om en engelsk arbetarkvinna i Tyne Dock som gifter sig med en svart man. Senare behandlas deras dotter illa och blir mobbad av klasskamrater och en illasinnad morbror för sin hudfärgs skull.

Bakgrunden är realistisk och ger en god uppfattning om den brittiska arbetarklassens sätt att tänka i en tid av sociala motsättningar och arbetslöshet.

Samma sociala mönster går igen i hennes bok The Black Candle (Det svarta ljuset), som kom ut 1989 och handlar om en fejd mellan två familjer på 1800-talet.

Skrev för hand eller läste in

Catherine Cookson skrev sina första 16 böcker för hand för att sedan övergå till att använda sig av bandspelare. Hon agerade därefter de olika personernas roller som hon skrev om. Hennes make var också hennes privatsekreterare och stod många gånger för utskriften och hjälpte till med grammatik och stavning. Hennes dialekt var så bred och speciell att hon var mycket svår att förstå för oinvigda. 1968 vann hennes roman The Round Tower (Runda tornet) ett pris som årets bästa roman med lokal anknytning.

Cooksons romaner handlar till stor del om fattigdom och livet bland de typiska ”Geordies” – dvs. de genuina innevånarna i Tyneside i nordöstra England – och utspelas oftast i gruvor och varv längs floden eller på lantgårdar i den omgivande landsbygden under olika tidsperioder från l800-talet och framöver. Hon har mestadels lagt sig vinn om att forska noga om miljöer och sociala förhållanden och hennes egna såväl som vänners erfarenheter och släktminnen har gett realism åt hennes skildringar.

Familjedramer i serie

Åtskilliga av hennes romaner har skrivits i serieform som följt händelser och upplevelser hos en enstaka person eller familj. Sålunda uppträder den modiga och varmhjärtade hjältinnan Mary Shaughnessy som huvudperson i åtta böcker mellan 1954 och 1967. Andra serier är Familjen Mallen 1973-74, en trilogi som man vill kan kalla en familjesaga med likheter av Forsythesagan.

Den utspelar sig i Northhumberland under 1800-talet och skildrar en familjs öden och äventyr mot en bakgrund av förgångna tiders dolda synder.

Bildningens betydelse

De tre romanerna om Tilly Trotter 1980-82 handlar om bildningens och även utbildningens betydelse som ett medel att överbrygga klassklyftorna.

Tilly får lära sig läsa och skriva av lantprästens dotter. Hon anses vara mycket av en häxa av byborna och i de tre böckerna rör hon sig upp och ner på den sociala skalan.

Även Kate Hannigan får stöd och uppmuntran för sin bokliga bildning av en vänlig arbetsgivare. Hamilton 1983-85 och Bill Bailey 1986-88 består också vardera av tre delar. Catherine Cooksons självbiografi Dur Kate kom 1969.

Hennes sista bok Kate Hannigan’s Girl kom ut 1999 efter hennes död och anknyter till hennes första bok från 1950, ringen är därmed sluten.

Många av Catherine Cooksons romaner har blivit TV-filmer, både enskilda titlar och i serieform, bl.a. skickligt gjorda av Yorkshire Television. Man har lagt ner stor möda på realistiska miljöskildringar och därvid har haft stor hjälp av att filma både exteriörer och interiörer på friluftsmuseet Beamish, ett slags nordengelskt Skansen med järnväg, by- och stadsgator, affärer, gruvarbetarhem och kolgruvor.

Hemgatan på museum

I Newcastle har Ocean Road Museum and Art Gallery i South Shields en naturtrogen rekonstruktion av William Black Street där Catherine Cookson växte upp. Själv kommer jag särskilt ihåg en scen ur en av TV-filmerna där den nästan monumentalt präktige och hederlige dockarbetarhjälten kommer vandrande nerför denna gata mot vars kullerstensbeklädnad hans enorma och med ”luffarnubb” och klackjärn försedda arbetskängor bokstavligen slår gnistor.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22