Quick, ett ännu inte avslutat kapitel, som kunde slutat tidigare

Jan 5th, 2015 | By | Category: 2015-01 jan, Artikel

Fallet Quick, som nu verkar vara det allenarådande namnet på den långa historien om Sveriges meste seriemördare som sedan visar sig inte alls vara det, är långt ifrån avslutat.

Omslag till Fallet Thomas QuickDet har ju kommit några böcker om detta, och under 2015 väntas fler, av de olika inblandade inklusive Sture Bergwall (som han ju egentligen heter) som håller på att skriva sina memoarer.

Omslag till Mannen som slutade ljugaUnder förra årets medicinska riksstämma hölls ett seminarium om ”fallet Quick” och vad vården kan lära av det.

Vad både vård och rättsväsende kan lära får vi förhoppningsvis lära oss när Daniel Tarschys kommission lämnar sin rapport under våren.

Men kanske hade det aldrig blivit något fall, i alla fall inte rättsligt, om psykiatern Ulf Åsgård inte varit upptagen med att hjälpa Palme-kommissionen.

Han fick nämligen 1993, när rättsväsendet började utreda Thomas Quicks erkännanden, en förfrågan från åklagare om han kunde vara dem behjälplig med psykiatrisk och rättspykiatrisk kunskap. Men, tyvärr, han hade inte tid.

Tyvärr för att han redan när de första berättelserna om ärendet, om mannen som erkände mord efter mord, tvivlade på att det var sanningen som kom fram. Ännu mer säker blev han när han fick veta att av Quicks erkännanden av 39 mord (fyra i Norge och ett i Finland) var minst två i livet och minst tre fall där Quick hade alibi.

Det berättade han under seminariet, där hans uppgift i första hand var att ge en sammanfattning om alla turerna, medan vårdens lärdomar togs upp av moderatorn Niklas Långström, samt Ing-Marie Wiselgren och Eva-Marie Laurén.

Några lärdomar så här långt: Inom rättspsykiatrin borde man be om en ”second opinion”, ett andra yttrande, oftare. Det är många inom psykiatri och rättspsykiatri som vårdas länge och man kan bli hemmablind. Och man måste komma ihåg att rättspsykiatri är myndighetsutövning och då krävs det öppenhet och insyn.

Dessutom, sade Ing-Marie Wiselgren, borde man fundera över hur man ska få en bättre vård. Hade Sture Bergwall fått en bättre vård från början kanske aldrig Thomas Quick aldrig uppstått.

Eva-Marie Laurén ansåg också att utredningarna inom rättspsykiatrin behöver bli bättre, man ska inte ta patientens utsaga för sanning. Och det finns mycket att lära av kriminalvården där det finns utarbetade behandlingsprogram.

Grundfrågan kom från publiken: Kan något liknande hända igen? Och svaret blev: Mindre risk men inte uteslutet, rättspsykiatrin är en sluten värld.

Ulf Åsgård (som också rekommenderade böckerna som kommit om fallet och som såg fram emot kommissionens rapport) påpekade att medierna har en uppgift att snoka rätt på sådant här.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22