Pocketboken frodas men är ändå i kris

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-4, Artikel

Av BIRGITTA HÄRNER

Det påstås, säkerligen med rätta, att pocketboken är en av de få betydelsefulla påhitten inom 1900-talets bokvärld. När den kom blev den genast en succé, sedan kom olika kriser, nu senast – om vi talar om Sverige – på grund av bristen på ordentligt fungerande massmarknadsdistribution. På 70-talet förklarade en del kulturpersoner att pocketbok siden var död, men de fick ändra uppfattning när Månpocket och en del andra billighetsserier kom. Under den så kallade seriösa utgivningen har fram till nu funnits enklare böcker i pocket hos kiosker, i varuhus och på bensinstationer. Om det nya företaget SM Distribution, som dykt upp efter det konkursade Predab, får igång sin verksamhet båt tre bör det kunna bli en uppgång också på den kanten igen.

Att pocketboken skulle dö ut helt och hållet är en absurd tanke. Grundidén är klar och koncis: producera en billig, lätthanterlig, attraktiv och läsvärd bok.

Tyskland först

Den moderna pocketboken såg dagens ljus under 30-talet och det är många som menar att Allan Lane låg bakom denna nya form. Lane startade Penguin Books 1935 (första boken 30 juli) och fyra år senare kom förlaget Pocket Books.

Fast det skall sägas att tyskarna låg långt före på detta område. 1837 startade Christian Bernhard Tauchnitz en serie med billiga engelska (senare också amerikanska) romaner som kom att bära hans namn. Tauchnitz-böckerna såldes över en stor del av den europeiska kontinenten. Eftersom de gav ut på originalspråket fanns en underförstådd överenskommelse att de inte skulle säljas i England. Förläggaren nådde stora framgångar och serien fortsatte, nästan utan att förändras, fram till 1930-talet. Då hade publiken börjat finna dem gammaldags. De var svårlästa, formatet besvärligt, omslagen tråkiga och de var inte uppskurna. Därför var det knappast oväntat att det skulle komma en konkurrent med böcker i ny, modernare form.

Albatross Modern Continental Library hette förlaget (med huvudkontor i Hamburg och redaktion i Paris) som gav ut engelskspråkiga romaner med formatet 11 x 18 centimeter. De fick plats i fickan och hade tilltalande omslag. Logotypen var en albatross med ut bredda vingar. I denna serie kom böcker av James Joyce, Virginia Woolf, Aldous Huxley och Sinclair Lewis. Fast egentligen var de ett dödfött företag. Tidpunkten 1932 var helt fel. Redan efter ett år hade det nya politiska läget krossat allt.

Penguin snodde konceptet

Allen Lane var säkert inte okunnig om Albatross när han startade sin serie med billiga böcker. Det blev till och med en fågel i förlagsnamnet en pingvin. Hans böcker fick exakt samma format, en likartad standardiserad omslagstypografi och färgsättning som berättade om innehållets genre.

Största skillnaden var marknadsmässig eftersom Penguin hade direkt tillgång till den stora engelskspråkiga marknaden. Genom stora upplagor gick det att hålla lågt pris (de första Penguinböckerna kostade sex pence) och därmed fick man ut dem till bland annat varuhus.

Pocketutgivningen sköt fart, inte minst i USA, och 1939 grundades Pocket Books Inc. av Robert Fair DeGraff, som säkert sneglat en hel del på framgångarna för alla Pulp Novels – deckare, westernäventyr och krigsromaner – som under just denna period sålde som smör.

Det satt räknenissar i Pocket Books ledning. Man satsade visserligen medvetet på titlar och författare, men det som kanske mest bäddade för framgången var att förlaget skar ner återförsäljarnas marginal från de gängse 30-35 procenten till 20 procent. Författarnas royalty kapades från 10 till 4 procent. I handeln kostade dessa pocketböcker 25 cent.

Bilder på omslagen

Penguin hade börjat med rent grafiska omslag, men Pocket Books kom med illustrerade omslag, något som betydde mycket för marknadsföringen. Omslagstecknarna kom att spela en mycket betydelsefull roll och man betonade karaktären av utgivning i serier genom enhetlig form och numrerade böcker. Förlagens symboler var ofta djur. Pocket Books hade en känguru (döpt till Gertrude) medan Bantam hade en tupp.

Mellan 1940 och 1948 höll omslagen högre kvalitet än de som kom att dominera fram till mitten av 50-talet, påpekar Piet Schreudcr i sin bok ”The Book of Paperbacks”. Det var efter 1948 som förlagen fick för sig att en bok måste utstråla sex för att sälja. Detta gjorde att de inte särskilt vågade – om man ser till dagens måttstock – omslagen blev gjorda efter mall och sällan hade med bokens innehåll att skaffa. Men de var tydligen tillräckligt upphetsande för att vissa grupper i samhället skulle reagera. De krävde att lagen skulle förbjuda ”omoraliska trycksaker” och vid mitten av 50-talet blev damerna också mer påklädda.

Pocket Books – som för det mesta gav ut deckare och underhållning hade troligen de mest genomarbetade serierna, och motsade fördomen att en pocketbok är en illa producerad trycksak med smaklöst och grällt omslag som sällan motsvarar produktens innehåll.

Fast 1941 dök det upp ett förlag som låg nära dessa värderingar. Det var Avon Books som grundades av gamla pulputgivaren Joseph Myers. Det var ett distributionsföretag som blivit av med Pocket Books som bad honom börja konkurrera. Meyers påstods ha ”hemsk smak” men ”bra sinne för affärer” och lydde rådet. Han blev nästan omedelbart stämd av Pocket Books som menade sig ha ensamrätt till beteckningen ”pocket” och sådant som var särdrag i bokutförandet. Efter en lång domstolsrunda dog detta krig ut och i fortsättningen kunde vem som helst göra böcker av detta slag.

Försäljare blev förlag

I USA startade egentligen Penguin Books som försäljningsorganisation för böcker som producerats i England. Företagets amerikanska avdelning fick Ian Ballantine som chef. Han började snabbt byta omslag till sådana som bättre passade den egna marknaden. Högste chefen Allen Lane – gillade inte alls detta och han ville dessutom att Penguin i Nordamerika skulle bli mer självständigt. Därför gav han Kurt Enoch från Albatross jobb som förläggare.

Ballantine kämpade i motvind och 1945 gick han från Penguin för att starta Bantam. Men under dessa krigets år på 40-talet lyckades Penguin skaffa sig en egen profil, inte minst genom att ge ut författare som Graham Greene, William Faulker och Erskine Caldwell. Under denna period kom också omslagsillustratören Robert Jonas in i bilden. Han hade en europeisk bilduppfattning och arbetade ofta med stiliserade bilder, collage och symboler. Det var han som kom på ”titthålet” som blev ett nästan väl mycket använt grepp hos pocketböcker under en tid. Men 1948 slutade Enoch och hans medförläggare Victor Waybright. De startade The New American Library of World Literature och Penguin upphörde mer eller mindre att vara ett självständigt förlag i Amerika.

Det nya förlaget stal dock idéer från Penguin. NAL:s nya serier Signet och Mentor var till förväxling lika Penguin och Pelican. En hel del av Penguins författare hamnade också på det nya förlaget. Signet skaffade en framstående omslagstecknare, James Avati, som i många kretsar anses vara en av de främsta. Avati arbetade med murriga färger och realistiska figurer stelnade i en dramatisk situation. Han fick så mycket många och sämre efterföljare att han själv var tvungen att byta stil.

Fler konkurrenter

1945 fick Ian Ballantine genast framgångar med Bantam Books som hade en från början kommersiell inställning med dubbelt så höga grundupplagor som exempelvis Penguin som brukade trycka förstaupplagan i 10000 exemplar. Ballantine satsade på skickligt gjorda, säljande omslag.

En annan förläggare som arbetade mycket säljande om än knappast sofistikerat var George Delacone Jr som 1943 startat Dell Books.

Pocketutgivningen var en omvälvning, men den tog mer eller mindre slut tillsammans med 40-talet. Under kriget hade förläggarna fått stor draghjälp av att amerikanska och engelska soldater behövde något att läsa. Pocketboken var lätt att hantera, så den blev deras litteratur. Regeringarna skickade böcker i mångtusental till Europas krigsskådeplatser. Enbart från Pocket Books köpte amerikanska armén, flottan och Röda Korset 25 miljoner böcker under krigsåren.

Efter kriget började förlagen känna av sin överproduktion. 1654 kulminerade krisen med att ohyggliga mängder böcker makulerades. Pocket Books grävde ner massor av böcker i en övergiven kanal i Buffalo och det fanns byggföretag som använde pockets som husisolering eftersom det inte gick att få tag på billigare material.

Man talade om pocketbokens död, men liket levde, sprattlade och kom att spridas över världen. Kriser kom och gick – men fortfarande kan man få god läsning till billigt pris tack vare denna idé från tyskland som kom att utvecklas till närapå fulländning i USA.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22