Planen för tio böcker håller för Jussi Adler-Olsen

Oct 3rd, 2017 | By | Category: 2017-08 aug, Artikel

Jussi Adler-OlsenAlla får ta selfies med författaren lovar han och samtalspartnern Karin Jihde på Bokmässans seminarium. Och eftersom han uppträder på fler scener kan det bli många selfies. Och hans sjunde bok i Avdelning Q-serien heter ju just Selfies.

I denna sjunde bok är det Rose, en av de tre huvudpersonerna, som är i fokus. Hennes hemligheter avslöjas, och Jussi säger att i nästa ska det bli Assad som vi får veta mer om. Och det ska bli ytterligare två böcker, nio och tio, där vi får känna huvudpersonen Carl på djupet.

För alla människor har hemligheter, och en människa blir inte tredimensionell om vi inte får lära känna alla aspekter av henne.

Han har hållit på med den här serien i 10 år, så det har tagit lite längre tid än en bok per år, men planen håller, det blir tio. De har kommit ut på 42 språk i 125 länder och säljer i miljonupplagor.

Kändis?
Har han blivit kändis och drabbats av narcissism? Nej, han har inte förändrat sig, säger han.

Karin Jihde säger att vi svenskar tycker att daskar är coolare, men Jussi kontrar med att hans fru tycker att svenskar är det.

I serien tar han i bok efter bok upp ett samhällsproblem, och i denna är det en del ungdomar, främst flickor, som är narcissistiska. De är fokuserade på sig själva, utseende och uppförande, men de kan inget. Det är du själv som är det viktiga, kanske också din familj.

Så de kommer till socialtjänsten för att få pengar och försörjning, och en huvudperson i den här boken är den kvinnliga socialarbetaren som får nog.

Jussi tar fram ett autentiskt dokument, ett mejl som en sådan flicka, ja 34-årig kvinna, sänt till en socialarbetare, och där hon förklarar att hon måste få förtidspension för det är ju så tungt att ta hand om sig själv.

Aktivitetsintolerans
En som fick avslag hade gått till läkare och fått sjukintyg med diagnosen aktivitetsintolerans.

— På mitt språk betyder det lat, sade Jussi.

Selfies är viktiga för dem, men också för många vuxna också. Han berättar att han för en tid sedan var i Verona i Italien och ville se det som sägs vara Julias balkong (fast det nog inte är det). Han tittade på balkongen, vände sig om och där stod en hög andra turister. Med ryggen mot balkongen men med mobilerna i handen så att de skulle fånga sin selfie på plats med balkongen bakom. Men inte tittade de på balkongen, bara dokumenterade att de varit där. Är du inte synlig i sociala flöden finns du inte…

— Det är som att man ska berätta vem jag är och var, men sammanhanget är inte intressant, sade Jussi Adler-Olsen. Han tycker att det viktigaste för föräldrar är att lära barnen empati, att intressera sig för andra.

Det stora problemet med de unga kvinnor som han har i boken är att de inte kan något. De har curlats av föräldrarna, att de är så fina och duktiga, men viktigast att de är så vackra.

Humor viktigt
I sina böcker försöker han använda mycket humor. Får man läsaren att skratta så går det lättare in med kritiken av samhället.

— Det är viktigt att skratta åt allvarliga ting. Möter du en person med många hemligheter får du inte veta så mycket om denne om du inte kan få honom att skratta.

Rose i den här boken drabbas av en psykos. Det är tragiskt men han kan skoja om det i texten också. Han vet en hel del om psykisk sjukdom för han växte upp på mentalsjukhus.

— Pappa var psykiater som var kontroversiell. Han var den förste som hade avdelningar med både män och kvinnor, såg till att det fanns blommor på borden och lät patienterna gå på bio. Han behandlade alla som människor.

Han hade starka synpunkter på hur psykiatrin i Danmark sköttes, och några av de frågorna har Jussi tagit upp i serien, bland annat hur unga kvinnor tvångssteriliserades.

När Jussi var 18 år och skolkade i gymnasiet för att bli rockstjärna måste han gå om skolan. Pappa skrattade och sade att du har ju många talanger, utforska dem. Tjäna pengar är inte det viktigaste, lev livet.

Så det gjorde han.

Thriller, inte deckare
När han skriver så blandar han allvar och humor, ger perspektivbyten. Det gäller att få läsaren att fortsätta läsa. Men han skriver inte deckare, understryker han. I deckaren är det först ett mord, och sedan löser man det i slutet. Han skriver thriller, för där är spänningen att se till att något hemskt inte händer innan boken är slut.

Det var 2005 han kom på idén, personerna kom först. Ett ämne i varje bok och en dramaturgisk ökning mellan dem. Han bygger med spänning och perspektiv, med falska spår (för så är det att vara polis i verkligheten), och han inser att läsaren är en klok person som förmodligen har läst mer än författaren.

— Man ska låta läsarens fantasi jobba. Man beskriver så lite som möjligt så fyller läsaren själv i och berättelsen blir levande.

LEIF-RUNE STRANDELL

När Jussi Adler-Olsen intervjuades på Svenska kyrkans scen, Se människan, spelades det in och läggs på YouTube.

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22