Per Olof Ekström – Odalmannen som blev berömd författare

Jan 11th, 2008 | By | Category: 2000-1, Artikel

AV INGMAR NORLÉN

Per Olof Ekström är naturligtvis mest känd för romanen Sommardansen som filmades under titeln Hon dansade en sommar. Filmen blev en världssuccé och visas fortfarande i svensk TV, senaste i somras.
När jag arbetade med min biografi över Ekström hade jag arbetat fram en lista på 46 böcker, de flesta landsbygdsromaner, med Ekström som upphovsman.
Antalet titlar stämde med Ekströms egna noteringar. Inte heller vårt biblioteksväsende kunde redovisa fler böcker av Per Olof Ekström. Men det skulle visa sig att han hade skrivit ytterligare en, den 47:e. En deckare. Titel: Mördande vår.
Uppgiften om deckaren fanns i en liten oansenlig notis på några rader som publicerades i flera landsortstidningar i maj 1953. Jag hittade den urklippta notisen i Ekströms efterlämnade papper som hade ställts till mitt förfogande för min forskning.
I notisen konstaterades att Ekström inom kort skulle ”utkomma med ett häfte om cirka 50 – 60 sidor” och att berättelsen skulle kallas Mördande vår. Förlaget var nystartat, hade sitt säte i Uddevalla och hette Nutids-Förlaget.
Det här var förstås Ekströms deckardebut. Mördande vår var den andra titeln i en planerad serie. Den första var en Hillman-berättelse av Folke Mellvig. Hur det sedan gick med utgivningen är för mig obekant. Kanske någon som vet?

Påminner om Alibimagasinet

Det 64-sidiga häftet påminner i utförandet om Alibimagasinet. Handlingen i Mördande vår tilldrar sig huvudsakligen i centrala Göteborg, i kvarteren kring Avenyn..
Historien börjar med att privatdetektiven, urstockholmaren Janne Berg, befinner sig på tåget från Stockholm till Göteborg. Han ska besöka en förmögen man, Fredrik Dager, som i ett luddigt formulerat brev, har bett om ett sammanträffande i sitt hem på Erik Dahlbergsgatan i Göteborg.
Framkommen till adressen finner Janne Berg att Dager just har hittats strypt i sin länstol. Han blir närmast chockad där han känner igen den döde: den mannen befann sig ju i Bergs kupé på tåget.
Janne Berg ar den sortens privatdeckare som kan blanda sig i polisens utredning av mordet och sätta in okunniga kriminalare i situationen.
Snart upptäcker Berg att Dager var inblandad i affärer som omfattade en hel del, från fastighetsskoj till sabotage mot travhästar på Åby. Snart utkristalliserar sig tre möjliga mördare som alla hade sina fingrar med i affärerna: Dagers läkare, en fastighetsmäklare samt den man som Dager har testamenterat sina tillgångar till. De har alla försökt komma över en inteckning som tillhör Dager.
Berättelsen avslutas med att Janne Berg simulerar sjuk och vänder sig till den mystiske doktorn för att få en tablett. När Berg förstår att doktorn försöker förgifta honom med tabletten är saken snart klar: Det är doktorn som har mördat Dager och han förs ”som en fräsande och spottande vildkatt in i piketen”.

Kontroversiell författare

Berättelsen är skriven i en munter ton som Ekström i bland praktiserade. Men vem var Per Olof Ekström? Hans namn tycks till stor del ha fallit i glömska, trots att han var en av 1950- och 60-talens stora kontroversiella debattörer.
Per Olof Ekström föddes 1926 i Dalsland, närmare bestämt på det lilla småbruket Björkehaga i Brålanda socken. Som ung var han mycket engagerad i SLU som stod Bondeförbundet nära och det var följaktligen på LT:s förlag som han 21 år gammal debuterade med romanen Den ensamme.
I denna beskrev han sitt eget liv fram till ålderdomen så som han tänkte sig det; som storbonde i ensamhet och bitterhet och med dödlig cancer som avslutning. I stort sett kom det att stämma.

Sommardansen stor framgång

Den stora framgången kom med romanen Sommardansen som gav honom LT:s stora romanpris. Hösten 1951 hade filmversionen, Hon dansade en sommar, med Folke Sundqvist och Ulla Jacobsson i huvudrollerna. premiär.
Trots det seriösa budskapet om att utvecklingen i städerna sker på bekostnad av landsbygden och att något måste göras åt detta, var det framför allt det berömda nakenbadet som diskuterades. Omtalad blev också skildringen av den hårde och intolerante prästen, spelad av John Elfström, som framför allt prästerskapet vände sig emot.
Deckaren Mördande vår utkom medan Ekström var ett av de stora unga författarnamnen. Hon dansade en sommar gick ett segertåg runt världen som bara hade börjat. Den lilla deckaren får ses som ett sällsamt mellanspel i den stor litterär produktion.
Ekström hade förmodligen tänkt sig en fortsättning i genren. Svärsonen Roy Andersson berättar för mig:
– Svärfar slukade deckare. Mickey Spillane var hans favorit. Jag tror inte att han läste dem för att han berika sitt språk, därtill var han alltför begåvad själv. Nej, troligen såg han på det har området en ny marknad då han insåg att landsbygdsromanerna inte skulle komma att sälja så bra.

Böcker på löpande band

Vid sidan av arbetet på gården skrev Ekström böcker på löpande band. Han gjorde det under flera vintervistelser i Östtyskland och under perioder då han bodde i Stockholm och studerade på universitetet (det blev så småningom sen fil kand). Flertalet av romanerna kan ses som inlägg i landsbygdsdebatten med bister kritik mot den socialdemokratiska jordbrukspolitiken, införandet av lantbruksnämnder med mera.
I flera av romanerna befinner sig handlingen nära kriminaliteten, men det handlar oftast inte om allvarligare saker än slagsmål och knivhot i konflikter mellan ungdomar på landsbygden.

Skyddade känd brottsling

Själv hamnade Per Olof Ekstrom på fel sida av lagen ett par gånger. Våren 1962 avslöjades det att han under några månader hade hållit en ungdomsbrottsling, Olle Johansson, bror till Tumba-Tarzan, gömd på gården. Lill-Tarzan, som han kom att kallas i tidningarna, hade arbetat med plöjning och harvning och i skogen samtidigt som Ekström intervjuade honom om hans liv och leverne, allt för att samla stoff till en film om socialt missanpassade ungdomar.

Per Olof Ekström åtalades för främjande av flykt och dömdes av Svartlösa häradsrätt till sex månaders fängelse villkorligt. Året efter sökte sig Lill-Tarzan tillbaka till Ekströms på Björkehaga med följd att gården stormades av ett stort uppbåd av poliser, men då befanns sig Ekström i sin studentlya Stockholm, varför han förklarades oskyldig.
Med LT:s förlag kom han i konflikt i mitten av 60-talet på grund av sina allt mera vågade sexskildringar. Det greppet hjälpte för övrigt inte; upplagorna sjönk. Ekström lämnade LT i vredesmod.
Med sina mera seriösa romaner gick han över till Zindermanns, medan Hsonförlaget gav ut några så kallade porrfickisar och -snabbisar. De sistnämnda rafsade han snabbt ihop under pseudonym, bl a Bock von Horn, när gården lönade sig allt sämre och han behövde snabba pengar för att sätta om växlar.
Ekströms första bok på Zindermans blev Arsenik och nattvardsvin (1971), som handlar om ett av den svenska kriminalhistoriens mest omtalade brottsfall, den så kallade Silbodalsprästen Anders Lindbacks mord på fattiga och sjuka sockenbor. Lindback var född i Skallerud inte långt från Ekströms barndomshem och han hade många gånger hört sin far berätta om den förskräcklige prästen, som begick brotten i sin församling i Silbodal i nuvarande Årjängs kommun i södra Värmland.
Ekström grundade boken på mycket ingående studier av handlingarna i målet och fick mycket god kritik för den. Advokaten Yngve Lyttkens, som själv en egen bok i ämnet, Giftmorden i Silbodal (1946), skrev ett beundrande brev till Ekström och kallade hans bok för ”ett riktigt kraftprov av en författare”.

Konkurs stort nederlag

Andra gången Per Olof Ekström söktes av rättvisans representanter var i samband med att hans gård gick i konkurs 1968. Konkursen var ett stort nederlag för honom och han lämnade sin familj helt plötsligt för att inte mera återkomma. Eftersom han var misstänkt för gäldenärsbrott häktades han i sin frånvaro. Men han infann sig inte till konkursförhandlingen eller till den exekutiva auktionen.
Det var till Rumänien han tog sin tillflykt. Fram till sin död 1981 bodde han i Bukarest. Han gifte sig där med arkitekten Ligia Podorean, som i dag bor i Stockholm och är verksam som konstnär.
Även under sin landsflykt skrev han en rad böcker i vilka han beskrev förhållandena i Sverige i närmast hånfulla ordalag. Några av dem gav han ut under pseudonymen Theresa Lindfors för att testa om namnet Ekström var avgörande för många negativa recensioner han hade fått de senaste 20 åren. Böckerna var färgade av hans bitterhet över konkurs och oförstående litteraturkritiker.

FOTNOT:
Ingmar Norléns biografi över Per Olof Ekström heter Förbannade Ekström. Den kom ut på Carlssons Bokförlag 1993.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22