Paul Erdman: Efter fängelset blev han miljonär på böcker

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

Av ROLF NILSÉN

Om inte Paul Erdman hade hamnat i fängelse, så hade vi nog aldrig fått läsa en roman av honom.

För så var det ju: han hamnade bakom lås och galler i ett schweiziskt fängelse 1970, anklagad för brott mot banklagarna. Fast egentligen var det några av hans underlydande, i den amerikanskägda banken United California Bank of Basel som han var föreståndare för, som hade spekulerat lite väl häftigt.

Det blev i alla fall nio månader i fängelse för Paul Erdman, och medan utredningen av de terminsaffärer som hade förorsakat ”hans” bank en förlust på 65 miljoner dollar, långsamt ägde rum. I och för sig handlade det ju om fena rama lyxstraffet, han kunde beställa mat från fina restauranger, ta emot obegränsat med besök och allt möjligt annat. Men han fick i alla fall inte lämna sin cell. Och var tvungen att fylla sin tid med något meningsfullt vettigt, för att inte ha det alltför förlamande trist och tråkigt.

Så han började skriva en bok; en thriller om transaktioner och vidlyftiga affärer inom den internationella bank- och finansvärlden. Om sånt som han personligen kände mycket väl till, med andra ord.

När han sedan släpptes från fängelset skrev han färdig boken, som han döpt Spekulation i silver.

Ett stort amerikanskt bokförlag fick reda på dess existens och gav ut den. 1973 låg den i toppen på bästsäljarlistan. Därefter har Paul Erdman skrivit ytterligare åtta böcker. Han förklarar sig må hur bra som helst och ser uppseendeväckande ofta ut som en 65-årig buspojke, som får anstränga sig hårt för att inte brista ut i okontrollerade fniss och gärna berättar om sig själv och sitt omväxlande liv.

Paul Erdman har faktiskt skapar en alldeles egen nisch inom thrillergenren: fi fi. En beteckning som står för Financial Fiction och där han inte har så värst många efterföljare.

– Det är lite underligt att inte flera författare väljer att försöka göra något slagkraftigt av ekonomiska ämnen, säger Paul Erdman lite eftertänksamt. Min första bok; den som jag började på i fängelset, var ju ursprungligen tänkt att bli en faktabok. Men jag hade ju inga möjligheter att kolla fakta och andra uppgifter där jag då befann mig. Så det fick bli en roman i stället.

– Fast jag tror att jag skrev om det första kapitlet i den 30 gånger. Minst!

Paul Erdman har inte återvänt till Schweiz sedan juni 1971, då han släpptes mot borgen och åkte hem till Kalifornien igen. När domen sedan slutligen föll löd den på 8 års fängelse för hans del. Men Erdman säger sig hysa vissa tvivel angående rättvisan i alprepubliken och föredrar därför att fortsättningsvis undvika landet helt och hållet.

Numera bor Erdman med sin schweiziskfödda hustru Helly i Bodega Bay, tio mil norr om San Francisco, och han är naturligtvis mycket väl medveten om att det var just där som Alfred Hitchcocks ”djuren slår tillbaka”-rysare Fåglarna spelades in – 1963.

Han delar nu sin tid mellan thrillerförfattande (den senaste heter The Set-Up, kom tidigare i år och handlar om en man som helt orättfärdigt anklagas för att ha sysslat med finansiella svindlerier och hotas av 30 år i fängelse) och sammanträden i de olika styrelser där han är medlem.

Erdman fungerar också som en mycket välavlönad finansiell rådgivare. Och brister ut i ett bullrande muntert skratt när jag frågar om han fortfarande har kvar sin förmåga att sia i ekonomiska ärenden intakt.

– Det verkar nog så, ja. Jag har ”still the touch”.

Paul Erdman säger sig vara mycket skeptiskt inställd till den kommande gemensamma EU-valutan och befarar att den kommer att orsaka arbetslöshet inom väsentliga områden av Europa.

Och han har haft helt rätt i flera av sina tidigare spådomar. Som när han i Spekulation i makt (The Crash of ’79), hans tredje roman, förutsåg den korrupta schahregimens fall i Iran.

– Dessutom förutsåg jag också ett globalt finansiellt sammanbrott och satte till och med ett datum för den händelsen – den 20 mars 1979, säger Paul Erdman. Det var ju inte helt allvarligt menat. Fast det fanns ju de som drog en suck av lättnad när det datumet hade passerat utan att hela Wall Street kollapsat.

Erdmans recept för hur en thriller ska sättas samman är att ta med sig läsaren in i den internationella finansvärldens styrelserum och korridorer samt visa dem vad som pågår där: därefter tillsätta lämpliga doser av spionage och politik och av bara farten också komma med diverse initierade utvikningar om hur banker och ekonomi egentligen fungerar.

Det var efter att han läst Erdmans bok The Swiss Account, som skildrar det finmaskiga samarbetsnätet mellan nazityskland och Schweiz i finansiella frågor under andra världskriget samt de effekter som detta intrikata spel har fått även långt senare, som Israel Singer, generalsekreterare i Judiska världskongressen, på allvar började gräva i hanteringen av judiskt guld i schweiziska banker.

Romanen, som ovanligt nog för en fiktionsberättelse är fylld med fotnoter, inspirerade även den förre ambassadören Sven Fredrik Hedin att börja undersöka krigstidens kopplingar mellan Sverige och Schweiz.

Och Paul Erdman känner sig stolt och glad över att han genom sin roman ha blivit impulsgivare till dessa aktioner.

För sin nästa roman funderar Erdman på en intrig som har att göra med ett halvdussin inflytelserika män, som tillsammans kontrollerar majoriteten av världens mest framgångsrika företag och som enligt Erdman utgör en ny dold världsmakt.

– De finns verkligen; jag känner dem personligen, säger han och frågar sedan om jag gillar arbetstiteln The Billionaire’s Club?

Angående beryktade finansmän som George Soros: som Erdman aldrig har träffat men som efter vad han vet gärna vill komma i kontakt med honom, tycker Erdman att de har en alldeles för stor brist på moral.

– Marknaden och moralen måste oundvikligen höra samman. Annars går det alldeles bestämt åt helvete till sist, konstaterar han.

Själv koncentrerar Erdman sig numera på ”måttliga” spekulationer i olja, där han också har bundit en ansenlig del av sina egna tillgångar.

– Den senaste skakningen på börsen berörde mig inte alls. Den hade jag räknat med, säger han också. Och brister ännu en gång ut i sitt mycket bullrande och klart smittsamma, skratt.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22