Ove Allansson: Sjöman far ut i världsrymden för att värna pappersböcker

Mar 10th, 2010 | By | Category: 2005-3, Artikel

Av Kjell E. Genberg

För en liten tid sedan kom arbetarförfattaren och science fictionentusiasten Ove Allansson ut med boken De kosmiska havens bokanjärer.

Den utspelas i framtiden, närmare bestämt år 3126, då en militärjunta härskar på planeten Primero Hiva och har bannlyst pappersboken. Juntan har full kontroll överelektroniska och nyare medier, som dess saneringsbyrå kan dammsuga, tömma, på inte önskvärda åsikter. Men de har också motståndare, en rörelse som kallar sig Frihetens Bokanjärer.

Jag frågar om avsikterna bakom att skriva en sådan roman.

Rädda pappersboken!

”I första hand ville jag berätta en underhållande skepparhistoria från de kosmiska haven”, säger Allansson. ”Men också tala om hur viktigt det är att rädda pappersboken även i en tänkt framtid. Redan nu talas det om hoten mot boken i form av elektroniska media.

Mäktiga och penningstarka krafter vill att man ska använda deras produkter i stället.”

Men han gör motstånd mot detta med glimten i ögat. Militärjuntan på Primero Hiva tycker att ordet bibliotekarie luktar pappersbok. Nya yrkesbeteckningar är informationsagent, kunskapsmäklare, cybrarian, elektronid, futuradör och sanningsförmedlare. Sedan förbudet mot pappersböcker infördes är ordet bibliotek utbytt mot skärmotek.

Allansson låter dessutom en bokanjär på peka att barndom istället nu kan kallas skärmdom – en uppväxt framför skärmarna.

Man märker att Ove Allansson är gammal sjöman med erfarenheter från de sju haven på Tellus. Hans motståndsrörelse består bland annat av besättningen på rymdskeppet Spira Handel, de så kallade spiranerna. Han berättar om de berömda boksmugglarna Kapten Arad, Bloody Multileg-Martin, Py Mot(en förkortning för Pythagoras Motsats) och andra från planeter i skilda solsystem.

Bokens demokratiska funktion

”Det jag i första hand är ute efter är att peka på pappersbokens demokratiska funktion. Väl utgiven och spridd är den svår att kontrollera, svår att utrota. Den finns i hemmen, i illegala bibliotek och hos hemliga bokhandlar,” Han blir lite ivrig. ”Jag vill visa på uppfinningar som är möjliga tack vare pappersbokens många möjligheter och världar och gläds åt den professor som har lyckats experimentera fram en apparatur som gör att klassiska romanpersoner livs levande stiger fram ur böckerna och deltar i befrielsekampen – men inte alltid till professorns eller bokanjärernas belåtenhet.”

Det finns en annan uppfinning både författaren och spiranerna är stolta över: skeppets berättarmotor. Spira Handel drivs delvis av besättningens berättelser, via berättarkamrar och ett komprimerat system.

”Men det är så invecklat att varken jag eller Sjunden, som är bokens berättarjag, begriper det.”

Klassiker är odödliga

I De kosmiska havens bokanjärer fortlever böcker av alla sorter, inte minst vill Allansson visa att klassiker är odödliga. Mental nedsmutsning, menar militärjuntan som Säger sig eftersträva en renhet som inte oroar mottagliga sinnen. För att nå målet trampar de på tryckfriheten och det fria ordet. Men på Primero Hiva börjar ett uppror växa fram.

”Genom Sjundens upplevelser och iakttagelser vill jag låta läsaren följa den interstellära kofferdisten eller lasttrampen Spira Handel på hennes äventyrliga resa mot Hivas solsystem. Det ger mig möjlighet att komma med satiriska slängar mot vår egen tid. Ett exempel på detta är att skoleleverna på planeten Valdima Hiva inte vill veta av några olydiga lärare.”

Religioner ett fördärv

I decennier har sf-författare pekat på saker de inte gillar genom att sätta dem i ett annat tidssammanhang. Allansson vill här också peka på religionernas fördärv. Folk mördas i den sanna gudens namn. I vår tid har implantat blivit allt vanligare, men det är inte alltid man vet vart sådana operationer leder. I De kosmiska havens bokanjärer förändras jordmänniskan Sjunden av nanoingenjörer. Han blir annorlunda – en ofrivillig tidsresenär – och Allansson snuddar vid frågan om hur länge människan kommer att vara människa innan hon blir cyborg, en kombination av människa-maskin eller maskin-människa.

Det är en rolig och ibland riktigt självutlämnande roman. Ove Allansson tycks känna starkt för skeppets koleriske befälhavare, Kapta Arad, även kallad Kapten Prostatit.

”Nog är det grymt i rymdhandelns tid att vetenskap och läkare inte kan bota prostatit utan att potensen försvinner”, säger han med ett snett leende. ”Det är en sak jag vill att de ska kunna göra, men jag vill ju så förbaskat mycket: berätta vilda historier, få fram politisk satir och inte minst ge läsaren rymdkänsla.”

Slutord:

”Den som inte blir lite tokig i rymden är inte riktigt klok.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22