Ovanlig thrillerförfattare började med reklamjinglar

Mar 8th, 2010 | By | Category: 2006-1, Artikel

Av Per Erik Tell

Det finns författare och det finns författare. Lee Child är en i alla avseenden udda och motsägelsefull sådan.

Han började skriva sina thrillers om den långe och starke Jack Reacher när han fått sparken från BBC och insåg att han var pank.

Inte minst den engelsk-amerikanska blandningen gör Lee Child ovanlig. Han är 50 år, lång och rak, smal och klädd i grå kostym. Han kunde vara fastighetsmäklare eller förestå en antikvitetsfirma i Londons City.

Men han flyttade till New York City och bestämde sig för att bli thrillerförfattare. Starta sin andra karriär. Efter att ha jobbat hela livet i ett kollektiv ville han satsa på sig själv.

På sin höjd hade han tidigare skrivit texter till reklamjinglar. Ingenting mer. Inga dammiga gamla manusförsök i byrålådan.

– Men jag har varit en läsare hela livet. Läser man tillräckligt mycket kan man också skriva. Jag såg hur berättelserna var uppbyggda, säger han.

Dessutom var han gammal nog. Han hade fyllt 40 och hade fått erfarenheter i livet som han kunde luta sig mot.

Lee Child hymlar inte med sin drivkraft och försöker inte dölja sitt syfte med sina böcker i långa utläggningar utan förklarar öppet:

– Show me the money!

Lika snabbt och nästan ursäktande poängterar han att han faktiskt var pank när han inledde sitt författarskap.

Han uppfann den starke och trygge luffaren och förre militärpolisen Jack Reacher som med en egen hederskodex lika lätt buntar bovar och charmar kvinnor. En motvikt till alla alkoholiserade och patetiskt problemfyllda skilsmässofall till deckarfigurer som närmast blivit en sorts standard i kriminallitteraturen.

– Det vimlar av dysfunktionella hjältar i deckarna. En vansinnig nedåtgående spiral.

De svenska deckarförfattarna är inte värst, säger Lee Child, när jag träffar honom i Göteborg.

Jo, han har läst Mankell. Och Sjöwall-Wahlöö som han prisar och anser har influerat inte minst de engelska deckarförfattarna. Martin Beck känner han igen i Martin Cruz Smiths Gorkijparken.

Åter till antihjälten:

– Du kan ge honom hur mycket problem som helst. Han blir inte ett dugg intressantare för det, tillägger han, och ler lite brittiskt arrogant. Vi måste ha självförtroende nog att kunna presentera och ta åt oss en helt vanlig stark människa utan problem.

Lee Child hävdar att det finns sådana människor i verkligheten som hans egen hjälte Jack Reacher. I Besökaren, den fjärde boken i serien om Reacher, plockas han in av FBI därför att han passar in i deras gärningsmannaprofil när de söker en seriemördare:

”En smart kille, enstöring, armen, kände båda offren, uppehållsorter outredda, brutal, hämndlysten personlighet.”

Framförallt är Reacher en främling. Han har vuxit upp och tjänstgjort utomlands praktiskt taget hela livet och kommer hem och ser på det amerikanska samhället nästan med en utlännings ögon. Vilket passar Lee Child perfekt.

– När folk prisar mig för hur jag har fångat det specifikt amerikanska är det för att jag ser det i ett perspektiv utifrån, säger han.

Och även om hans primära syfte är att underhålla och tjäna pengar så döljer han inte att han också är en stark kritiker av det han kallar ”red state America”, den konservativa republikanska Södern.

– Bushs Amerika är inte mitt, säger han.

Tvärtom försöker Child plantera in ett annat tänkande i sina historier. Han vet att han har ett starkt läsarstöd bland rednecks i Södern och det utnyttjar han i små försök att ge dem en annan syn på homosexuella, invandrare och vänstermänniskor.

– Reacher och jag reagerar starkt emot allt som baseras mer på tro än på kunskap, säger han, och poängterar att han är ateist.

Ändå har flera läsare trott att Lee Child är religiös eftersom Reacher har ett starkt patos för de utsatta och en närmast biblisk moraluppfattning. Det har han tagit ur dem. En läsare belönades med repliken:

– Piss up a rope you fuckshit!

I dag tycker Lee Child att han har så många läsare att han kan ha råd att förlora någon.

I ytterligare ett avseende skiljer han sig från de alltför vanliga författarna av hårdkokta thrillers. I Reachers värld är kvinnorna starka, smarta och duktiga. Lika sammansatta personligheter som männen.

– Men så är det ju! Jag ger en ärlig bild av kvinnan. Hon är inte ett dekorativt kuttersmycke. Kvinnor är starka, intelligenta, fulla av resurser och har mer tålamod än män. Det är gammaldags och förolämpande att inte ge dem rättvisa.

Lee Child vore inte Lee Child om han inte också tillade:

– Dessutom är det dumt rent kommersiellt eftersom fler kvinnor köper och läser böcker än män.

Reacher är den starke, snabbe, närstridsutbildade och hänsynslöse tuffingen. Men när jag poängterar att Reacher mjuknat i bok efter bok håller Lee Child med.

– Den första boken skrev jag i en sorts furiös ilska över min situation, pank som jag var. Boken blev en succé, Efterhand har karaktären Reacher vuxit och blivit mer nyanserad.

– Men i den sjunde boken, som ännu inte kommit till Sverige hamnar Reacher i en mycket personlig situation och han är tillbaka i rå passion, säger han.

Den dagen som läsarna vänder ryggen åt Reacher tänker han sluta skriva.

– Det finns tiotusen författare där ute, säger han och pekar ut genom fönstret. Vill folk läsa någonting annat så drar jag mig tillbaka, säger han.

– Fortsätter läsarna däremot att strömma till, ja då blir det en evighetslång serie med den ensamme hämnaren Reacher.

Sverige har bara precis hunnit upptäcka Lee Child och Jack Reacher.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22