Om servilitetens fästen

Jan 16th, 2008 | By | Category: 2001-4, Artikel

Långt innan vi i DAST ifrågasatte den inflation i akademier och priser som rasar i alla sammanhang tog demokraten Chamfort 1791 till orda.
I sin introduktion till Maximer & tankar Porträtt och anekdoter (Atlantis 1997) kallar Arne Helldén den märklige Chamforts förslag, att Franska akademien bör avskaffas och alla akademier och all akademisk snobbism utplånas, för explosivt och den avgörande passusen i dokumentet Des académies (1791) betecknar Helldén som “ett retoriskt mästerstycke”.
Mästerstycke eller inte. Här följer passusen: “Förgäves ska man försöka anpassa till ett fritt samhälle korporationer som skapats för servilitet: de kommer alltid att försöka, genom en successiv förnyelse av sina medlemmar, att propagera de principer som de bygger sin existens på, de kommer att förlänga de osunda förhoppningarna på despotismen genom att utan uppehåll erbjuda den stöd och anhängare. På grund av deras natur hängivna redskap för auktoriteten, själva domare och utdelare av små nådevedermälen … existerar det mellan dessa korporationer och innehavarna av den verkställande makten en ömsesidig välvilja, en ömsesidig fördel, den tysta garanten för deras hemliga allians och, om omständigheterna tillåter, för deras framtida brottslighet.” Och Chamfort fastslår att de odemokratiska akademierna bör avskaffas: “Herre, flytta Er åt sidan, så ni inte skymmer solen för mig, sa Diogenes till Alexander den store. Och Alexander steg åt sidan. Men akademierna flyttar sig inte åt sidan. De måste tillintetgöras.”
I likhet med en del nutida avhoppare från Svenska akademien borde Chamfort ha vetat vad han talade om. Han var nämligen själv ledamot av Franska akademien, som han kallade “servilitetens och smickrets fäste”. Den är inte tillintetgjord.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22