Om Ruth Rendells roman END IN TEXAS

Sep 9th, 2009 | By | Category: 2006-2, Artikel

AV BENGT HEURLIN

End in Tears är Rendells tjugonde roman om Kingsmarkham och Wexford!

Historien börjar dramatiskt med att en betongklump släpps ner från en bro. I den episoden får vi följa mördaren utan att identiteten avslöjas. En ung kvinna, Amber Marshalson, som kör alldeles efter den drabbade bilen, klarar sig trots att hon är det tilltänkta offret.

Vid nästa försök lyckas mördaren. Något senare mördas ännu en ung kvinna. Polisen upptäcker alt de båda ungdomarna haft kontakt med varandra. De gjorde t.ex. en resa till Frankfurt tillsammans, vad var syftet? Smuggling? Visste de något de inte borde känna till?

En annan likhet mellan dem är att båda nyligen fött barn.

Polisen undersöker många spår, kontrollerar många alibin och handlingen flyter fram ganska långsamt fram till de sista 30 sidorna, då tempot ökar med snabba klipp mellan olika händelsekedjor. Slutet är helt traditionellt: Wexford samlar alla sina underlydande och reder ut fallet.

Trots det bitvis långsamma tempot blir boken spännande och underhållande. Till det bidrar som så ofta i den här serien Wexfords döttrar. Här är det den äldre som lovat föda ett barn åt sin exmake, vars nya kärlek inte kan få barn.

En deckare som bara handlar om själva brottet och dess uppklarande blir lätt tråkig. De flesta har därför någon bihandling, berättar om polisens privatliv, beskriver miljön osv. I en skicklig författares händer blir allt detta en enhet. Ruth Rendell hördefinitivt till dessa goda skribenter.

I den här romanen kan hennes vänner glädja sig åt mycket som inte hör till själva handlingen, t.ex.:

• Precis som Hitchcock brukade dyka upp i någon scen i sina filmer, försöker Rendell få in någon koppling till Skandinavien. Här stannar det vid att Wexford och Burden äter ”Danish pastry” och förvånas över att danskarna kallar det för ”wienerbröd”

• Burden brukar ju alltid vara elegant klädd i välsittande kostymer, till skillnad från Wexford som snabbt får sina kläder att se skrynkliga och säckiga ut. I bokens början är det värmebölja vilket får Burden att i stället uppträda i linnekavajer och bomullsbyxor.

• Polisen i Kinasmarkbarn har förstärkts med ett par yngre krafter, Hannah Goldsmith och Bal Bhauacharya. De båda dras till varandra, men som man kan gissa av deras namn uppstår en kulturkrock. Hannah retar sig också på Wexford när han talar om de mördade unga kvinnorna som ”flickor”. Det ordvalet visar hur gammal och politiskt fel ute han är.

• I en god bok får man alltid lära sig något nytt. Här dyker det för mig nya uttrycket ”a Croydon facelift” upp. Lyckligtvis får man en förklaring direkt, annars hade jag inte vetat vad det handlade om.

Rendell följer i huvudsak Wexford under utredningen, men plötsligt låter hon oss t.ex. få veta vad Hannah Goldsmith tänker. Detta grepp kan uppfattas som störande, men här fungerar det alldeles utmärkt.

Det är alltid roligt att läsa en författare som behärskar skrivandets hantverk.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22