Norman Mailer – är han verkligen den siste mohikanen?

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-4, Artikel

Av ROLF NILSÉN

En av de sista mohikanerna.

Så refererar den 73-årige amerikanske författaren Norman Mailer till sig själv, när DAST:s Rolf Nilsén, en av endast fyra journalister som tilldelats en separat intervjutid med den amerikanske författarbjässen, möter honom under ett besök i Stockholm nyligen. Detta med anledning av att hans onekligen massiva faktabok En amerikansk gåta, om presidentmördaren Lee Harvey Oswald har kommit ut på svenska.

– Mohikan i den meningen att jag fortsätter att bry mig. Och inte ger mig, tolkar Mailer denna sin definition.

– Tyvärr är dessa egenskaper inte särskilt viktiga hos yngre amerikanska författare nu för tiden, tycker jag. Vissa journalister bryr sig om att berätta om ämnen som är stora och viktiga för många människor. Men romanförfattarna ägnar sig mest åt navelskåderi.

Själv kör dock Norman Mailer vidare. Full fart och rakt fram genom tillvaron! Boken om Lee Harvey Oswald är på drygt 850 sidor och det tog Mailer ganska precis ett år att skriva den.

– Jag avskärmar mig från precis allting, utom möjligen min fru, när jag skriver, förklarar han och betraktar mig allvarligt och begrundande med sina isblå ögon. Det måste varje allvarligt syftande författare göra. Det duger inte att ständigt utsättas för olika former av mer eller mindre subtila störningsmoment!

– Men inte var avsikten att det skulle bli en så här tjock bok. Jag hade planerat en bok enbart om Oswalds tid i den ryska staden Minsk. Så jag och min fru Norris åkte dit och stannade där till och från i sex månader.

– Jag intervjuade folk som hade känt honom och tyckte att även jag gradvis började känna denne faktiskt mycket sensitive och uppenbart begåvade unge man; jag menar: han var bara 22 år och visste förmodligen mera om både det sovjetiska och amerikanska samhället än någon annan ung amerikan i hans ålder!

– Däremot var han dålig på att uttrycka sig i skrift beroende på att han led av dyslexi.

Ryssland räckte inte

Mailer kände sig frustrerad sedan han avslutat sina efterforskningar i Minsk, tyckte inte att han hade fått de svar han eftersträvade angående Oswalds komplexa personlighet och motiv och hade för avsikt att fortsätta forskningen om honom hemma i USA så att han skulle kunna foga ytterligare cirka hundra sidor till den bok som då fortfarande hade arbetsnamnet Oswald In Minsk.

– Men som vanligt när jag håller på med något så svällde även detta ut över alla tänkbara gränser. Det blev omkring 400 sidor om Oswald i USA också, suckar Mailer med ett flin.

– Jag hade stor hjälp av Lawrence Schiller, som jag skulle vilja beskriva som en fixare som får saker och ting att hända. En ”wheeler-dealer” som hjälpte mig även när jag skrev boken om Marilyn Monroe samt Bödelns sång, om mördaren Gary Gilmore.

– Det var Schiller som övertalade Oswalds änka Marina att ta emot mig. Han beskrev mig som den amerikanska motsvarigheten till Leo Tolstoj. Något som dock inte Marina höll med om sedan hon så småningom läst vad jag kommit fram till om hennes make…

Marina Oswald beskrev sin Lee Harvey som en man som det bara inte gick att förstå sig på.

– Tydligen var det inte ens fråga om någon uppvaktning av henne från hans sida. Äktenskapet ingicks ytterligt snabbt och som Marina nu ser det försökte han hela tiden imponera på henne. Han hade problem med sin sexuella identitet, var eventuellt homosexuell, men försökte förtvivlat bevisa sin manlighet. Det hände också att han slog henne.

– Jag har åsikten att Oswald var ute efter en snedvriden form av ära och berömmelse, konstaterar Mailer närmast uppsluppet. Om Jack Ruby inte hade skjutit ihjäl honom så hade det blivit rättegång. Och då hade han dömts som skyldig både till mordet på polismannen J.D. Tippet och för mordet på president John F. Kennedy.

– Det är min fasta övertygelse. Men jag tror att rättegången kunnat bli en politisk plattform för honom. Och jag tror dessutom inte att han ingick i en konspiration. Han var en ensam mördare. A Lone Assasin.

Oswald har haft stark påverkan

Norman Mailer driver tesen att Lee Harvey Oswald har påverkat några generationer av amerikaner genom sitt dåd. Oerhört många amerikaner har växt upp med bilden av det Oswald (förmodligen) gjorde inetsad på sina näthinnor. Traumat har påverkat nationen på ett djupgående vis. Med resultat att någon sansad bedömning av mannen Oswald inte har varit möjlig. Förrän nu.

– Det jag gjorde var gammaldags hedervärd och slitsam journalistik, säger Mailer.

– Vi lyckades få tillgång till de ryska arkiven innan de återigen stängdes. Jag läste i den flera hundratusen sidor tjocka rapport som lades fram av Warrenkommissionen. Och jag letade upp personer som aldrig tidigare intervjuats, främst från Oswalds tid i Minsk. Och lyckades få dem att uttala sig.

Och Mailer jämför det herkulesarbete han utfört som det skulle vara att ”skriva om djävulen”.

– Lee Harvey Oswalds liv var ett mycket sorgligt liv.

Mailer, som nyligen har intervjuat den ärkerepublikanske politikern Pat Buchanan för tidskriften Esquires räkning och karakteriserar sig själv politiskt som en ”vänstervriden konservativ”, var god vän med John F. Kennedy och beskriver mordet på honom som ”hemskt och vidrigt ofattbart”.

– Jag befann mig på en restaurang i New York när mordet i Dallas inträffade. Det var eftermiddag och min första reaktion var att jag trodde det var något slags skämt.

– Så cynisk var jag. När jag sedan förstod att det verkligen var sant och att presidenten var död så drabbades jag av en djup chock.

O.J. var skyldig!

Mailer, som den vresige och konsekvent självtänkande gamle rebell han absolut ännu är, kan inte låta bli en ironisk jämförelse mellan rättegången mot idrottsmannen och skådespelaren O.J. Simpson och den som Lee Harvey Oswald också borde ha beståtts.

– Simpsonfallet var genuint solkigt och han var absolut skyldig till det han anklagades för.

Men det verkar som om amerikanerna behövde en rättegång av det slaget för att fokusera sina gemensamma känslor mot. Själv avskydde jag alltsammans. Det fanns ingen som helst värdighet i det.

Mailers kompis Lawrence Schiller har dock nyligen skrivit en bok om Simpsonfallet, med den bestickande titeln Something’s Wrong Here.

– Läs den, råder Mailer mig.

Och vad arbetar Norman Mailer med just nu då? undrar jag.

– Jag har nyligen avslutat en roman. Men den vill jag inte kommentera alls ännu. Jag är lite vidskeplig på den punkten. Härnäst ska jag försöka ta itu med avslutandet av CIA-romanen, som inleddes med Patrioten (Harlot’s Ghost). Och någon mera dokumentär roman blir det definitivt inte för min del!

Memoarer då? frågar jag.

– Skriver jag någonsin några sådana så blir det i så fall min allra sista bok. Jag är av den åsikten att memoarer alltid innehåller stoff till många romaner. Så jag vill helst inte slösa bort de uppslagen…

Mailer fungerar fortfarande som, en förmodligen mycket välbetald, reporter ibland. Främst för sitt gamla husorgan Esquire.

Förutom med Pat Buchanan har han i spalterna där gått i närkamp med sångerskan Madonna.

– Hon var en smart kvinna som kunde ta tuffa frågor, brummar Mailer erkännsamt.

– Hur skulle det vara att få intervjua Mike Tyson då?, frågar jag den gamle boxningshabituén Mailer.

– Förmodligen väldigt intressant. Jag skulle gärna göra det. Men det är tveksamt om Tyson skulle gå med på det. skrattar Mailer.

Film med svensk regissör

Och Mailer nickar in stämmande när jag undrar om Bo Widerberg varit i kontakt med honom för att få rättigheterna att göra film av Mailers gamla Hollywoodroman Hjortparken.

– Problemet är bara att rättigheterna finns hos någon som vill ha enormt mycket betalt för att släppa dem. Tyvärr. Men jag skulle verkligen bli väldigt glad om Widerberg får möjlighet att göra film av Hjortparken. Av det jag har sett av hans arbete bedömer jag honom som en excellent regissör.

Numera bor den gamle sluggern och Brooklynbohemen Norman Mailer sedan en tid tillbaka i lantligt fridfulla Provincetown, i närheten av natursköna Cape Cod i Massachusetts, tillsammans med sin sjätte och mycket älskade hustru Norris.

– Knacka på min dörr bara om du har vägarna förbi, säger Mailer vänligt och klappar mig på axeln.

Den 73-årige Mailer har problem med näthinneavlossning samt med hörseln.

Men intellektuellt är han lika vital och imponerande som någonsin förut.

Helt tveklöst.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22