Nils Idström alias Karsten Wimmermark: Doldis både som skrivare och skådis författare om Stockholms undre värld

Mar 7th, 2010 | By | Category: Artikel

Av Ingmar Norlén

Nils Idström. Någon som känner till honom?

Han är en av våra verkliga doldisar- både som författare och som skådespelare.

De kostade inte mer än två kronor, de tre slitna böckerna som jag hittade på ett antikvariat i Trollhättan för 25 år sedan.

Karsten Wimmermark står det på omslaget. Det är Nils Idströms pseudonym. På baksidestexten till Det tredje könet presenteras författaren som ”f.d. skådespelare, numera journalist och författare och filmman” och att han på ”ett par tre år har blivit en skribent, vars böcker åtnjuter en sällspord popularitet”. Fotot visaren rundhyllt man i sina bästa år med mustasch.

Skriver kärv dialog

I sina böcker beskriver Idström Stockholms undre värld i skiftet mellan 1940- och 50-tal: Flickor från landet som luras in i hortrafiken, pojkar från samma lantliga miljöer som förvandlas till drogmissbrukare och stenhårda hallickar med cigarretten dinglande i mungipan och halvlitern i bakfickan. Och en kärv dialog på ekensnack.

För att legitimera innehållet förklarar förlagen i baksidestexterna att det är skildringar av miljöskadade ungdomar och att böckerna ska fungera som en varning. Böckerna annonserades ut bl.a. i tidningen Se och gick tydligen ut i stora upplagor.

Man kan förstå att de lästes som pornografi:

”När han tog henne vilt och lätt lät hon det inte bara ske utan mötte honom med en intensitet, som förvånade henne själv, innan hon gled bort i halv medvetslöshet”

De böcker jag kom över i antikvariatet var:

Birger Jarlsgatan (förlag: Carl B Svensson 1948), Två trappor över gården (Carl B Svensson 1949) och Det tredje könet (förlag; Tre liljor 1950.

I böckerna florerar handel med små vita tabletter, hembränt och allsköns skumma medikamenter. Karsten Wimmermark skriver oförblommerat om manlig prostitution och de feminina männen som jagar i och runt Humlegården. Huvudpersonen i en av böckerna kommer till Stockholm från en fattig by i Jämtland. Där har han blivit förförd av en homosexuell resande predikant. Svårt präglad av den upplevelsen dras så sakta ner i Stockholmsträsket:

”Tog han bara en tur nedåt Stureplan eller Humlan efter en viss tid på kvällen så var det en enkel match att sno en torsk. Det var ingen konst! För en ung grabb låg det snarare i att få gå i fred för alla höftvippande, ögonklatschande och kokett smilande homosexuellas locktoner därnere i krokarna … Eddie bekämpade festelsen trots att den sällan varit så stark som nu och nästan kom honom att ge efter. De flesta killar han kände skulle minsann inte ha tvekat, ifall de varit i samma knipa som han!”

Karsten Wimmermark rör sig som en socialreporter i dekadensen och misären. Han skriver med korta meningar och väl saltade repliker. När jag också får veta att han gav ut en roman med titeln Birger Jarlsgatan kommer jag inte ifrån tanken att han hade inspirerats av Ivar Lo Johanssons framgångar med Kungsgatan femton år tidigare.

En kvinna ställer sig framför en prostituerad yngling:

– Du, grabben, ska du kila med mej hem å ha litet skoj?

Den tilltalade såg på henne uppifrån och nere med ett par kisande, föraktfulla ögon. Han drog ett djupt bloss på cigarretten, som dinglade i mungipan.

– Grabb, va, för dej, va, ditt gamla fnyk. Förresten, jämfört med dej så ä man ju rena grabben – du kunde välan va min mormor, tänker ja. Lyd ett gott råd å sök dig in på ålderdomshemmet å far åt helvete se’n.

– Håll käften, snorvalp! Du kan välan va hövlig, fast du inte vill ligga me mej. Far åt helvete själv!

Föddes i Julita

De tre böckerna gjorde mig nyfiken på Karsten Wimmermark. Vem var han egentligen? En liten undersökning som jag gjort ger vid handen att han föddes i Julita i Sörmland den 5 februari 1900 och avled i Högalids församling, Stockholm, den 30 juni 1966.

Han var också skådespelare, fast i mycket litet format. Filmdebuterade gjorde han vid 39 års ålder, alltså 1939. På filminstitutet står han registrerad på fem biroller under en tolvårsperiod.

1939 gjorde han rollen som ”andre pokerspelaren” i filmen Herr husassistenten, 1940 ”Rozanders kumpan” i Hjältar i gult och blått, samma år ”man på inkassobyrån” i Lillebror och jag. 1942 gjorde han ”teatervaktmästaren” i Tre skojiga skojare och 1947 avslutades hans skådespelarkarriär i Sången om Stockholm. Där spelade han civilklädd polis.

Man kan utgå ifrån han var särskilt god vän med Elof Ahrle. I samtliga dessa filmer har nämligen Ahrle huvudrollen och i någon av dem är han även regissör.

Debuterade 1945

Som författare debuterade Nils Idström 1945 med romanen Döda själars hus på Medens förlag. 1950 var han – under pseudonymen Karsten Wimmer mark – redaktör för boken Kriminalen slår till- en verklighetsskildring som bygger på minnen berättade av kriminalkommissarie Carl Gustaf Gustafsson. Han gav ut ytterligare två så kallade verklighetsskildringar: Flicka i rampljus 1950 (förlag: Skania). Farlig kurva 1952 (förlag: Racing)

Två trappor över gården fick en viss internationell ryktbarhet. Redan 1950 skrev han manus till filmatiseringen. Där var han också produktionsledare. Gertrud Fridh gjorde huvudrollen som den prostituerade och Bengt Eklund spelade konstnären som var hennes sutenör. För övrigt gjorde Elof Ahrle rollen Som godmodig portvakt. Filmen visade i Tyskland med titeln Insel der Sehnsucht.

Tydligen var storyn alltför hårdkokt. Censuren klippte bort hela 2700 meter. Nils Idström tajmade väl, för hans sista böcker kom ut just när rättsröte- och homosexhistorierna runt Gustaf V, Kurt Haiby och Nils Quensel var som allra hetast.

Man blir nyfiken på Nils Idström. Man undrar vad han sysslade med före de små filmrollerna, som han säkert inte blev fet på. Han var ju i medelåldern när han fick sin första biroll. Och vad gjorde han efter 1952, då hans sista bok gavs ut? Han hade ju 15 år kvar till pensionen och dog vid endast 66 års ålder. Skrev han något mer än de här böckerna? Ja, på KB får man besked om att han åtminstone medverkade med en artikel i Pin Up:s julnummer 1948.

Någon av DAST:s läsare som vet något mera om Nils Idström?

2012-01-29: Vi har fått ett svar från en läsare:

Hejsan!
Man frågar om Nils Idström och vad gjorde efter 1952 :

Han arbetade en tid hos förlaget H-son, förmodligen som översättare. Han var mycket duktig i flera språk.

Han var min farbror och jag var en hel del hos honom i Stockholm under min tidiga barndom. Har träffat bl.a. Elof Ahrle, som var en god vän till honom.

Han skrev minst en bok ytterligare: Döda själars hus. Han arbetade också en hel del som spökskrivare åt dåtidens kändisar. Elof Ahrle, född Karlsson, fick hjälp med en bok om sin uppväxt. Titeln: Sextetten Karlsson.

Även Ahrles fru, Birgit Rosengren, fick hjälp med sin bok. Dessa två böcker kommer jag särskilt ihåg, men det fanns förmodligen fler.

Han arbetade också en tid som översättare åt en tidning som hette Racing.

Tommy Idström, född 1939

Redaktionen tar gärna emot mer fakta.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22